Jó 3

Plaintes de Job

1 Après cela, Job ouvrit la bouche et *Jé 15:10;20:14.maudit le jour de sa naissance. 2 Il prit la parole et dit:

3 Périsse le jour où je suis né,

Et la nuit qui dit: Un enfant mâle est conçu!

4 Ce jour! Qu’il se change en ténèbres,

Que Dieu n’en ait point souci dans le ciel,

Et que la lumière ne rayonne plus sur lui!

5 Que l’obscurité et l’ombre de la mort s’en emparent,

Que des nuées établissent leur demeure au-dessus de lui,

Et que de noirs phénomènes l’épouvantent!

6 Cette nuit! Que les ténèbres en fassent leur proie,

Qu’elle disparaisse de l’année,

Qu’elle ne soit plus comptée parmi les mois!

7 Que cette nuit devienne stérile,

Que l’allégresse en soit bannie!

8 Qu’elle soit maudite par ceux qui maudissent les jours,

Par ceux qui savent exciter le léviathan!

9 Que les étoiles de son crépuscule s’obscurcissent,

Qu’elle attende en vain la lumière,

Et qu’elle ne voie point les paupières de l’aurore!

10 Car elle n’a pas fermé le sein qui me conçut,

Ni dérobé la souffrance à mes regards.

11 *Job 10:18.Pourquoi ne suis-je pas mort dans le ventre de ma mère?

Pourquoi n’ai-je pas expiré au sortir de ses entrailles?

12 Pourquoi ai-je trouvé des genoux pour me recevoir,

Et des mamelles pour m’allaiter?

13 Je serais couché maintenant, je serais tranquille,

Je dormirais, je reposerais,

14 Avec les rois et les grands de la terre,

Qui se bâtirent des mausolées,

15 Avec les princes qui avaient de l’or,

Et qui remplirent d’argent leurs demeures.

16 Ou je n’existerais pas, je serais comme un avorton caché,

Comme des enfants qui n’ont pas vu la lumière.

17 Là ne s’agitent plus les méchants,

Et là se reposent ceux qui sont fatigués et sans force;

18 Les captifs sont tous en paix,

Ils n’entendent pas la voix de l’oppresseur;

19 Le petit et le grand sont là,

Et l’esclave n’est plus soumis à son maître.

20 Pourquoi donne-t-il la lumière à celui qui souffre,

Et la vie à ceux qui ont l’amertume dans l’âme,

21 Qui espèrent en vain la mort,

Et qui la convoitent plus qu’un trésor,

22 Qui seraient transportés de joie

Et saisis d’allégresse, s’ils trouvaient le tombeau?

23 A l’homme qui ne sait où aller,

*Job 19:8.Et que Dieu cerne de toutes parts?

24 Mes soupirs sont ma nourriture,

Et mes cris se répandent comme l’eau.

25 Ce que je crains, c’est ce qui m’arrive;

Ce que je redoute, c’est ce qui m’atteint.

26 Je n’ai ni tranquillité, ni paix, ni repos,

Et le trouble s’est emparé de moi.

Jobs första tal:

1 Sedan öppnade Job sin mun och förbannade sin födelsedag. 2 Han sade:

3 *Jer 15:10, 20:14f. Låt dagen då jag föddes

bli utplånad,

och natten som sade:

"En pojke är född."

4 Låt den dagen vändas i mörker,

må Gud i höjden

inte fråga efter den

och inget dagsljus lysa över den.

5 Låt mörker och dödsskugga

återkräva den

och molnen sänka sig

över den.

Låt mörker slå den med skräck

under dagen.

6 Låt den natten gripas

av tjockaste mörker,

låt den inte räknas

bland årets dagar

eller få rum i månadernas krets.

7 Ja, låt den natten bli ofruktsam,

låt inget jubel höras under den.

8 *Jer 27:1. Låt dem som besvärjer dagar

förbanna den,

de som kan mana fram*3:8besvärjer dagar … kan mana framAnnan översättning: "förbannar dagar … är redo att väcka". I hednisk vidskepelse ansågs vissa dagar mindre lyckosamma än andra. Leviatan*3:8LeviatanSe not till 40:20..

9 Låt dess stjärnor förmörkas

innan dagen gryr,

låt den förgäves vänta efter ljus,

låt den aldrig få se

gryningens strålar,

10 för den stängde inte dörrarna

till min moders liv

och dolde inte olyckan

för mina ögon.

11 *Job 10:18f, Pred 4:2. Varför fick jag inte dö vid födseln,

förgås när jag kom

ur min moders liv?

12 Varför fanns knän

som tog emot mig,

varför bröst där jag fick dia?

13 Då hade jag legat i ro,

jag hade sovit och vilat

14 tillsammans med kungar

och jordens rådsherrar

som byggde sig palatslika gravar,

15 eller med furstar som ägde guld

och fyllde sina hus med silver.

16 *Ps 58:9, 139:16, Pred 6:3. Eller varför blev jag inte nergrävd

som ett dödfött foster,

som ett barn

som aldrig såg ljuset?

17 *Jes 57:2, Upp 14:13. Där rasar inte de gudlösa längre,

där vilar de som uttömt sin kraft.

18 Där har alla fångar fått ro,

de hör inte slavdrivarens röst.

19 Små och stora är där lika,

och slaven är fri från sin herre.

20 Varför ges ljus åt den olycklige

och liv åt plågade själar,

21 *Upp 9:6. som längtar efter döden

utan att den kommer

och söker den mer än någon skatt,

22 som gläds i jubel och fröjdar sig

när de finner sin grav?

23 *Job 19:8. Varför ges liv

åt en man vars väg är dold,

åt den som är instängd av Gud?

24 *Ps 42:4, 80:6, 102:10. Suckar har blivit mitt dagliga bröd,

mina sorgerop strömmar

som vatten,

25 för det jag var rädd för

har drabbat mig,

det jag fasade för kommer över mig.

26 *Job 7:13f. Jag får ingen rast,

ingen ro, ingen vila,

ångest kommer över mig.