Juízes 5

1 En ce jour-là, Débora chanta ce cantique, avec Barak, fils d’Abinoam:

2 Des chefs se sont mis à la tête du peuple en Israël,

Et le peuple s’est montré prêt à combattre:

Bénissez-en l’Éternel!

3 Rois, écoutez! Princes, prêtez l’oreille!

Je chanterai, oui, je chanterai à l’Éternel,

Je chanterai à l’Éternel, le Dieu d’Israël.

4 O Éternel! Quand tu sortis de Séir,

Quand tu t’avanças des champs d’Édom,

*Ps 68:8,9.La terre trembla, et les cieux se fondirent

Et les nuées se fondirent en eaux;

5 *Ps 68:15,16,17;97:5.Les montagnes s’ébranlèrent devant l’Éternel,

Ce *Ex 19:18.Sinaï devant l’Éternel, le Dieu d’Israël.

6 Au temps de Schamgar, fils d’Anath,

Au temps de Jaël, les routes étaient abandonnées,

Et ceux qui voyageaient prenaient des chemins détournés.

7 Les chefs étaient sans force en Israël, sans force,

Quand je me suis levée, moi, Débora,

Quand je me suis levée comme une mère en Israël.

8 Il avait choisi de nouveaux dieux:

Alors la guerre était aux portes;

On ne voyait ni bouclier ni lance

Chez quarante milliers en Israël.

9 Mon cœur est aux chefs d’Israël,

A ceux du peuple qui se sont montrés prêts à combattre.

Bénissez l’Éternel!

10 Vous qui montez de blanches ânesses,

Vous qui avez pour sièges des tapis,

Et vous qui marchez sur la route, chantez!

11 Que de leur voix les archers, du milieu des abreuvoirs,

Célèbrent les bienfaits de l’Éternel,

Les bienfaits de son conducteur en Israël!

Alors le peuple de l’Éternel descendit aux portes.

12 Réveille-toi, réveille-toi, Débora!

Réveille-toi, réveille-toi, dis un cantique!

Lève-toi, Barak, et emmène tes captifs, fils d’Abinoam!

13 Alors un reste du peuple triompha des puissants,

L’Éternel me donna la victoire sur les héros.

14 D’Éphraïm arrivèrent les habitants d’Amalek.

A ta suite marcha Benjamin parmi ta troupe.

De Makir vinrent des chefs,

Et de Zabulon des commandants.

15 Les princes d’Issacar furent avec Débora,

Et Issacar suivit Barak,

Il fut envoyé sur ses pas dans la vallée.

Près des ruisseaux de Ruben,

Grandes furent les résolutions du cœur!

16 Pourquoi es-tu resté au milieu des étables

A écouter le bêlement des troupeaux?

Aux ruisseaux de Ruben,

Grandes furent les délibérations du cœur!

17 Galaad au-delà du Jourdain n’a pas quitté sa demeure.

Pourquoi Dan s’est-il tenu sur les navires?

Aser s’est assis sur le rivage de la mer,

Et s’est reposé dans ses ports.

18 Zabulon est un peuple qui affronta la mort,

Et Nephthali de même,

Sur les hauteurs des champs.

19 Les rois vinrent, ils combattirent,

Alors combattirent les rois de Canaan,

A Thaanac, aux eaux de Meguiddo;

Ils ne remportèrent nul butin, nul argent.

20 Des cieux on combattit,

De leurs sentiers les étoiles combattirent contre Sisera.

21 Le torrent de Kison les a entraînés,

Le torrent des anciens temps, le torrent de Kison.

Mon âme, foule aux pieds les héros!

22 Alors les talons des chevaux retentirent,

A la fuite, à la fuite précipitée de leurs guerriers.

23 Maudissez Méroz, dit l’ange de l’Éternel,

Maudissez, maudissez ses habitants,

Car ils ne vinrent pas au secours de l’Éternel,

Au secours de l’Éternel, parmi les hommes vaillants.

24 Bénie soit entre les femmes Jaël,

Femme de Héber, le Kénien!

Bénie soit-elle entre les femmes qui habitent sous les tentes!

25 Il demanda de l’eau, elle a donné du lait,

Dans la coupe d’honneur elle a présenté de la crème.

26 D’une main elle a saisi le pieu,

Et de sa droite le marteau des travailleurs;

Elle a frappé Sisera, lui a fendu la tête,

Fracassé et transpercé la tempe.

27 Aux pieds de Jaël il s’est affaissé, il est tombé, il s’est couché;

A ses pieds il s’est affaissé, il est tombé;

Là où il s’est affaissé, là il est tombé sans vie.

28 Par la fenêtre, à travers le treillis,

La mère de Sisera regarde, et s’écrie:

Pourquoi son char tarde-t-il à venir?

Pourquoi ses chars vont-ils si lentement?

29 Les plus sages d’entre ses femmes lui répondent,

Et elle se répond à elle-même:

30 Ne trouvent-ils pas du butin? Ne le partagent-ils pas?

Une jeune fille, deux jeunes filles par homme,

Du butin en vêtements de couleur pour Sisera,

Du butin en vêtements de couleur, brodés,

Un vêtement de couleur, deux vêtements brodés,

Pour le cou du vainqueur.

31 Périssent ainsi tous tes ennemis, ô Éternel!

Ceux qui l’aiment sont comme le soleil,

Quand il paraît dans sa force.

Le pays fut en repos pendant quarante ans.

