Lamentações 1

Les malheurs de Jérusalem

1 Eh quoi! Elle est assise solitaire, cette ville si peuplée!

Elle est semblable à une veuve!

Grande entre les nations, souveraine parmi les états,

Elle est réduite à la servitude!

2 *Ps 6:7.Elle pleure durant la nuit, et ses joues sont couvertes de larmes;

De tous ceux qui l’aimaient nul ne la console;

Tous ses amis lui sont devenus infidèles,

Ils sont devenus ses ennemis.

3 Juda est en exil, victime de l’oppression et d’une grande servitude;

Il habite au milieu des nations,

Et il n’y trouve point de repos;

Tous ses persécuteurs l’ont surpris dans l’angoisse.

4 Les chemins de Sion sont dans le deuil, car on ne va plus aux fêtes;

Toutes ses portes sont désertes,

Ses sacrificateurs gémissent,

Ses vierges sont affligées, et elle est remplie d’amertume.

5 Ses oppresseurs triomphent, ses ennemis sont en paix;

Car l’Éternel l’a humiliée,

A cause de la multitude de ses péchés;

Ses enfants ont marché captifs devant l’oppresseur.

6 La fille de Sion a perdu toute sa gloire;

Ses chefs sont comme des cerfs

Qui ne trouvent point de pâture,

Et qui fuient sans force devant celui qui les chasse.

7 Aux jours de sa détresse et de sa misère, Jérusalem s’est souvenue

De tous les biens dès longtemps son partage,

Quand son peuple est tombé sans secours sous la main de l’oppresseur;

Ses ennemis l’ont vue, et ils ont ri de sa chute.

8 Jérusalem a multiplié ses péchés,

C’est pourquoi elle est un objet d’aversion;

Tous ceux qui l’honoraient la méprisent, en voyant sa *És 47:3.nudité;

Elle-même soupire, et détourne la face.

9 La souillure était dans les pans de sa robe, et elle ne songeait pas à sa *De 32:29.fin;

Elle est tombée d’une manière étonnante, et nul ne la console.

Vois ma misère, ô Éternel!

Quelle arrogance chez l’ennemi!

10 L’oppresseur a étendu la main

Sur tout ce qu’elle avait de précieux;

Elle a vu pénétrer dans son sanctuaire les nations

Auxquelles tu avais défendu d’entrer dans ton assemblée.

11 Tout son peuple soupire, il cherche du *Jé 52:6.pain;

Ils ont donné leurs choses précieuses pour de la nourriture,

Afin de ranimer leur vie.

Vois, Éternel, regarde comme je suis avilie!

12 Je m’adresse à vous, à vous tous qui passez ici!

Regardez et voyez s’il est une douleur pareille à ma douleur,

A celle dont j’ai été frappée!

L’Éternel m’a affligée au jour de son ardente colère.

13 D’en haut il a lancé dans mes os un feu qui les dévore;

Il a tendu un filet sous mes pieds,

Il m’a fait tomber en arrière;

Il m’a jetée dans la désolation, dans une langueur de tous les jours.

14 Sa main a lié le joug de mes iniquités;

Elles se sont entrelacées, appliquées sur mon cou;

Il a brisé ma force;

Le Seigneur m’a livrée à des mains auxquelles je ne puis résister.

15 Le Seigneur a terrassé tous mes guerriers au milieu de moi;

Il a rassemblé contre moi une armée,

Pour détruire mes jeunes hommes;

Le Seigneur a foulé au pressoir la vierge, fille de Juda.

16 C’est pour cela que je pleure, que mes *Jé 13:17.yeux fondent en larmes;

Car il s’est éloigné de moi, celui qui me consolerait,

Qui ranimerait ma vie.

Mes fils sont dans la désolation, parce que l’ennemi a triomphé.

17 Sion a étendu les mains,

Et personne ne l’a consolée;

L’Éternel a envoyé contre Jacob les ennemis d’alentour;

Jérusalem a été un objet d’horreur au milieu d’eux.

