La Parola fatta carne
1 Nel principio era la Parola, e la Parola era con Dio, e la Parola era Dio. 2 Essa era nel principio con Dio. 3 Ogni cosa è stata fatta per mezzo di lei e senza di lei neppure una delle cose fatte è stata fatta. 4 In lei era la vita e la vita era la luce degli uomini; 5 la luce splende nelle tenebre e le tenebre non l’hanno sopraffatta.
6 Vi fu un uomo mandato da Dio, il cui nome era Giovanni. 7 Egli venne come testimone per rendere testimonianza alla luce, affinché tutti credessero per mezzo di lui. 8 Egli stesso non era la luce, ma venne per rendere testimonianza alla luce. 9 La vera luce che illumina ogni uomo stava per venire nel mondo. 10 Egli era nel mondo e il mondo fu fatto per mezzo di lui, ma il mondo non l’ha conosciuto. 11 È venuto in casa sua e i suoi non l’hanno ricevuto 12 ma a tutti quelli che l’hanno ricevuto egli ha dato il diritto di diventare figli di Dio, a quelli, cioè, che credono nel suo nome, 13 i quali non sono nati da sangue, né da volontà di carne, né da volontà d’uomo, ma sono nati da Dio.
14 E la Parola è stata fatta carne e ha abitato per un tempo fra noi, piena di grazia e di verità, e noi abbiamo contemplato la sua gloria, gloria come quella dell’Unigenito venuto dal Padre.
15 Giovanni gli ha reso testimonianza, esclamando: "Ecco colui di cui io dissi: ‘Colui che viene dietro a me mi ha preceduto, perché era prima di me’". 16 Infatti, dalla sua pienezza noi tutti abbiamo ricevuto grazia sopra grazia. 17 Poiché la legge è stata data per mezzo di Mosè; la grazia e la verità sono venute per mezzo di Gesù Cristo. 18 Nessuno ha mai visto Dio; l’unigenito Dio, che è nel seno del Padre, è quello che l’ha fatto conoscere.
La testimonianza di Giovanni il battista
19 Questa è la testimonianza di Giovanni, quando i Giudei mandarono da Gerusalemme dei sacerdoti e dei leviti per domandargli: "Tu chi sei?". 20 Ed egli lo confessò e non lo negò; lo confessò, dicendo: "Io non sono il Cristo".
21 Essi gli domandarono: "Chi sei dunque? Sei Elia?". Egli rispose: "Non lo sono". "Sei tu il profeta?". Egli rispose: "No". 22 Essi dunque gli dissero: "Chi sei? Affinché diamo una risposta a coloro che ci hanno mandato. Che dici tu di te stesso?". 23 Egli disse: "Io sono la voce di uno che grida nel deserto:
‘Raddrizzate la via del Signore’,
come ha detto il profeta Isaia". 24 Quelli che erano stati mandati a lui erano dei farisei 25 e gli domandarono: "Perché dunque battezzi, se tu non sei il Cristo, né Elia, né il profeta?". 26 Giovanni rispose loro, dicendo: "Io battezzo in acqua; in mezzo a voi è presente uno che voi non conoscete, 27 colui che viene dietro a me, al quale io non sono degno di sciogliere il legaccio dei calzari".
28 Queste cose avvennero in Betania al di là del Giordano, dove Giovanni stava battezzando.
29 Il giorno seguente, Giovanni vide Gesù che veniva verso di lui e disse: "Ecco l’Agnello di Dio, che toglie il peccato del mondo! 30 Questi è colui del quale dicevo: ‘Dietro a me viene un uomo che mi ha preceduto, perché egli era prima di me’. 31 Io non lo conoscevo, ma, appunto perché egli sia manifestato a Israele, io sono venuto a battezzare in acqua". 32 Giovanni rese la sua testimonianza, dicendo: "Ho visto lo Spirito scendere dal cielo come una colomba e fermarsi su di lui. 33 Io non lo conoscevo, ma colui che mi ha mandato a battezzare in acqua mi ha detto: ‘Colui sul quale vedrai lo Spirito scendere e fermarsi è quello che battezza con lo Spirito Santo’. 34 E io ho visto e ho attestato che questi è il Figlio di Dio".