Deboras och Baraks segersång

1 *Dom 4:10. Den dagen sjöng Debora och Barak, Abinoams son, denna sång:

2 När härförare anför i Israel,

när folket villigt offrar sig

– lova Herren!

3 Hör, ni kungar! Lyssna, ni furstar!

Jag vill sjunga, sjunga till Herren,

jag vill lovsjunga Herren,

Israels Gud.

4 *2 Mos 19:16f, 5 Mos 2:3f, 33:2, Ps 68:8f, 77:18, 97:5, 114:7.Herre, när du drog ut från Seir,

när du gick fram från Edoms land,

då bävade jorden,

då strömmade det från himlen,

då strömmade vatten från molnen.

5 Bergen skalv inför Herrens ansikte,

Sinai inför Herrens, Israels Guds,

ansikte.

6 *Dom 3:31. I Shamgars dagar, Anats sons,

i Jaels dagar låg vägarna öde.

Vandrarna måste gå omvägar.

7 *Dom 4:4. Inga ledare*5:7ledareAnnan översättning: "lantbrukare" (på grund av plundringsrisken, jfr 6:4). fanns, inga i Israel

förrän jag, Debora, trädde fram,

trädde fram som en moder i Israel.

8 *5 Mos 32:17, 1 Sam 13:19f. Man valde sig nya gudar,

då nådde striden ända till portarna.

Men varken sköld eller spjut

fanns att se

bland Israels fyrtiotusen.

9 Mitt hjärta tillhör Israels furstar

och dem bland folket

som villigt offrade sig.

Lova Herren!

10 Ni som rider på vita åsnor,

ni som sitter hemma på mattor

och ni som vandrar på vägen,

sjung!*5:10sjungAnnan översättning: "tala om det".

11 När man sjungande

delar byte mellan vattenhoarna

lovprisar man Herrens

rättfärdiga gärningar,

hans styres rättfärdiga gärningar

i Israel.

Då drog Herrens folk ner

till portarna.

12 Vakna, vakna, Debora!

Vakna, vakna, sjung din sång!

Res dig, Barak! Ta dig fångar,

du Abinoams son!

13 Då satte folkets överlevare

de tappra till anförare,

Herren satte mig

till anförare över hjältarna.

14 *Jos 17:1, Dom 12:15. Från Efraim kom män

med rötter i Amalek.

Benjamin följde dig

med dina skaror.

Från Makir kom furstar ner

och från Sebulon

män med ledarstav.

15 Furstarna i Isaskar

slöt sig till Debora,

och liksom Isaskar

gjorde också Barak,

ner i dalen skyndade man

i hans spår.

Bland Rubens ätter

höll man stora rådslag.

16 Varför satt du kvar bland dina fållor

och lyssnade till flöjtspel

vid hjordarna?

Bland Rubens ätter

hade man stora överläggningar.

17 *Jos 13:24f, 19:24f, 40f. Gilead stannade

på andra sidan Jordan.

Och Dan,

varför dröjde han vid skeppen?

Asher satt kvar vid havets strand,

vid sina vikar stannade han.

18 Men Sebulon var ett folk

som föraktade döden,

likaså Naftali på slagfältets höjder.

19 Kungar drog fram och stred,

då stred Kanaans kungar

vid Taanak nära Megiddos vatten,

men silverbyte vann de inte.

20 *2 Mos 14:24f, Jos 10:12f, Dom 4:15. Från himlen fördes strid,

stjärnorna stred från sina banor

mot Sisera.

21 *Dom 4:13. Floden Kishon svepte bort dem,

urtidsfloden, floden Kishon.

Framåt, min själ, med kraft!

22 Då stampade hästarnas hovar,

hans starka hingstar

jagade framåt, framåt.

23 Förbanna Meros,

säger Herrens ängel,

förbanna, ja,

förbanna dess invånare

eftersom de inte kom

till Herrens hjälp,

till Herrens hjälp bland hjältarna.

24 *Dom 4:17f. Välsignad framför andra kvinnor

är Jael, keniten Hebers hustru,

välsignad framför alla kvinnor i tält.

25 Vatten begärde han,

hon gav honom mjölk,

bar fram gräddmjölk i högtidsskålen.

26 Hon räckte sin hand efter tältpluggen,

sin högra hand efter hammaren.

Med den slog hon Sisera

och krossade hans huvud,

spräckte hans tinning

och genomborrade den.

27 Vid hennes fötter kröp han ihop,

låg och blev liggande.

Vid hennes fötter kröp han ihop

och låg.

Där han kröp ihop,

där låg han utslagen.

28 Ut genom fönstret

blickade Siseras mor,

hon ropade gällt genom gallret:

"Varför dröjer hans vagn?

Varför hörs inte

vagnshästarnas hovar?"

29 Då svarade

hennes klokaste hovdamer,

och själv gav hon sig samma svar:

30 "Säkert fick de byte och delar det nu,

en flicka*5:30en flickaOrdagrant: "ett sköte". eller två åt varje man,

färggrant byte för Siseras räkning,

färggrant byte av brokiga tyger,

en brokig duk eller två

för de fångnas halsar."

31 *2 Sam 23:4, Ps 19:6, 68:2, 89:37, 137:8f, Matt 13:43. Så ska alla dina fiender förgås,

Herre.

Men de som älskar honom

ska bli som solen

när den går upp i sin kraft.

Och landet hade nu ro i fyrtio år.