Lamentações 2

La rovina di Gerusalemme

1 Come mai il Signore, nella sua ira, ha coperto di una nube oscura la figlia di Sion? Egli ha gettato dal cielo in terra la gloria d’Israele e non si è ricordato dello sgabello dei suoi piedi, nel giorno della sua ira!

2 Il Signore ha distrutto senza pietà tutte le dimore di Giacobbe; nella sua ira, ha rovesciato, ha abbattuto le fortezze della figlia di Giuda, ne ha profanato il regno e i capi.

3 Nella sua ira ardente, ha infranto tutta la potenza d’Israele; ha ritirato la propria destra in presenza del nemico; ha consumato Giacobbe come un fuoco fiammeggiante che divora tutto intorno.

4 Ha teso il suo arco come il nemico, ha alzato la destra come un avversario, ha trucidato tutti quelli che erano più cari a vedersi; ha riversato il suo furore come un fuoco sulla tenda della figlia di Sion.

5 Il Signore è diventato come un nemico; ha divorato Israele; ha divorato tutti i suoi palazzi, ha distrutto le sue fortezze, ha moltiplicato alla figlia di Giuda i lamenti e i gemiti.

6 Ha devastato la sua tenda come un giardino, ha distrutto il luogo del suo convegno. L’Eterno ha fatto dimenticare in Sion le feste solenni e i sabati e, nell’indignazione della sua ira, ha rigettato re e sacerdoti.

7 Il Signore ha provato disgusto per il suo altare, ha aborrito il suo santuario, ha dato i muri dei palazzi di Sion in mano ai nemici, i quali hanno alzato grida nella casa dell’Eterno come in un giorno di festa.

8 L’Eterno ha deciso di distruggere le mura della figlia di Sion; ha steso la corda, non ha ritirato la mano, prima di averli distrutti; ha coperto di lutto bastioni e mura; gli uni e le altre sono distrutti.

9 Le sue porte sono affondate in terra; egli ha distrutto, spezzato le sue sbarre; il suo re e i suoi capi sono fra le nazioni; non c’è più legge, e anche i suoi profeti non ricevono più visioni dall’Eterno.

10 Gli anziani della figlia di Sion siedono per terra in silenzio; si sono gettati della polvere sul capo, si sono vestiti di sacchi; le vergini di Gerusalemme curvano il capo al suolo.

11 I miei occhi si consumano per le lacrime, le mie viscere si commuovono, il mio fegato si spande in terra per il disastro della figlia del mio popolo, al pensiero dei bambini e dei lattanti che venivano meno per le piazze della città.

12 Essi chiedevano alle loro madri: "Dov’è il pane, dov’è il vino?", e intanto venivano meno come dei feriti a morte nelle piazze della città ed esalavano l’ultimo respiro sul seno delle loro madri.

13 Che ti dirò? A che ti paragonerò, o figlia di Gerusalemme? Chi troverò di simile a te per consolarti, o vergine figlia di Gerusalemme? Poiché la tua ferita è larga quanto il mare; chi ti potrà guarire?

14 I tuoi profeti hanno avuto per te visioni vane e illusorie; non hanno messo a nudo la tua iniquità, per allontanare da te la deportazione; le profezie che hanno fatto a tuo riguardo non erano che oracoli vani e seduttori.

15 Tutti i passanti battono le mani al vederti; fischiano e scuotono il capo al vedere la figlia di Gerusalemme: "È questa la città che la gente chiamava una bellezza perfetta, la gioia di tutta la terra?".

16 Tutti i tuoi nemici spalancano la bocca contro di te, fischiano, digrignano i denti, dicono: "L’abbiamo inghiottita! Sì, questo è il giorno che aspettavamo; ci siamo giunti, lo vediamo!".

17 L’Eterno ha fatto quello che si era proposto; ha adempiuto la parola che aveva pronunciata fin dai giorni antichi: ha distrutto senza pietà, ha fatto di te la gioia del nemico, ha esaltato la potenza dei tuoi avversari.

18 Il loro cuore grida al Signore: "O mura della figlia di Sion, spandete lacrime come un torrente, giorno e notte! Non datevi pace, non abbiano riposo le pupille dei vostri occhi!

19 Alzatevi, gridate di notte, al principio di ogni veglia! Spandete come acqua il vostro cuore davanti alla faccia del Signore! Alzate le mani verso di lui per la vita dei vostri bambini, che vengono meno per la fame agli angoli di tutte le strade!

20 Guarda, o Eterno, considera! Chi hai mai trattato così? Delle donne hanno divorato il frutto delle loro viscere, i bambini che accarezzavano! Sacerdoti e profeti sono stati massacrati nel santuario del Signore!

21 Fanciulli e vecchi giacciono a terra nelle strade; le mie vergini e i miei giovani sono caduti per la spada; tu li hai uccisi nel giorno della tua ira, li hai massacrati senza pietà.

22 Tu hai convocato, come in un giorno di festa solenne, i miei terrori da tutte le parti; e nel giorno dell’ira dell’Eterno non c’è stato né superstite né fuggiasco; quelli che io avevo accarezzato e allevato, il mio nemico li ha consumati!".

Herren bestraffar sitt folk

אAlef

1 *1 Krön 28:2, Ps 132:7. Så mörka moln

Herren i sin vrede

har täckt dottern Sion med!

Han kastade Israels härlighet

från himlen ner till jorden,

han tänkte inte på sin fotpall*2:1fotpallTroligen förbundsarken (Ps 132:7), över vilken Gud uppenbarade sig (4 Mos 7:89).

på sin vredes dag.

בBeth

2 *Jes 43:28, 47:6. Utan att skona har Herren fördärvat

Jakobs alla boningar.

