Lucas 24

La risurrezione di Gesù

1 Il primo giorno della settimana, la mattina molto presto, esse si recarono al sepolcro, portando gli aromi che avevano preparato. 2 E trovarono la pietra rotolata dal sepolcro. 3 Ma, essendo entrate, non trovarono il corpo del Signore Gesù. 4 Mentre se ne stavano perplesse di ciò, ecco che apparvero davanti a loro due uomini in vesti sfolgoranti; 5 essendo impaurite, chinarono il viso a terra ed essi dissero loro: "Perché cercate il vivente fra i morti? 6 Egli non è qui, ma è risuscitato; ricordatevi come egli vi parlò quando era ancora in Galilea, 7 dicendo che il Figlio dell’uomo doveva essere dato nelle mani di uomini peccatori, essere crocifisso e il terzo giorno risuscitare". 8 Esse si ricordarono delle sue parole 9 e, tornate dal sepolcro, annunciarono tutte queste cose agli undici e a tutti gli altri. 10 Quelle che dissero queste cose agli apostoli erano: Maria Maddalena, Giovanna, Maria madre di Giacomo e le altre donne che erano con loro. 11 Quelle parole parvero loro un vaneggiare, e non credettero alle donne.

12 Ma Pietro, alzatosi, corse al sepolcro; essendosi chinato a guardare, vide soltanto le fasce e se ne andò meravigliandosi fra sé stesso di quello che era avvenuto.

Gesù sulla via per Emmaus

13 Due di loro se ne andavano in quello stesso giorno a un villaggio di nome Emmaus, distante da Gerusalemme sessanta stadi, 14 e parlavano tra loro di tutte le cose che erano accadute. 15 Mentre parlavano e discutevano insieme, Gesù stesso si avvicinò e cominciò a camminare con loro. 16 Ma i loro occhi erano impediti così da non riconoscerlo. 17 Egli domandò loro: "Di che parlate fra di voi lungo il cammino?". Ed essi si fermarono tutti tristi. 18 Uno dei due, di nome Cleopa, rispondendo, gli disse: "Tu solo tra i forestieri, stando in Gerusalemme, non hai saputo le cose che vi sono avvenute in questi giorni?". 19 Ed egli disse loro: "Quali?". Essi gli risposero: "Il fatto di Gesù Nazareno, che era un profeta potente in opere e in parole davanti a Dio e a tutto il popolo; 20 di come i capi sacerdoti e i nostri magistrati lo hanno fatto condannare a morte e lo hanno crocifisso. 21 Noi speravamo che fosse lui che avrebbe riscattato Israele, invece, con tutto ciò, ecco il terzo giorno da quando sono avvenute queste cose. 22 È vero che certe donne tra di noi ci hanno fatto stupire; essendo andate la mattina di buon’ora al sepolcro 23 e non avendo trovato il suo corpo, sono venute dicendo di aver avuto anche una visione di angeli, i quali dicono che egli vive. 24 Alcuni dei nostri sono andati al sepolcro e hanno trovato la cosa così come avevano detto le donne, ma lui non lo hanno visto". 25 Allora Gesù disse loro: "O insensati e lenti di cuore a credere a tutte le cose che i profeti hanno detto! 26 Non era necessario che il Cristo soffrisse queste cose ed entrasse quindi nella sua gloria?". 27 E, cominciando da Mosè e da tutti i profeti, spiegò loro in tutte le Scritture le cose che lo riguardavano. 28 Quando si furono avvicinati al villaggio dove andavano, egli fece come se volesse andare oltre. 29 Essi gli fecero forza, dicendo: "Rimani con noi, perché si fa sera e il giorno è già declinato". Ed egli entrò per rimanere con loro. 30 Quando si fu messo a tavola con loro, prese il pane, lo benedisse e, spezzatolo, lo diede loro. 31 Allora gli occhi loro furono aperti e lo riconobbero, ma egli scomparve alla loro vista. 32 Ed essi dissero l’uno all’altro: "Non ardeva il nostro cuore dentro di noi, mentre egli ci parlava per la via e ci spiegava le Scritture?". 33 E, alzatisi in quella stessa ora, tornarono a Gerusalemme e trovarono riuniti gli undici e quelli che erano con loro, 34 i quali dicevano: "Il Signore è veramente risuscitato ed è apparso a Simone". 35 Essi pure raccontarono le cose avvenute loro per la via e come era stato riconosciuto da loro nello spezzare il pane.