18 L’Éternel est juste,

Car j’ai été rebelle à ses ordres.

Écoutez, vous tous, peuples, et voyez ma douleur!

Mes vierges et mes jeunes hommes sont allés en captivité.

19 J’ai appelé mes amis, et ils m’ont *Jé 30:14.trompée.

Mes sacrificateurs et mes anciens ont expiré dans la ville:

Ils cherchaient de la nourriture,

Afin de ranimer leur vie.

20 Éternel, regarde ma détresse! *És 16:11.Jé 48:36.Mes entrailles bouillonnent,

Mon cœur est bouleversé au-dedans de moi,

Car j’ai été rebelle.

Au-dehors l’épée a fait ses ravages, au-dedans la mort.

21 On a entendu mes soupirs, et personne ne m’a consolée;

Tous mes ennemis ont appris mon malheur,

Ils se sont réjouis de ce que tu l’as causé;

Tu amèneras, tu publieras le jour où ils seront comme moi.

22 Que toute leur méchanceté vienne devant toi,

Et traite-les comme tu m’as traitée,

A cause de toutes mes transgressions!

Car mes soupirs sont nombreux, et mon cœur est souffrant.

Jerusalems sorg och ödeläggelse

אAlef

1 *Esra 4:20, Jes 54:4. Så övergiven hon sitter,

den folkrika staden!

Hon som var stor bland folken

har blivit som en änka,

furstinnan bland länderna

måste göra slavtjänst.*1:1 Septuaginta tillägger en inledning: "När Israel hade förts bort i fångenskap och Jerusalem ödelagts, satt Jeremia och grät och sjöng denna klagosång över Jerusalem."

בBeth

2 *Ps 31:12, 38:12, 77:3f, Jer 13:17. Bittert gråter hon i natten

med tårar på sin kind.

Ingen tröstare har hon

bland alla sina älskare.

Alla hennes vänner har svikit henne,

de har blivit hennes fiender.

גGimel

3 Juda har gått i landsflykt

efter förtryck och svårt slaveri.

Hon bor bland hednafolk

och finner ingen ro.

Alla hennes förföljare

har hunnit ifatt henne,

mitt i hennes nöd.

דDaleth

4 *Jes 3:26, Jer 14:2. Vägarna till Sion sörjer,

ingen kommer till högtiderna*1:4högtidernaVid påsken, pingsten och lövhyddohögtiden i oktober hade folket samlats i Jerusalem från hela landet (5 Mos 16:16). Nu var firandet ett minne blott..

Alla hennes portar är öde,

hennes präster suckar.

Hennes jungfrur är bedrövade,

och själv sörjer hon bittert.

הHe

5 *5 Mos 28:43f. Hennes ovänner har makten,

hennes fiender känner sig säkra,

eftersom Herren

har bedrövat henne

för hennes många synder.

Hennes barn har vandrat bort

som fångar framför fienden.

וWaw

6 All sin prakt har dottern Sion förlorat.

Hennes furstar liknar hjortar

som inte funnit bete,

som kraftlösa flyr undan jägaren.

זZajin

7 *Jes 64:11. I sin nöd och hemlöshet

minns Jerusalem

alla skatter hon hade

i forna dagar.

Nu när hennes folk

har fallit i fienders hand

och ingen hjälpare finns,

ser de med hån

på hennes undergång.

חHeth

8 *Jes 47:3, Jer 13:22, 26, Nah 3:5. Svårt har Jerusalem syndat,

därför har hon blivit oren*1:8orenHebr. niddá används även om menstruation. Annan översättning: "en som man skakar på huvudet åt"..

Alla som ärat henne föraktar henne,

för de ser hennes nakenhet.

Själv suckar hon och vänder sig bort.

טTeth

9 *5 Mos 32:29, Jes 47:7, Jer 2:34, Luk 19:42. Orenhet fläckar hennes mantelflik,

hon tänkte inte

på hur slutet skulle bli.

Hon har sjunkit ofattbart djupt,

och ingen tröstare finns.

