Lamentações 4

Lamentazioni sulla sorte del popolo

1 Come mai si è oscurato l’oro, si è alterato l’oro più puro? Come mai le pietre del santuario si trovano sparse qua e là agli angoli di tutte le strade?

2 Come mai i nobili figli di Sion, pregiati come l’oro fino, sono reputati quali vasi di terra, opera di mani di vasaio?

3 Perfino gli sciacalli porgono le mammelle e allattano i loro piccoli; la figlia del mio popolo è divenuta crudele, come gli struzzi del deserto.

4 La lingua del lattante gli si attacca al palato, per la sete; i bambini chiedono del pane, e non c’è chi gliene dia.

5 Quelli che si nutrivano di cibi delicati cadono denutriti per le strade; quelli che erano allevati nella porpora abbracciano il letamaio.

6 Il castigo dell’iniquità della figlia del mio popolo è maggiore di quello del peccato di Sodoma, che fu distrutta in un attimo, senza che mano d’uomo la colpisse.

7 I suoi prìncipi erano più splendenti della neve, più bianchi del latte; avevano il corpo più vermiglio del corallo, il loro volto era uno zaffiro.

8 Il loro aspetto è ora più cupo del nero; non si riconoscono più per le vie; la loro pelle è attaccata alle ossa, è secca, è diventata come un legno.

9 Gli uccisi di spada sono stati più felici di quelli che muoiono di fame, poiché questi deperiscono estenuati per mancanza dei prodotti dei campi.

10 Mani di donne, sebbene pietose, hanno fatto cuocere i propri bambini che sono serviti loro di cibo, nella rovina della figlia del mio popolo.

11 L’Eterno ha esaurito il suo furore, ha riversato la sua ira ardente, ha acceso in Sion un fuoco, che ne ha divorato le fondamenta.

12 Né i re della terra né alcun abitante del mondo avrebbero mai creduto che l’avversario, il nemico, sarebbe entrato nelle porte di Gerusalemme.

13 Così è avvenuto a causa dei peccati dei suoi profeti, delle iniquità dei suoi sacerdoti, che hanno sparso in mezzo a lei il sangue dei giusti.

14 Essi vagavano come ciechi per le strade, sporchi di sangue, in modo che non si potevano toccare le loro vesti.

15 "Fatevi in là! Un impuro!", si gridava al loro apparire; "Fatevi in là! Fatevi in là! Non lo toccate!". Quando fuggivano, vagavano qua e là, e si diceva fra le nazioni: "Non restino più qui!".

16 La faccia dell’Eterno li ha dispersi, egli non volge più verso di loro il suo sguardo; non si è portato rispetto ai sacerdoti né si è avuta pietà dei vecchi.

17 A noi si consumavano ancora gli occhi in cerca di un soccorso, aspettato invano; dai nostri posti di vedetta scrutavamo la venuta di una nazione che non poteva salvarci.

18 Si spiavano i nostri passi, impedendoci di camminare per le nostre piazze. "La nostra fine è prossima", dicevamo: "I nostri giorni sono compiuti, la nostra fine è giunta!".

19 I nostri persecutori sono stati più leggeri delle aquile dei cieli; ci hanno dato la caccia su per le montagne, ci hanno teso agguati nel deserto.

20 Colui che ci fa respirare, l’unto dell’Eterno, è stato preso nelle loro fosse; egli, del quale dicevamo: "Alla sua ombra noi vivremo fra le nazioni".

21 Rallegrati, gioisci, o figlia di Edom, che abiti nel paese di Uz! Anche fino a te passerà la coppa; tu ti ubriacherai e ti denuderai.

22 Il castigo della tua iniquità è finito, o figlia di Sion! Egli non ti manderà più in esilio; egli punisce la tua iniquità, o figlia di Edom, mette allo scoperto i tuoi peccati.

Sions elände och vanära

אAlef

1 Så matt guldet har blivit,

det ädlaste guldet förvandlats!

Heliga ädelstenar ligger spridda

i varje gathörn.

בBeth

2 *Jer 19:11. Sions ädlaste söner

skattades som fint guld.

Nu räknas de som lerkärl,

som verk av krukmakarhänder.

גGimel

3 *Job 39:16f, Jes 49:15. Till och med schakaler

räcker fram sina spenar

och låter ungarna dia,

men dottern mitt folk

har blivit grym*4:3grymStrutsen lämnar sina ägg direkt på marken och var därför en bild för bristande omsorg (jfr Job 39:16f).,

som strutsen i öknen.

דDaleth

4 *Ps 137:6, Jer 14:3, Klag 2:11f. Dibarnets tunga fastnar

i gommen av törst.

Små barn ber om bröd,

men ingen ger dem något.