36 Ora, mentre essi parlavano di queste cose, Gesù stesso comparve in mezzo a loro e disse: "Pace a voi!". 37 Ma essi, smarriti e impauriti, pensavano di vedere uno spirito. 38 Ed egli disse loro: "Perché siete turbati? E perché vi sorgono in cuore tali pensieri? 39 Guardate le mie mani e i miei piedi, perché sono proprio io; toccatemi e guardate, perché uno spirito non ha carne e ossa come vedete che ho io".

40 E, detto questo, mostrò loro le mani e i piedi. 41 Ma, siccome per la gioia non credevano ancora e si stupivano, disse loro: "Avete qui nulla da mangiare?". 42 Essi gli porsero un pezzo di pesce arrostito, 43 egli lo prese e mangiò in loro presenza.

Il grande mandato

44 Poi disse loro: "Queste sono le cose che io vi dicevo quando ero ancora con voi: che era necessario che tutte le cose scritte di me nella legge di Mosè, nei profeti e nei Salmi, fossero adempiute". 45 Allora aprì loro la mente per comprendere le Scritture, e disse loro: 46 "Così è scritto: che il Cristo avrebbe sofferto, sarebbe risuscitato dai morti il terzo giorno 47 e che nel suo nome si sarebbe predicato il ravvedimento e il perdono dei peccati a tutte le genti, cominciando da Gerusalemme. 48 Voi siete testimoni di queste cose. 49 Ed, ecco, io mando su voi quello che il Padre mio ha promesso; quanto a voi, rimanete in questa città, finché dall’alto siate rivestiti di potenza".

L’ascensione di Gesù

50 Poi li condusse fuori fin presso Betania e, alzate in alto le mani, li benedisse. 51 Mentre li benediceva, si separò da loro e fu portato su nel cielo. 52 Essi, adoratolo, tornarono a Gerusalemme con grande gioia; 53 ed erano continuamente nel tempio, benedicendo Dio.

Jesus uppstår ur graven

1 *Matt 28:1f, Mark 16:1f, Joh 20:1f. Den första veckodagen*24:1den första veckodagenSöndagen enligt judisk tideräkning. kom de tidigt i gryningen till graven med de väldoftande oljorna som de hade gjort i ordning. 2 Då fann de att stenen var bortrullad från graven. 3 De gick in, men fann inte Herren Jesu kropp.

4 *Apg 1:10. När de inte visste vad de skulle tro, då stod plötsligt två män i skinande kläder framför dem. 5 Kvinnorna blev rädda och böjde ansiktet mot marken, men männen sade: "Varför söker ni den levande bland de döda? 6 *Luk 9:22, 18:33. Han är inte här, han har uppstått! Kom ihåg vad han sade till er*24:6vad han sade till erSe Luk 9:22, 9:44, 18:31f. medan han fortfarande var i Galileen: 7 *Matt 17:22f. Människosonen måste utlämnas i syndares händer och bli korsfäst och uppstå på tredje dagen." 8 Då kom de ihåg hans ord.

9 Och de återvände från graven och berättade allt detta för de elva och för alla de andra. 10 Det var Maria Magdalena och Johanna och Maria, Jakobs mor. Även de andra kvinnorna som var med dem talade om det för apostlarna, 11 men de tyckte deras ord var tomt prat och trodde inte på dem.

12 Men Petrus reste sig och sprang till graven, och när han lutade sig in såg han bara linnebindlarna. Och han gick hem, full av förundran över det som hade hänt.

Jesus visar sig för Emmausvandrarna

13 *Mark 16:12. Samma dag var två av dem på väg till en by som heter Emmaus och ligger drygt en mil*24:13Emmaus … drygt en milByns exakta plats är okänd men traditionen utpekar flera byar på detta avstånd, ordagrant "sextio stadier", väster om Jerusalem. Några handskrifter har i stället "hundrasextio stadier" vilket motsvarar drygt tre mil. från Jerusalem. 14 De gick och samtalade med varandra om allt som hade hänt. 15 Medan de samtalade och diskuterade närmade sig Jesus själv och vandrade med dem. 16 Men deras ögon var slutna så att de inte kände igen honom. 17 Han frågade dem: "Vad är det ni går och samtalar med varandra om?"

Då stannade de och såg bedrövade ut. 18 Och den ene som hette Kleopas*24:18KleopasTroligen identisk med Klopas, som enligt fornkyrkliga källor var bror till Josef, Jesu adoptivfar. Hans hustru Maria var med vid Jesu kors (Joh 19:25). Enligt traditionen efterträdde deras son Simon på 60-talet e Kr sin kusin Jakob som ledare för församlingen i Jerusalem (jfr not till Apg 21:18). sade till honom: "Är du den ende som har besökt Jerusalem och inte vet vad som hänt de här dagarna?" 19 *Matt 21:11, Luk 7:16. Han frågade dem: "Vad då?" De svarade: "Detta med Jesus från Nasaret. Han var en profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och hela folket. 20 Våra överstepräster och rådsherrar utlämnade honom till en dödsdom och korsfäste honom. 21 *Luk 1:68, 2:38, Apg 1:6. Men vi hade hoppats att han var den som skulle frälsa Israel.

