Obadias 1

La rovina di Edom

1 Visione di Abdia. Così parla il Signore, l’Eterno, riguardo a Edom: "Abbiamo ricevuto un messaggio dall’Eterno e un ambasciatore è stato mandato alle nazioni: ‘Alzatevi! Alziamoci contro Edom in battaglia!’. 2 Ecco, io ti rendo piccolo fra le nazioni, tu sei profondamente disprezzato. 3 L’orgoglio del tuo cuore ti ha ingannato, o tu che abiti nei crepacci delle rocce, che stabilisci la tua dimora in alto, tu che dici nel tuo cuore: ‘Chi potrà gettarmi a terra?’. 4 Anche se tu facessi il tuo nido in alto come l’aquila, anche se tu lo mettessi fra le stelle, io ti farò precipitare giù di là", dice l’Eterno. 5 "Se dei ladri o dei briganti venissero da te di notte, come saresti rovinato! Non ruberebbero quanto gli basta? Se venissero da te dei vendemmiatori, non lascerebbero qualcosa da racimolare? 6 Oh, come è stato frugato Esaù! Come sono stati cercati i suoi nascondigli! 7 Tutti i tuoi alleati ti hanno respinto fino alla frontiera; quelli che erano in pace con te ti hanno ingannato, hanno prevalso contro di te; quelli che mangiano il tuo pane tendono un’insidia sotto i tuoi piedi, e tu non hai discernimento! 8 In quel giorno", dice l’Eterno, "io farò sparire i saggi da Edom e il discernimento dal monte di Esaù. 9 I tuoi prodi, o Teman, saranno abbattuti, e così tutti quelli del monte di Esaù saranno sterminati nel massacro".

I delitti di Edom

10 "A causa della violenza fatta a tuo fratello Giacobbe, tu sarai coperto di vergogna e sarai sterminato per sempre. 11 Quel giorno tu eri presente, il giorno in cui degli stranieri deportavano il suo esercito e degli estranei entravano per le sue porte e tiravano a sorte su Gerusalemme, anche tu eri come uno di loro. 12 Ah! Non guardare con gioia al giorno di tuo fratello, al giorno della sua sventura. Non gioire per i figli di Giuda nel giorno della loro rovina; non parlare con tanta arroganza nel giorno dell’avversità. 13 Non entrare per la porta del mio popolo il giorno della sua sventura; non guardare con gioia, anche tu, la sua afflizione il giorno della sua sventura; non mettere le mani sui suoi beni il giorno della sua sventura. 14 Non appostarti ai bivi per sterminare i suoi fuggiaschi; non dare in mano al nemico i suoi superstiti, nel giorno della sventura!

15 Infatti il giorno dell’Eterno è vicino per tutte le nazioni; come hai fatto, così sarà fatto a te; le tue azioni ricadranno sul tuo capo. 16 Poiché come voi avete bevuto sul mio monte santo, così berranno tutte le nazioni, continuamente; berranno, si ingozzeranno e saranno come se non fossero mai state".

Trionfo finale di Giuda

17 "Ma sul monte Sion ci saranno dei superstiti, ed esso sarà santo; la casa di Giacobbe rientrerà in possesso delle sue proprietà. 18 La casa di Giacobbe sarà un fuoco e la casa di Giuseppe una fiamma; la casa di Esaù come paglia, che essi incendieranno e consumeranno: non rimarrà più nulla della casa di Esaù", perché l’Eterno ha parlato. 19 Quelli della regione meridionale possederanno il monte di Esaù; quelli della pianura il paese dei Filistei; possederanno i campi di Efraim e i campi di Samaria; e Beniamino possederà Galaad. 20 I deportati di questo esercito dei figli d’Israele che sono fra i Cananei fino a Sarepta, e i deportati di Gerusalemme che sono a Sefarad, possederanno le città della regione meridionale. 21 Allora i salvati saliranno sul monte Sion per giudicare il monte di Esaù. Allora il regno sarà dell’Eterno.

Domsord över Edom

1 Obadjas profetia.*1 profetiaOrdagrant: "syn", det som profeten har sett och fått uppenbarat.

Så säger Herren Gud om Edom:

Vi har hört ett budskap

från Herren,

och en budbärare är utsänd

bland hednafolken:

"Upp, låt oss resa oss

och strida mot Edom!"

