Habacuque 3

1 Preghiera del profeta Abacuc, in tono di lamentazione.

2 O Eterno, io ho udito il tuo messaggio e sono preso da timore; o Eterno, da’ vita all’opera tua nel corso degli anni! Nel corso degli anni falla conoscere! Nell’ira, ricordati di avere pietà! 3 Iddio viene da Teman, e il Santo viene dal monte di Paran. Sela. La sua gloria copre i cieli e la terra è piena della sua lode. 4 Il suo splendore è pari alla luce; dei raggi partono dalla sua mano; là si nasconde la sua potenza. 5 Davanti a lui cammina la peste, la febbre ardente segue i suoi passi. 6 Egli si ferma e scuote la terra; guarda e fa tremare le nazioni; i monti eterni si frantumano, i colli antichi si abbassano; le sue vie sono quelle di un tempo. 7 Io vedo le tende di Etiopia nell’afflizione; i padiglioni del paese di Madian tremano.

8 O Eterno, ti adiri forse contro i fiumi? È forse contro i fiumi che si accende la tua ira, o è contro il mare che va il tuo sdegno, quando avanzi sui tuoi cavalli, sui tuoi carri di vittoria? 9 Tu estrai il tuo arco; le frecce lanciate dalla tua parola sono esecrazioni. Sela. Tu fendi la terra in tanti letti dei fiumi. 10 I monti ti vedono e tremano; si riversa un uragano di acque: l’abisso fa udire la sua voce e alza in alto le mani. 11 Il sole e la luna si fermano nella loro dimora; si cammina alla luce delle tue saette, al lampeggiare della tua lancia sfolgorante. 12 Tu percorri la terra nella tua indignazione, tu schiacci le nazioni nella tua ira. 13 Tu esci per salvare il tuo popolo, per liberare il tuo unto; tu abbatti la cima della casa dell’empio e la demolisci fino alle fondamenta. Sela. 14 Tu trafiggi con le loro frecce la testa dei suoi capi, che vengono come un uragano per disperdermi, gridando di gioia, come se già divorassero il misero nei loro nascondigli. 15 Con i tuoi cavalli tu calpesti il mare, le grandi acque spumeggianti.

16 Ho udito, e le mie viscere fremono, le mie labbra tremano a quella voce; un tarlo mi entra nelle ossa, io tremo a ogni passo, aspettando in silenzio il giorno dell’angoscia, quando il nemico salirà contro il popolo per assalirlo. 17 Poiché il fico non fiorirà, non ci sarà più frutto nelle vigne; il prodotto dell’ulivo verrà meno, i campi non daranno più cibo, le greggi verranno a mancare negli ovili, e non ci saranno più buoi nelle stalle; 18 ma io mi rallegrerò nell’Eterno, esulterò nell’Iddio della mia salvezza. 19 L’Eterno, il Signore, è la mia forza; egli renderà i miei piedi come quelli delle cerve e mi farà camminare sulle mie alture. Per il direttore del coro. Per strumenti a corda.

Habackuks bön och lovsång

1 En bön av profeten Habackuk, till shigjonót*3:1shigjonótOkänd musikterm. Möjligen "klagopsalm" (jfr Ps 7:1)..

2 Herre, jag har hört

budskapet om dig och jag bävar.

Herre, ge liv åt ditt verk

i våra dagar,

låt det bli känt i vår tid.

Tänk i din vrede

på att förbarma dig.

3 *2 Mos 19:16f, 5 Mos 33:2, Dom 5:4, Ps 72:19, Jes 6:3. Gud kommer från Teman,

den Helige från berget Paran*3:3Teman … Paran Områden i ökentrakterna söder om Döda havet (jfr 5 Mos 33:2).. Sela

Hans härlighet täcker himlen,

hans lov fyller jorden.

4 *2 Mos 24:17. Hans glans är som ljuset,

strålar går ut från hans hand,

där är hans styrka dold.

5 *2 Mos 9:3, 12:29. Framför honom går pest,

och brinnande feber*3:5pest … brinnande feberAnnan översättning: "Ordet … flammor".

följer i hans spår.

6 *Ps 68:8f. Han träder fram och jorden skakar,

folken bävar för hans blick.

Urgamla berg splittras,

eviga höjder sjunker ner.

Hans vägar är eviga.

7 Jag ser Kushans hyddor i nöd,

tältdukarna i Midjans land darrar.

8 *2 Mos 14:26f, 15:3f. Vredgas Herren på floderna?

Brinner din vrede mot strömmarna

eller din harm mot havet,

när du far fram med dina hästar,

med dina segervagnar?

9 *5 Mos 32:41f. Blottad och bar är din båge,

som edsvurna pilar är ditt ord.

Sela

Du låter floder klyva jorden.

10 *Ps 77:17f. Bergen ser dig och bävar,

störtregn forsar ner,

djupet höjer sin röst,

det lyfter sina händer mot höjden.

11 *Jos 10:12f. Sol och måne står still i sin boning

vid skenet av dina pilar

som flyger,

vid glansen

av ditt blixtrande spjut.

12 I raseri går du fram över jorden,

i vrede trampar du ner

hednafolken.

13 Du drar ut för att frälsa ditt folk,

för att frälsa din smorde.

Du krossar taket

på den gudlöses hus,

du bryter ner det

från tinnarna till grunden. Sela

14 Med hans egna spjut

genomborrar du huvudet

på hans krigare,

när de stormar fram

för att fördriva mig.

Deras glädje är att sluka

den svage i hemlighet.

15 *Ps 77:20. Du far fram med dina hästar

genom havet,

genom väldiga vattens svall.

16 Jag hör det och darrar i mitt innersta,

vid dånet skälver mina läppar.

Röta tränger in i benen i min kropp.

Jag darrar där jag står,

för jag måste stilla vänta

på olyckans dag,

att den drabbar det folk

som angriper oss.

17 Fikonträdet blomstrar inte mer,

och vinstocken ger ingen skörd.

Olivträdets frukt slår fel,

och fälten ger ingen föda.

Fåren rycks bort ur fållorna,

och ingen boskap finns i stallen.

18 *Ps 46:2f. Men jag vill jubla i Herren

och glädja mig i min frälsnings Gud.

19 *2 Sam 22:34, Ps 18:34. Herren Gud är min styrka.

Han gör mina fötter som hjortens

och låter mig gå fram

över mina höjder.

För sångmästaren, med mitt strängaspel.