הHe

5 De som förr åt läckerheter

tynar bort på gatorna.

De som växte upp i purpur*4:5purpurAntikens dyraste färg. Den utvanns ur havssnäckor och var värd sin vikt i silver.

ligger nu i dyn.

וWaw

6 *1 Mos 18:20, 19:24f, Jer 20:16, Hes 16:46f, Matt 10:15, 11:24. Missgärningen hos dottern mitt folk

är större än synden i Sodom,*4:6SodomStad vid Döda havet som utplånades för sin ondska (1 Mos 19, Hes 16:49f, Jud v 7).

som ödelades på ett ögonblick

utan att röras av människohänder.

זZajin

7 Hennes furstar glänste mer än snö,

de var vitare än mjölk,

deras kroppar var rödare än korall,

deras gestalter var som safir.

חHeth

8 Nu är deras ansikten mörkare än sot,

man känner inte igen dem

på gatorna.

Deras hud stramar över benen,

den är torr som trä.

טTeth

9 *Jer 8:3. Lyckligare var de som dödades

med svärd

än de som nu dödas av hunger,

som tynar bort i plåga

av brist på markens frukter.

יJod

10 *3 Mos 26:29, 5 Mos 28:53, 2 Kung 6:29, Jer 19:9, Klag 2:10, Hes 5:10. Med egna händer

har ömsinta mödrar kokat

sina barn

för att ha dem till föda

när dottern mitt folk gick under.

כKaf

11 *Jer 17:27, Klag 2:3, Hes 7:8.Herren tömde ut sin vrede,

han öste ut sin vredesglöd.

I Sion tände han en eld

som förtärde dess grundvalar.

לLamed

12 Ingen av jordens kungar

hade trott det,*4:12Ingen ... hade trott detSion ansågs ointagligt så länge man hade Guds beskydd (Ps 46, 48).

ingen av världens invånare,

att någon ovän eller fiende

skulle komma in

genom Jerusalems portar.

מMem

13 *Jer 5:31, 23:21, 26:8f, Matt 23:35. Det kom för hennes profeters synder

och hennes prästers

missgärningar,

för att de spillde rättfärdigas blod

där inne i staden.

נNun

14 *5 Mos 28:29, Jes 59:10. Som blinda irrar de på gatorna,

fläckade av blod

så att ingen vågar röra

deras kläder.

סSamek

15 *3 Mos 13:45, Jer 49:5. "Bort! Oren!"

ropar man till dem.

"Bort, bort! Rör dem inte!"

De flyr, de irrar omkring.

Bland hednafolken säger man:

"Här får de inte bo längre."

פPe

16 *Jes 47:6, Klag 5:12.Herren själv har skingrat dem,

han vill inte ta sig an dem mer.

Prästerna får ingen respekt,

de äldre får ingen barmhärtighet.

עAjin

17 *Jes 30:5, 7. Våra ögon sviker oss

när vi förgäves söker efter hjälp.

Vi har spanat och spanat

efter ett folk som ändå inte kan

rädda oss.*4:17ett folk som ändå inte kan rädda ossEgypten, vars militära hjälp svek (Jer 2:36, 37:7, Jes 30:2f).

צTsade

18 De vaktar på våra steg

så att vi inte vågar gå

på våra gator.

Vårt slut är nära,

våra dagar är ute,

ja, vårt slut har kommit.

קQof

19 Våra förföljare var snabbare

än himlens örnar.

De jagade oss över bergen

och låg på lur i öknen för oss.

רResh

20 *2 Kung 25:5f, Jer 52:8f. Vår livsande, Herrens smorde,*4:20HERRENS smordeGuds utvalde, helgade kung, en förebild till Messias/Kristus (Apg 10:38). De sista kungarna var Jojakin (598-597 f Kr) och Sidkia (597-587 f Kr). Se 2 Kung 24:8f.

fångades i deras fallgropar.

Om honom sade vi:

"I hans skugga ska vi leva

bland hednafolken."

שShin

21 *Ps 137:7, Jer 25:15f, 49:12, Hes 25:12f. Gläd dig och jubla, dotter Edom*4:21EdomGrannfolk i sydöst som hade sett på Jerusalems förstöring med skadeglädje (jfr Ps 137:7, Hes 25:12f och Ob vers 11).,

du som bor i landet Us.

Bägaren ska komma till dig också,

du ska bli drucken

och ligga naken.

תTaw

22 *Jes 40:2, Jer 33:7. Straffet för din skuld har nått sitt slut,

dotter Sion.

Han ska inte mer föra bort dig

i fångenskap.

Men din skuld, dotter Edom,

ska han straffa,

han ska avslöja dina synder.