La cena del Signore
1 Ora prima della festa di Pasqua, Gesù, sapendo che era venuta per lui l’ora di passare da questo mondo al Padre, avendo amato i suoi che erano nel mondo, li amò sino alla fine.
2 Durante la cena, quando il diavolo aveva già messo in cuore a Giuda Iscariota, figlio di Simone, di tradirlo, 3 Gesù, sapendo che il Padre gli aveva dato tutto nelle mani, che era venuto da Dio e a Dio se ne tornava, 4 si alzò da tavola, depose le sue vesti, e preso un asciugatoio, se ne cinse.
Gesù lava i piedi ai discepoli
5 Poi mise dell’acqua in una bacinella, cominciò a lavare i piedi ai discepoli e ad asciugarli con l’asciugatoio del quale era cinto. 6 Venne dunque a Simon Pietro, il quale gli disse: "Tu, Signore, lavare i piedi a me?". 7 Gesù gli rispose: "Tu non sai ora quello che io faccio, ma lo capirai dopo". 8 Pietro gli disse: "Tu non mi laverai mai i piedi!". Gesù gli rispose: "Se non ti lavo, non hai parte alcuna con me". 9 E Simon Pietro: "Signore, non soltanto i piedi, ma anche le mani e il capo!". 10 Gesù gli disse: "Chi è lavato tutto non ha bisogno che di aver lavati i piedi; è tutto quanto puro e voi siete puri, ma non tutti". 11 Perché sapeva chi era colui che lo avrebbe tradito, per questo disse: "Non tutti siete puri". 12 Come dunque ebbe lavato loro i piedi ed ebbe ripreso le sue vesti, si mise di nuovo a tavola e disse loro: "Capite quello che vi ho fatto? 13 Voi mi chiamate Maestro e Signore e dite bene, perché lo sono. 14 Se dunque io, che sono il Signore e il Maestro, vi ho lavato i piedi, anche voi dovete lavare i piedi gli uni agli altri. 15 Poiché io vi ho dato un esempio, affinché anche voi facciate come vi ho fatto io. 16 In verità, in verità vi dico che il servo non è maggiore del suo signore, né il messaggero è maggiore di colui che l’ha mandato. 17 Se sapete queste cose, siete beati se le fate".
Gesù annuncia il tradimento di Giuda
18 "Io non parlo di tutti voi; io conosco quelli che ho scelto; ma, perché sia adempiuta la Scrittura:
‘Colui che mangia il mio pane, ha levato contro di me il suo calcagno’.
19 Fin da ora ve lo dico, prima che accada, affinché, quando sia accaduto, voi crediate che sono io il Cristo.
20 In verità, in verità vi dico: Chi riceve colui che io avrò mandato riceve me e chi riceve me riceve colui che mi ha mandato".
21 Dette queste cose, Gesù fu turbato nello spirito e apertamente si espresse così: "In verità, in verità vi dico che uno di voi mi tradirà". 22 I discepoli si guardavano l’un l’altro, non capendo di chi parlasse. 23 Ora, a tavola, inclinato sul petto di Gesù, stava uno dei discepoli, quello che Gesù amava. 24 Simon Pietro quindi gli fece cenno di chiedergli chi fosse quello del quale parlava. 25 Ed egli, chinatosi così sul petto di Gesù, gli domandò: "Signore, chi è?". Gesù rispose: 26 "È quello al quale darò il boccone dopo averlo intinto". E intinto un boccone, lo prese e lo diede a Giuda, figlio di Simone Iscariota. 27 Allora, dopo il boccone, Satana entrò in lui. Per cui Gesù gli disse: "Quel che fai, fallo presto". 28 Ma nessuno dei commensali comprese perché gli avesse detto così. 29 Difatti alcuni pensavano, siccome Giuda teneva la borsa, che Gesù gli avesse detto: "Compra quel che ci occorre per la festa" oppure che desse qualcosa ai poveri. 30 Egli dunque, preso il boccone, uscì subito ed era notte.
Un comandamento nuovo
31 Quand’egli fu uscito, Gesù disse: "Ora il Figlio dell’uomo è glorificato e Dio è glorificato in lui. 32 Se Dio è glorificato in lui, Dio lo glorificherà anche in sé stesso e presto lo glorificherà.
33 Figlioli, è per poco che sono ancora con voi. Voi mi cercherete; e, come ho detto ai Giudei: ‘Dove vado io, voi non potete venire’, così lo dico ora a voi. 34 Io vi do un comandamento nuovo: che vi amiate gli uni gli altri. Come io vi ho amati, anche voi amatevi gli uni gli altri. 35 Da questo conosceranno tutti che siete miei discepoli, se avete amore gli uni per gli altri".
Gesù avverte Pietro del suo rinnegamento
36 Simon Pietro gli domandò: "Signore, dove vai?". Gesù rispose: "Dove vado io, non puoi seguirmi per ora, ma mi seguirai più tardi". 37 Pietro gli disse: "Signore, perché non posso seguirti ora? Metterò la mia vita per te!". 38 Gesù gli rispose: "Metterai la tua vita per me? In verità, in verità ti dico che il gallo non canterà prima che tu non mi abbia rinnegato tre volte".
Jesus tvättar lärjungarnas fötter
1 Det var strax före påskhögtiden. Jesus visste att hans stund hade kommit, att han skulle lämna denna värld och gå till Fadern. Han hade älskat sina egna här i världen, och han älskade dem in i det sista.