35 Il giorno seguente Giovanni era di nuovo là con due dei suoi discepoli 36 e, avendo fissato lo sguardo su Gesù che stava passando, disse: "Ecco l’Agnello di Dio!". 37 I suoi due discepoli, avendolo udito parlare, seguirono Gesù. 38 Gesù, voltatosi e osservando che lo seguivano, domandò loro: "Che cercate?". Ed essi gli dissero: "Rabbì (che, interpretato, vuol dire: ‘Maestro’), dove abiti?". 39 Egli rispose loro: "Venite e vedrete". Essi dunque andarono, videro dove abitava e stettero con lui quel giorno. Era circa la decima ora.
I primi discepoli
40 Andrea, il fratello di Simon Pietro, era uno dei due che avevano udito Giovanni e avevano seguito Gesù. 41 Egli per primo trovò suo fratello Simone e gli disse: "Abbiamo trovato il Messia" (che, interpretato, vuol dire: ‘Cristo’) e lo condusse da Gesù. 42 Gesù, fissando lo sguardo su di lui, disse: "Tu sei Simone, il figlio di Giovanni; tu sarai chiamato Cefa" (che significa Pietro).
43 Il giorno seguente Gesù volle partire per la Galilea; trovò Filippo e gli disse: "Seguimi". 44 Filippo era di Betsaida, della città di Andrea e di Pietro.
45 Filippo trovò Natanaele e gli disse: "Abbiamo trovato colui del quale hanno scritto Mosè nella legge e i profeti: Gesù figlio di Giuseppe, da Nazaret". 46 E Natanaele gli disse: "Può forse venire qualcosa di buono da Nazaret?". Filippo gli rispose: "Vieni a vedere". 47 Gesù vide Natanaele che gli veniva incontro e disse di lui: "Ecco un vero israelita in cui non c’è frode". 48 Natanaele gli chiese: "Da cosa mi conosci?". Gesù gli rispose: "Prima che Filippo ti chiamasse, quand’eri sotto il fico, io ti ho visto". 49 Natanaele gli rispose: "Maestro, tu sei il Figlio di Dio, tu sei il Re d’Israele". 50 Gesù rispose e gli disse: "Perché ti ho detto che ti avevo visto sotto il fico, tu credi? Tu vedrai cose maggiori di queste". 51 Poi gli disse: "In verità, in verità vi dico che vedrete il cielo aperto e gli angeli di Dio salire e scendere sul Figlio dell’uomo".
Ordet blev kött
1 I begynnelsen var Ordet1:1OrdetAnnan översättning: "Tanken" (grekiska lógos). GT beskriver hur Guds ord sänds ut för att utföra Guds verk i världen (se t ex 1 Mos 1:3, Ps 107:20, Jes 55:11, samt även Hebr 1:3, 11:3)., och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Han var i begynnelsen hos Gud. 3 Ps 33:6, Kol 1:16, Hebr 1:2. Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till av det som är till. 4 Ps 36:10, Joh 5:26, 1 Joh 5:11. I honom var liv, och livet var människornas ljus. 5 Jes 60:1f, Joh 8:12. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit1:5övervunnitAnnan översättning: "förstått". Ordagrant: "greppat", "tagit ner". det.
6 Matt 3:1, Mark 1:4, Luk 1:13, 17. Det kom en man, sänd av Gud. Hans namn var Johannes. 7 Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, för att alla skulle komma till tro genom honom. 8 Själv var han inte ljuset, men han kom för att vittna om ljuset.
9 Matt 4:16, Joh 3:19. Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma in i världen. 10 Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. 11 Han kom till det som var hans eget, och hans egna tog inte emot honom. 12 Rom 8:15, Gal 3:26. Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. 13 Joh 3:3f, 1 Petr 1:23. De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja, utan av Gud.