Herre, se mitt betryck,

för fienden triumferar!

יJod

10 *5 Mos 23:3f, Neh 13:1f, Ps 79:1f, Jer 51:51, Hes 44:9. Fienden sträckte sin hand

efter alla hennes skatter.

Hon såg hur hedningar

gick in i hennes helgedom,

dem du förbjöd

att komma in i din församling.*1:10förbjöd att komma in i din församlingSe 5 Mos 23:3f, samt Ef 2:14 med not.

כKaf

11 Hela hennes folk suckar

och söker efter bröd.

De byter sina skatter mot mat

för att hålla sig vid liv.

Se, Herre, och tänk på

hur föraktad jag blivit!

לLamed

12 *Jes 13:13, Klag 3:51, Dan 10:16. Betyder det inget för alla er

som går vägen förbi?

Se efter och se:

finns det någon smärta

lik smärtan som drabbat mig,

som Herren har plågat mig med

på sin brinnande vredes dag?

מMem

13 Han sände från höjden en eld

i mina ben och kuvade dem.*1:13i mina ben och kuvade demAndra handskrifter (Septuaginta): "ner i mina ben". Skelettets ben symboliserar människans kärna och väsen (jfr Ps 32:3, 139:15).

Han lade ut ett nät för mina fötter

och stötte mig tillbaka,

han lämnade mig övergiven

och sjuk dagen lång.

נNun

14 *Ps 31:11, 38:5, Ords 5:22. Mina synder bands samman

till ett ok,

de vävdes ihop av hans hand

och lades på min nacke.

Han bröt min kraft,

Herren gav mig i händerna

på dem som jag inte kan stå emot.

סSamek

15 *Jes 63:3, Klag 2:22, Upp 19:15. Alla mina hjältar

har Herren förkastat,

han samlade ett uppbåd mot mig

för att krossa mina unga män.

Som en vinpress har Herren trampat

jungfrun dottern Juda.

עAjin

16 *Jer 9:1, 14:17, Pred 4:1. Därför gråter jag,

mitt öga*1:16ögaHebr. ájin kan också översättas "källa"., mitt öga rinner av tårar,

för min tröstare är fjärran ifrån mig,

han som ger liv åt min själ.

Mina barn är övergivna,

för fienden har triumferat.

פPe

17 Sion sträcker ut sina händer,

men ingen tröstare finns.

Herren har sänt Jakobs fiender

mot honom från alla håll,

Jerusalem har blivit som något orent

bland dem.

צTsade

18 *Jer 2:17, Dan 9:7f.Herren är rättfärdig,

för jag gjorde uppror

mot hans bud.

Hör nu, alla ni folk,

och se min smärta!

Mina jungfrur och unga män

har gått i fångenskap.

קQof

19 *Jer 14:15. Jag kallade på mina älskare*1:19mina älskareAvgudadyrkande folk som förlett Israel till otrohet mot Herren (jfr Jer 4:30, Hes 16:33f, 23:5f, Hos 2:5f).,

men de svek mig.

Mina präster och äldste

gick under i staden,

när de sökte efter mat

för att hålla sig vid liv.

רResh

20 *5 Mos 32:25, Jes 16:11, Jer 4:19, Klag 2:11, Hes 7:15. Se, Herre, jag är i nöd!

Det jäser inom mig,

mitt hjärta vänder sig i mitt bröst,

för jag har varit mycket upprorisk.

Därute tar svärdet mina barn,

härinne är det som döden.

שShin

21 *Jer 30:16, 50:10, 29, 51:24. De hör hur jag suckar,

men ingen tröstare finns.

Alla mina fiender har hört

om min olycka,

de gläds att du gjort det här.

Dagen du förkunnat

lät du komma.

Men det ska gå dem

som det gått mig.

תTaw

22 Låt all deras ondska

komma upp inför dig,

och gör med dem

som du gjort med mig

för alla mina synders skull,

för mina suckar är många

och mitt hjärta är sjukt.