Habacuque 3

Prière du prophète

1 Prière d’Habacuc, le prophète.

(Sur le mode des complaintes.)

2 Éternel, j’ai entendu ce que tu as annoncé, je suis saisi de crainte.

Accomplis ton œuvre dans le cours des années, ô Éternel!

Dans le cours des années manifeste-la!

Mais dans ta colère souviens-toi de tes compassions!

3 Dieu vient de Théman,

Le Saint vient de la montagne de Paran… — Pause.

Sa majesté couvre les cieux,

Et sa gloire remplit la terre.

4 C’est comme l’éclat de la lumière;

Des rayons partent de sa main;

Là réside sa force.

5 Devant lui marche la peste,

Et la peste est sur ses traces.

6 Il s’arrête, et de l’œil il mesure la terre;

Il regarde, et il fait trembler les nations;

Les montagnes éternelles se brisent,

Les collines antiques s’abaissent;

Les sentiers d’autrefois s’ouvrent devant lui.

7 Je vois dans la détresse les tentes de l’Éthiopie,

Et les tentes du pays de Madian sont dans l’épouvante.

8 L’Éternel est-il irrité contre les fleuves?

Est-ce contre les fleuves que s’enflamme ta colère,

Contre la mer que se répand ta fureur,

Pour que tu sois monté sur tes chevaux,

Sur ton char de victoire?

9 Ton arc est mis à nu;

Les malédictions sont les traits de ta parole… — Pause.

Tu fends la terre pour donner cours aux fleuves.

10 A ton aspect, les montagnes tremblent;

Des torrents d’eau se précipitent;

L’abîme fait entendre sa voix,

Il lève ses mains en haut.

11 Le soleil et la lune s’arrêtent dans leur demeure,

A la lumière de tes flèches qui partent,

A la clarté de ta lance qui brille.

12 Tu parcours la terre dans ta fureur,

Tu écrases les nations dans ta colère.

13 Tu sors pour délivrer ton peuple,

Pour délivrer ton oint;

Tu brises le faîte de la maison du méchant,

Tu la détruis de fond en comble. — Pause.

14 Tu perces de tes traits la tête de ses chefs,

Qui se précipitent comme la tempête pour me disperser,

Poussant des cris de joie,

Comme s’ils dévoraient déjà le malheureux dans leur repaire.

15 Avec tes chevaux tu foules la mer,

La boue des grandes eaux.

16 J’ai entendu… Et mes entrailles sont émues.

A cette voix, mes lèvres frémissent,

Mes os se consument,

Et mes genoux chancellent:

En silence je dois attendre le jour de la détresse,

Le jour où l’oppresseur marchera contre le peuple.

17 Car le figuier ne fleurira pas,

La vigne ne produira rien,

Le fruit de l’olivier manquera,

Les champs ne donneront pas de nourriture;

Les brebis disparaîtront du pâturage,

Et il n’y aura plus de bœufs dans les étables.

18 Toutefois, je veux me réjouir en l’Éternel,

Je veux me réjouir dans le Dieu de mon salut.

19 L’Éternel, le Seigneur, est ma force;

Il rend mes pieds semblables à ceux des biches,

Et il me fait marcher sur mes lieux élevés.

Au chef des chantres. Avec instruments à cordes.

Habackuks bön och lovsång

1 En bön av profeten Habackuk, till shigjonót*3:1shigjonótOkänd musikterm. Möjligen "klagopsalm" (jfr Ps 7:1)..

2 Herre, jag har hört

budskapet om dig och jag bävar.

Herre, ge liv åt ditt verk

i våra dagar,

låt det bli känt i vår tid.

Tänk i din vrede

på att förbarma dig.

3 *2 Mos 19:16f, 5 Mos 33:2, Dom 5:4, Ps 72:19, Jes 6:3. Gud kommer från Teman,

den Helige från berget Paran*3:3Teman … Paran Områden i ökentrakterna söder om Döda havet (jfr 5 Mos 33:2).. Sela

Hans härlighet täcker himlen,

hans lov fyller jorden.

4 *2 Mos 24:17. Hans glans är som ljuset,

strålar går ut från hans hand,

där är hans styrka dold.

5 *2 Mos 9:3, 12:29. Framför honom går pest,

och brinnande feber*3:5pest … brinnande feberAnnan översättning: "Ordet … flammor".

följer i hans spår.

6 *Ps 68:8f. Han träder fram och jorden skakar,

folken bävar för hans blick.

Urgamla berg splittras,

eviga höjder sjunker ner.

Hans vägar är eviga.

7 Jag ser Kushans hyddor i nöd,

tältdukarna i Midjans land darrar.

8 *2 Mos 14:26f, 15:3f. Vredgas Herren på floderna?

Brinner din vrede mot strömmarna

eller din harm mot havet,

när du far fram med dina hästar,

med dina segervagnar?

9 *5 Mos 32:41f. Blottad och bar är din båge,

som edsvurna pilar är ditt ord.

Sela

Du låter floder klyva jorden.

10 *Ps 77:17f. Bergen ser dig och bävar,

störtregn forsar ner,

djupet höjer sin röst,

det lyfter sina händer mot höjden.

11 *Jos 10:12f. Sol och måne står still i sin boning

vid skenet av dina pilar

som flyger,

vid glansen

av ditt blixtrande spjut.

12 I raseri går du fram över jorden,

i vrede trampar du ner

hednafolken.

13 Du drar ut för att frälsa ditt folk,

för att frälsa din smorde.

Du krossar taket

på den gudlöses hus,

du bryter ner det

från tinnarna till grunden. Sela

14 Med hans egna spjut

genomborrar du huvudet

på hans krigare,

när de stormar fram

för att fördriva mig.

Deras glädje är att sluka

den svage i hemlighet.

15 *Ps 77:20. Du far fram med dina hästar

genom havet,

genom väldiga vattens svall.

16 Jag hör det och darrar i mitt innersta,

vid dånet skälver mina läppar.

Röta tränger in i benen i min kropp.

Jag darrar där jag står,

för jag måste stilla vänta

på olyckans dag,

att den drabbar det folk

som angriper oss.

17 Fikonträdet blomstrar inte mer,

och vinstocken ger ingen skörd.

Olivträdets frukt slår fel,

och fälten ger ingen föda.

Fåren rycks bort ur fållorna,

och ingen boskap finns i stallen.

18 *Ps 46:2f. Men jag vill jubla i Herren

och glädja mig i min frälsnings Gud.

19 *2 Sam 22:34, Ps 18:34. Herren Gud är min styrka.

Han gör mina fötter som hjortens

och låter mig gå fram

över mina höjder.

För sångmästaren, med mitt strängaspel.