2 Luk 22:3. De åt kvällsmåltiden, och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son, tanken att förråda honom. 3 Matt 11:27, 28:18, Joh 3:35. Jesus visste att Fadern hade gett allt i hans händer, att han utgått från Gud och skulle gå till Gud. 4 Han reste sig från bordet, lade av sig manteln och tog en linnehandduk som han knöt om sig. 5 Sedan hällde han vatten i ett tvättfat och började tvätta lärjungarnas fötter13:5tvätta lärjungarnas fötterEn tjänares uppgift, jfr 1 Sam 25:41. och torka dem med handduken som han hade runt midjan.
6 När han kom till Simon Petrus, sade denne till honom: "Herre, ska du tvätta mina fötter?" 7 Jesus svarade: "Vad jag gör förstår du inte nu, men längre fram kommer du att förstå det." 8 Petrus sade: "Aldrig någonsin ska du tvätta mina fötter!" Jesus svarade: "Om jag inte får tvätta dig har du ingen del i mig." 9 Simon Petrus sade: "Herre – inte bara mina fötter, utan också händerna och huvudet!" 10 Joh 15:3. Jesus svarade: "Den som har badat behöver sedan bara tvätta fötterna. Han är helt och hållet ren. Och ni är rena, fast inte alla." 11 Joh 6:64. Han visste vem som skulle förråda honom. Därför sade han att inte alla var rena.
12 När han sedan hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig till bords igen, sade han till dem: "Förstår ni vad jag har gjort med er? 13 Matt 23:8, 10. Ni kallar mig Mästare och Herre och det med rätta, för det är jag. 14 Luk 22:27. Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat era fötter, så är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. 15 1 Petr 2:21. Jag har gett er ett exempel för att ni ska göra som jag har gjort mot er. 16 Matt 10:24f. Jag säger er sanningen: Tjänaren är inte större än sin herre, och budbäraren13:16budbärarenAnnan översättning: "aposteln". är inte större än den som har sänt honom. 17 När ni vet detta, saliga är ni om ni också gör det.
Jesus förutsäger Judas förräderi
18 Jag talar inte om er alla. Jag vet vilka jag har utvalt. Men Skriften ska fullbordas: Den som åt mitt bröd lyfte sin häl mot mig13:18lyfte sin häl mot migDvs bedrog mig (jfr 1 Mos 25:26 med not). Citat ur Ps 41:10.. 19 Jag säger det till er nu innan det sker, för att ni när det skett ska tro att Jag Är. 20 Matt 10:40, Luk 9:48. Jag säger er sanningen: Den som tar emot någon som jag sänder tar emot mig, och den som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig."
21 Matt 26:21f, Mark 14:18f, Luk 22:21. När Jesus hade sagt detta, skakades han i sin ande och vittnade: "Jag säger er sanningen: En av er ska förråda mig." 22 Lärjungarna såg på varandra och undrade osäkert vem han kunde mena. 23 Joh 19:26, 21:20. En av hans lärjungar, den som Jesus älskade13:23den som Jesus älskadeTroligen evangeliets författare, aposteln Johannes (jfr 21:24)., låg till bords vid Jesu sida13:23vid Jesu sidaAnnan översättning: "vid Jesu bröst" (jfr vers 25).. 24 Simon Petrus gav tecken till honom att fråga vem han talade om. 25 Den lärjungen lutade sig då mot Jesu bröst och sade: "Herre, vem är det?" 26 Jesus svarade: "Det är han som får brödet som jag doppar." Han doppade sin brödbit och gav den till Judas, Simon Iskariots son.
27 Luk 22:3. När Judas hade tagit brödet for Satan in i honom, och Jesus sade till honom: "Det du gör, gör det snart!" 28 Men ingen av dem som låg till bords förstod varför han sade så till honom. 29 Joh 12:6. Judas hade hand om kassan, och därför trodde några att Jesus sade åt honom att köpa något som de behövde till högtiden eller ge något till de fattiga. 30 När han hade tagit brödet gick han genast ut. Det var natt.
Jesus är nu förhärligad
31 Joh 12:23. När Judas hade gått sade Jesus: "Nu är Människosonen förhärligad, och Gud är förhärligad i honom. 32 Och om Gud är förhärligad i honom ska Gud också förhärliga honom i sig själv, och han ska förhärliga honom snart.
33 Joh 7:34, 8:21. Mina barn, ännu en kort tid är jag hos er. Ni kommer att söka mig, och som jag sade till judarna säger jag nu till er: Dit jag går kan ni inte komma. 34 3 Mos 19:18, Joh 15:12f, 1 Joh 2:7f. Ett nytt bud ger jag er: att ni ska älska varandra. Så som jag har älskat er ska också ni älska varandra. 35 Om ni har kärlek till varandra ska alla förstå att ni är mina lärjungar."
36 Joh 7:35f, 21:18f. Simon Petrus sade till honom: "Herre, vart går du?" Jesus svarade: "Dit jag går kan du inte följa mig nu. Men längre fram ska du få följa mig." 37 Matt 26:33f, Mark 14:29f, Luk 22:33f. Petrus frågade: "Herre, varför kan jag inte följa dig nu? Jag ska ge mitt liv för dig." 38 Jesus svarade: "Ska du ge ditt liv för mig?13:38Ska du ge ditt liv för mig?Annan översättning: "Du ska ge ditt liv för mig" (jfr 21:19). Jag säger dig sanningen: Tuppen kommer inte att gala förrän du har förnekat mig tre gånger.