14 Jes 7:14, Gal 4:4, Kol 1:19. Och Ordet blev kött1:14Ordet blev köttDvs kom till vår värld i mänsklig gestalt. och bodde bland oss1:14bodde bland ossOrdagrant: "tältade bland oss". Tälttemplet, tabernaklet, var platsen för Guds uppenbarelse mitt bland folket under det gamla förbundets tid (2 Mos 25, jfr även Upp 21:3)., och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har från Fadern. Och han var full av nåd och sanning. 15 Matt 3:11, Mark 1:7. Johannes vittnar om honom och ropar: "Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är före mig, för han var till före mig." 16 Kol 2:9f. Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd. 17 2 Mos 20:1f. Lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. 18 2 Mos 33:20, Matt 11:27, Luk 10:22. Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud och1:18Den Enfödde, som själv är Gud ochAndra handskrifter: "Den enfödde Sonen, som är". i Faderns famn1:18i Faderns famnAlltså nära Fadern, på hedersplatsen närmast honom (jfr Joh 13:23f)., han har gjort honom känd.
Johannes Döparens vittnesbörd
19 Joh 5:33. Detta är Johannes vittnesbörd när judarna1:19judarnaI Johannesevangeliet syftar ordet normalt på det judiska folkets ledare i Stora rådet, inte på det vanliga folket där Jesus rörde sig som en jude bland judar. sände präster och leviter från Jerusalem för att fråga honom vem han var. 20 Joh 3:28. Han bekände och förnekade inte1:20bekände och förnekade inteI Efesos där Johannesevangeliet skrevs fanns det länge lärjungar till Johannes Döparen (jfr Apg 19:1f). Kanske betonar aposteln Johannes särskilt för dessa hur Johannes Döparen pekade framåt mot Jesus., han bekände: "Jag är inte Messias1:20MessiasHebr. för "den Smorde", på grekiska "Kristus", Guds utlovade frälsare, kung och profet.." 21 De frågade honom: "Vem är du då? Är du Elia?" Han sade: "Nej, det är jag inte." – "Är du Profeten1:21ProfetenDen Profet som är utlovad i 5 Mos 18:15, 18 uppfattades av judarnas skriftlärda som en annan person än Messias (vers 25). Dock identifierar både Johannes Döparen och aposteln Petrus (Apg 3:22) den utlovade Profeten med Messias.?" Han svarade: "Nej."
22 Då sade de till honom: "Vem är du då? Vi måste ge ett svar till dem som har sänt oss. Vad säger du om dig själv?" 23 Han svarade med profeten Jesajas ord: "Jag är rösten som ropar i öknen: Gör vägen rak för Herren!"1:23 Jes 40:3.
24 De som var utsända kom från fariseerna, 25 och de frågade honom: "Varför döper du då, om du varken är Messias eller Elia eller Profeten?" 26 Matt 3:11, Luk 3:16. Johannes svarade dem: "Jag döper i vatten. Men mitt ibland er står en som ni inte känner. 27 Han kommer efter mig, och jag är inte värdig ens att lossa remmen på hans sandal1:27lossa remmen på hans sandalEn slavs uppgift.." 28 Detta hände i Betania på andra sidan Jordan1:28Betania på andra sidan JordanEtt annat Betania än det som låg nära Jerusalem (11:1). Andra handskrifter kallar platsen Betabara, "vadställets hus". Den kan ha legat antingen vid Jeriko nära Döda havet eller längre norrut, närmare Galileiska sjön. där Johannes döpte.