2 Se, jag har gjort dig obetydlig

bland hednafolken,

djupt föraktad är du.

3 Ditt hjärtas övermod

har bedragit dig

där du bor bland bergsklyftorna

i din höga boning

och säger i ditt hjärta:

"Vem kan störta mig

till jorden?"

4 Om du än svävade högt som örnen

och byggde ditt bo

mitt bland stjärnorna,

så skulle jag ändå

störta ner dig därifrån,

säger Herren.

5 Om tjuvar kommer till dig

eller plundrare om natten,

då är det ute med dig!

Ska de inte stjäla

tills de fått nog?

Om vinbärgare kommer till dig,

ska de då lämna en efterskörd?

6 Hur genomsökt ska inte Esau bli!

Hans dolda skatter ska letas fram.

7 Alla som var i förbund med dig

ska driva dig till gränsen,

de som levde i fred med dig

ska bedra dig

och bli dig övermäktiga,

de som äter ditt bröd

ska lägga en snara under dig.

Det finns inget förstånd hos dem.*7 inget förstånd hos demAnnan översättning: "ingen som märker den".

8 Ska jag inte på den dagen,

säger Herren,

förgöra de visa i Edom

och allt förstånd på Esaus berg?

9 Dina hjältar, Teman,

ska slås av förfäran,

och var man på Esaus berg

ska bli utrotad och dräpt.

10 För våld mot din broder Jakob

ska du täckas med skam

och utrotas till evig tid.

11 Den dag du stod på avstånd,

den dag då främlingar

förde bort hans rikedom

och utlänningar drog in

genom hans portar

och kastade lott om Jerusalem,

då var du också som en av dem.

12 Se inte med skadeglädje

på din broders dag,

på hans olyckas dag,

gläd dig inte över Juda barn

på deras undergångs dag,

öppna inte din mun så stort

på nödens dag.

13 Dra inte in genom mitt folks port

på deras ofärds dag,

se inte med skadeglädje

på hans olycka, du också,

på hans ofärds dag,

sträck inte din hand

efter hans rikedomar

på hans ofärds dag.

14 Stå inte vid vägskälet

för att hugga ner hans flyktingar

och utlämna inte hans överlevande

på nödens dag.

Herrens dag

15 För Herrens dag är nära

för alla hednafolk.

Så som du har gjort

ska det göras mot dig,

dina gärningar

ska komma tillbaka

över ditt eget huvud.

16 Så som ni har druckit

på mitt heliga berg

ska alla hednafolk få dricka*16 drickaHerrens dom framställs som en bägare att dricka (jfr Jer 25:15f, Upp 16:19).

utan uppehåll*16 utan uppehållAndra handskrifter: "omkring"..

De ska dricka, de ska svälja,

de ska bli som om

de aldrig funnits.

17 Men på Sions berg

ska det finnas en räddad skara*17 en räddad skaraAnnan översättning: "en räddning"..

Det ska vara en helig plats,

och Jakobs hus ska åter

få råda över sina besittningar.

18 Då ska Jakobs hus bli en eld

och Josefs hus en låga,

och Esaus hus ska vara som strå,

och de ska tända eld på dem

och förtära dem.

Ingen av Esaus hus

ska komma undan,

för Herren har talat.

19 Då ska de som bor i Negev ta Esaus berg i besittning. De som bor i Låglandet ska ta filisteernas land. Man ska ta Efraims land och Samariens mark i besittning, och Benjamin ska ta Gilead.*19 Versen beskriver en expansion åt sydöst, sydväst, norr och öst från Juda sett. 20 Och de som förts bort av denna Israels här, de som bor i Kanaan ända till Sarefat,*20 SarefatKuststad drygt 2 mil norr om Tyrus i nuvarande Libanon. liksom de som förts bort från Jerusalem, de som bor i Sefarad*20 SefaradTroligen mediska Saparda i västra nuvarande Iran, eller möjligen Sardes i västra nuvarande Turkiet. , dessa ska ta Negevs städer i besittning. 21 Frälsare*21FrälsareAndra handskrifter (Septuaginta): "De frälsta". ska dra upp på Sions berg för att döma Esaus berg.

Och riket ska tillhöra Herren.