Förutom allt detta är det nu den tredje dagen*24:21är det nu den tredje dagenAnnan översättning: "har han nu låtit den tredje dagen gå". sedan det hände, 22 *Matt 28:8, Mark 16:10, Joh 20:18. och dessutom har några kvinnor bland oss gjort oss uppskakade. De gick till graven tidigt på morgonen 23 men fann inte hans kropp. De kom och berättade att de hade sett en syn med änglar som sade att han lever. 24 *Joh 20:3f. Då gick några av de våra till graven, och de fann att det var som kvinnorna hade sagt. Men honom själv såg de inte."

25 Då sade han till dem: "Så tröga ni är i tanke och hjärta till att tro på allt som profeterna har sagt! 26 *Luk 9:22, 17:25. Måste inte Messias lida det här för att sedan gå in i sin härlighet?" 27 *1 Mos 1:1, 3:15, 22:18, 2 Sam 7:12, Ps 22, Dan 9:24, Joh 1:45, Apg 17:3. Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad det stod om honom i alla Skrifterna.

28 De närmade sig byn dit de var på väg, och han verkade vilja gå vidare. 29 Men de bad honom ivrigt: "Stanna kvar hos oss! Det är snart kväll och dagen går mot sitt slut." Då gick han in och stannade hos dem. 30 Och när han låg till bords med dem tog han brödet, tackade Gud, bröt det och gav åt dem. 31 Då öppnades deras ögon och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn*24:31försvann ur deras åsynAnnan översättning: "blev osynlig för dem"..

32 De sade till varandra: "Brann inte våra hjärtan i oss när han talade med oss på vägen, när han öppnade Skrifterna för oss?" 33 De bröt upp i samma stund och återvände till Jerusalem, där de fann de elva och de andra lärjungarna samlade. 34 *1 Kor 15:4f. Dessa sade: "Herren har verkligen uppstått, och han har visat sig för Simon!" 35 Och själva berättade de vad som hade hänt på vägen och hur han hade låtit dem känna igen honom vid brödsbrytelsen.

Jesus visar sig för lärjungarna

36 *Mark 16:14, Joh 20:19. Medan de talade om detta, stod Jesus själv mitt ibland dem och sade till dem: "Frid vare med er!" 37 Uppskakade och rädda trodde de att det var en ande de såg. 38 Men han sade till dem: "Varför är ni så oroliga? Varför kommer det upp tvivel i era hjärtan? 39 Se på mina händer och mina fötter att det verkligen är jag. Rör vid mig och se! En ande har inte kött och ben som ni ser att jag har." 40 När han hade sagt detta visade han dem sina händer och fötter. 41 *Joh 21:5, 9f. När de i sin glädje och förundran fortfarande inte kunde tro, frågade han dem: "Har ni något ätbart*24:41 något ätbartDet ansågs allmänt att änglar och andevarelser inte åt människors mat (jfr Dom 13:16). här?" 42 Då räckte de honom en bit stekt fisk*24:42en bit stekt fiskSenare handskrifter tillägger: "och en bit vaxkaka med honung"., 43 och han tog den och åt inför deras ögon.

44 *Luk 18:31f, 24:27. Och han sade till dem: "Detta är vad jag sade till er medan jag ännu var hos er: Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, profeterna och psalmerna." 45 Sedan öppnade han deras sinnen så att de förstod Skrifterna. 46 Och han sade till dem: "Det står skrivet att Messias ska lida och på tredje dagen uppstå från de döda, 47 *Joh 15:27, Apg 13:38, 1 Joh 2:12. och att omvändelse och syndernas förlåtelse*24:47och syndernas förlåtelseAndra handskrifter: "till syndernas förlåtelse". ska förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. 48 *Apg 1:22. Ni är vittnen om detta. 49 *Joel 3:1f, Joh 14:26, 16:7, Apg 1:4, 12, 2:1f. Och jag ska sända över er vad min Far har lovat. Men ni ska stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden."

Jesu himmelsfärd

50 Sedan förde han dem ut till Betania, och han lyfte sina händer och välsignade dem. 51 *Mark 16:19, Apg 1:9. Och medan han välsignade dem, lämnade han dem och lyftes upp till himlen. 52 *Joh 14:28, 16:22. De tillbad honom och vände tillbaka till Jerusalem i stor glädje. 53 Och de var ständigt i templet och prisade Gud.