I sin vrede rev han

dottern Judas fästningar

och slog dem till marken,

han orenade riket och dess furstar.

גGimel

3 I vredens hetta högg han av

Israels alla horn.

Han drog undan sin högra hand

när fienden kom,

och brann i Jakob

likt en flammande eld

som förtär allt runt omkring.

דDaleth

4 *Ps 7:13, Jer 7:20, Klag 3:12. Han spände sin båge som en fiende,

stod redo med sin högra hand

som en ovän,

och dödade allt

som var ljuvligt för ögat.

Över dottern Sions hydda

öste han sin vrede som eld.

הHe

5 Herren var som en fiende.

Han fördärvade Israel,

han fördärvade alla dess borgar,

han förstörde dess fästningar.

Han hopade sorg på sorg

över dottern Juda.

וWaw

6 Han skövlade sin boning

som en trädgård,

han förstörde sin mötesplats.

Herren lät högtid och sabbat

falla i glömska i Sion,

i sin brinnande vrede

förkastade han kung och präst.

זZajin

7 *Ps 74:4, 78:59f. Herren förkastade sitt altare,

han övergav sin helgedom.

Murarna runt hennes palats

gav han i fienders hand,

de ropade högt i Herrens hus

som på en högtidsdag.

חHeth

8 *2 Kung 21:13, Jes 34:11, Sak 1:16.Herren beslöt att förstöra

dottern Sions murar,

han spände ut mätsnöret

och drog inte undan sin hand

från skövlingen.

Han sände sorg över vallar

och murar,

allt ligger nu förstört.

טTeth

9 *Ps 74:9, Hes 7:26. Hennes portar sjönk ner i jorden,

han knäckte och krossade

hennes bommar.

Hennes kung och furstar

bor bland hednafolken,

ingen undervisning ges

och hennes profeter får ingen syn

från Herren.

יJod

10 *Jer 6:26, Klag 1:4, Hes 27:30. Dottern Sions äldste

sitter stumma på marken,

de kastar stoft över sitt huvud

och klär sig i säcktyg.

Jerusalems jungfrur

sänker sina huvuden mot jorden.

כKaf

11 *Jer 44:7, Klag 1:20, 4:4. Mina ögon förtärs av gråt,

det jäser i mitt inre,

min lever*2:11min leverAnnan översättning (så Septuaginta): "min ära". rinner ut på jorden,

för dottern mitt folk går under,

barn och spädbarn förgås

på stadens gator.

לLamed

12 De ropar till sina mödrar:

"Var finns bröd och vin?"

De tynar bort som slagna

på stadens gator,

de ger upp andan

i sina mödrars famn.

מMem

13 *Jer 15:18, 30:12. Vad ska jag säga dig,

vad ska jag likna dig med,

du dotter Jerusalem?

Vad ska jag jämföra dig med

för att trösta dig,

du jungfru dotter Sion?

Din skada är ju stor som havet,

vem kan hela dig?

נNun

14 *Jer 2:8, 5:31, 14:14, 23:13f, 27:14, 29:9, Hes 13:2f, 22:28. Dina profeters syner

var falska och dåraktiga,

de visade dig inte din skuld

för att vända bort din fångenskap*2:14vända bort din fångenskapAnnan översättning: "upprätta dig"..

De budskap de förkunnade för dig

var falska och förföriska.

סSamek

15 *Job 27:23, Ps 48:3, 50:2, Jer 18:16, 19:8. Alla som går vägen förbi

slår ihop sina händer

och hånar dig,

de visslar och skakar på huvudet

åt dottern Jerusalem:

"Är detta den stad som kallades

skönhetens krona,

hela jordens fröjd?"

פPe

16 *Ps 22:14, Klag 3:46. Alla dina fiender spärrar upp

sin mun mot dig,

de visslar och gnisslar tänder

och säger: "Vi har slukat henne!

Detta är dagen vi väntat på.

Vi fick uppleva den,

vi fick se den!"

עAjin

17 *3 Mos 26:14f, 5 Mos 28:15f.Herren har gjort vad han bestämt,

han har uppfyllt sitt ord

som han uttalat för länge sedan.

Han har rivit utan att skona,

han har låtit fienden

triumfera över dig

och upphöjt dina motståndares horn.

צTsade

18 Deras hjärtan ropar till Herren.

Du dotter Sions mur,

låt tårarna rinna som en bäck

både dag och natt.

Ge dig ingen ro,

unna inte ditt öga någon vila.

קQof

19 *1 Sam 1:15, Ps 62:9, Jes 51:20, Klag 3:41. Stig upp, ropa högt i natten

när nattväkterna*2:19nattväkternaVarje natt var indelad i tre väkter eller fyratimmarsperioder (Dom 7:19). börjar.

Utgjut ditt hjärta som vatten

inför Herrens ansikte,

lyft dina händer till honom

för dina barns liv

som tynar bort av hunger

i alla gathörn.

רResh

20 *3 Mos 26:29, 5 Mos 28:53f, Jer 19:9, Klag 4:10. Se, Herre, och tänk på

vem du gjort så emot.

Ska kvinnor äta sin livsfrukt,

barnen de burit i sin famn?

Ska präster och profeter dödas

i Herrens helgedom?

שShin

21 På marken, på gatorna

ligger unga och gamla.

Mina jungfrur och unga män

har fallit för svärd,

du har dödat på din vredes dag,

slaktat utan att skona.

תTaw

22 *Klag 1:15. Som till högtidsdag bjöd du in

skräck från alla håll.

På Herrens vredes dag

var det ingen som kom undan

eller överlevde.

Dem som jag burit

i famnen och fostrat

har min fiende förgjort.