29 Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: "Se Guds Lamm1:29Guds Lamm Uttrycket går tillbaka på GT:s profetior om offerlammet (3 Mos 4:32f), påskalammet (2 Mos 12:3f) och Herrens lidande tjänare, "ett lamm som förs bort för att slaktas" (Jes 53:7, Jer 11:19). som tar bort1:29tar bortAnnan översättning: "bär". världens synd! 30 Det var om honom jag sade: Efter mig kommer en man som är före mig, för han var till före mig. 31 Jag kände honom inte1:31jag kände honom inteJohannes Döparen var släkt med Jesus på långt håll (Luk 1:36), men hade levt stora delar av sitt liv i öknen (Luk 1:80)., men för att han ska uppenbaras för Israel har jag kommit och döper i vatten."
32 Matt 3:16, Mark 1:10, Luk 3:22. Johannes vittnade och sade: "Jag såg Anden komma ner som en duva från himlen och stanna över honom. 33 Matt 3:11. Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa i vatten sade till mig: Den du ser Anden komma ner och stanna över, han är den som döper i den helige Ande. 34 Jag har sett det och vittnat: han är Guds Son."
Jesu första lärjungar
35 Nästa dag stod Johannes där igen med två av sina lärjungar. 36 När han såg Jesus komma gående, sade han: "Se Guds Lamm!" 37 De båda lärjungarna hörde vad han sade och följde efter Jesus.
38 Jesus vände sig om och såg att de följde honom, och han frågade dem: "Vad söker ni?" De svarade: "Rabbi" – det betyder lärare – "var bor du?" 39 Han sade till dem: "Kom och se!" Då gick de med honom och såg var han bodde, och de stannade hos honom den dagen. Det var omkring tionde timmen1:39tionde timmenRäknat från gryningen, alltså ca kl 16 på eftermiddagen..
40 Andreas, Simon Petrus bror, var en av de två1:40en av de tvåKanske var aposteln Johannes själv den andre lärjungen. Han var fiskekamrat med Andreas och Petrus (Luk 5:10) och framställningen har tydliga drag av ögonvittnesskildring. som hade hört vad Johannes sade och följt Jesus. 41 Han fann först sin bror Simon och sade till honom: "Vi har funnit Messias!" – det betyder Kristus, den Smorde. 42 Och han förde honom till Jesus. Jesus såg på honom och sade: "Du är Simon, Johannes son. Du ska heta Kefas1:42Kefas … PetrusDe två namnen är arameiska och grekiska för "sten" eller "klippa"." – det betyder Petrus.
43 Nästa dag beslöt Jesus att gå därifrån till Galileen. Då fann han Filippus och sade till honom: "Följ mig!" 44 Filippus var från Betsaida, samma stad som Andreas och Petrus. 45 1 Mos 3:15, 49:10. Filippus fann Natanael1:45NatanaelKanske samme person som bar efternamnet Bartolomeus ("Tolmais son"), jfr Matt 10:3. och sade till honom: "Vi har funnit honom som Mose skrev om i lagen och som profeterna skrev om – Jesus, Josefs son från Nasaret." 46 Natanael sade till honom: "Från Nasaret? Kan det komma något gott därifrån?" Filippus svarade: "Kom och se!"
47 Jesus såg Natanael komma och sade om honom: "Här är en sann israelit som är utan svek." 48 Natanael frågade honom: "Hur kan du känna mig?" Jesus svarade: "Innan Filippus kallade på dig såg jag dig under fikonträdet." 49 Natanael svarade: "Rabbi, du är Guds Son, du är Israels kung!" 50 Jesus svarade honom: "Du tror1:50Du trorAnnan översättning: "Tror du …?" för att jag sade att jag såg dig under fikonträdet. Större saker än så ska du få se." 51 1 Mos 28:12. Sedan sade han till honom: "Jag säger er sanningen1:51Jag säger er sanningenOrdagrant: "Amen, amen, jag säger er". Hebreiskans amén betyder närmast "sant", "trovärdigt". Jesus använder uttrycket ofta, i Johannesevangeliet alltid dubblerat, och han kallar sig själv för "Amen" (Upp 3:14) och sanningen själv (14:6).: Ni ska få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen."