Jó 10

1 Mon âme est dégoûtée de la vie!

Je donnerai cours à ma plainte,

Je parlerai dans l’amertume de mon âme.

2 Je dis à Dieu: Ne me condamne pas!

Fais-moi savoir pourquoi tu me prends à partie!

3 Te paraît-il bien de maltraiter,

De repousser l’ouvrage de tes mains,

Et de faire briller ta faveur sur le conseil des méchants?

4 As-tu des yeux de chair,

Vois-tu comme voit un homme?

5 Tes jours sont-ils comme les jours de l’homme,

Et tes années comme ses années,

6 Pour que tu recherches mon iniquité,

Pour que tu t’enquières de mon péché,

7 Sachant bien que je ne suis pas coupable,

Et que nul ne peut me délivrer de ta main?

8 Tes mains m’ont formé, elles m’ont créé,

Elles m’ont fait tout entier… Et tu me détruirais!

9 Souviens-toi que tu m’as façonné comme *Ge 2:7;3:19.de l’argile;

Voudrais-tu de nouveau me réduire en poussière?

10 *Ps 139:15,16.Ne m’as-tu pas coulé comme du lait?

Ne m’as-tu pas caillé comme du fromage?

11 Tu m’as revêtu de peau et de chair,

Tu m’as tissé d’os et de nerfs;

12 Tu m’as accordé ta grâce avec la vie,

Tu m’as conservé par tes soins et sous ta garde.

13 Voici néanmoins ce que tu cachais dans ton cœur,

Voici, je le sais, ce que tu as résolu en toi-même.

14 Si je pèche, tu m’observes,

Tu ne pardonnes pas mon iniquité.

15 Suis-je coupable, malheur à moi!

Suis-je innocent, je n’ose lever la tête,

Rassasié de honte et absorbé dans ma misère.

16 Et si j’ose la lever, tu me poursuis comme un lion,

*És 38:13.La 3:10.Tu me frappes encore par des prodiges.

17 Tu m’opposes de nouveaux témoins,

Tu multiplies tes fureurs contre moi,

Tu m’assailles d’une succession de calamités.

18 *Job 3:11.Pourquoi m’as-tu fait sortir du sein de ma mère?

Je serais mort, et aucun œil ne m’aurait vu;

19 Je serais comme si je n’eusse pas existé,

Et j’aurais passé du ventre de ma mère au sépulcre.

20 Mes jours ne sont-ils pas en petit nombre? Qu’il me laisse,

Qu’il se retire de moi, et que je respire un peu,

21 Avant que je m’en aille, pour ne plus revenir,

Dans le pays des ténèbres et de l’ombre de la mort,

22 Pays d’une obscurité profonde,

Où règnent l’ombre de la mort et la confusion,

Et où la lumière est semblable aux ténèbres.

1 *Job 7:11, 16. Jag är trött på livet,

jag vill släppa fram

min klagan,

jag talar i min själs bitterhet.

2 Jag vill säga till Gud:

Fördöm mig inte.

Låt mig veta varför du anklagar mig.

3 Gläds du åt att förtrycka,

att förkasta dina händers verk

och låta ditt ljus skina

över de gudlösas rådslag?

4 *1 Sam 16:7, Job 28:24, 34:21. Har du ögon som en varelse av kött,

ser du så som människor ser?

5 Är dina dagar

som en människas dagar,

dina år som en mans levnadstid?

6 Du letar ju efter min skuld

och söker min synd,

7 du som vet att jag är oskyldig

och att ingen kan rädda ur din hand.

8 *Ps 119:73, 139:13f. Dina händer har format mig

och gjort varje del av mig,

och ändå vill du fördärva mig!

9 *1 Mos 2:7, 3:19, 23, Ps 103:14. Tänk på hur du formade mig

som lera,

och nu låter du mig bli stoft igen!

10 Du hällde ut mig som mjölk

och lät mig stelna som ost.

11 Du klädde mig med hud och kött

och vävde mig samman

av ben och senor.

12 *Job 33:4, Apg 17:28. Liv och nåd gav du mig,

din omsorg bevarade min ande.

13 Men detta gömde du i ditt hjärta

– jag vet att du tänkte så –

14 att om jag syndade,

skulle du vakta på mig

och inte lämna min skuld ostraffad.

15 Ve mig om jag är skyldig!

Men är jag oskyldig

kan jag ändå inte lyfta mitt huvud,

för jag fylls av skam

och ser mitt lidande.

16 *Jes 38:13. Och höjde jag huvudet

skulle du jaga mig som ett lejon

och åter visa din förunderliga

makt mot mig.

17 Du skulle föra fram

nya vittnen mot mig

och låta mig känna

din vrede mer och mer,

du skulle sända här efter här

mot mig.

18 *Job 3:3, 11, Jer 20:14. Varför tog du mig ut ur moderlivet?

Om jag ändå hade dött

innan något öga såg mig!

19 Om jag ändå aldrig varit till,

utan förts från moderlivet

till graven!

20 *Job 14:1, Ps 39:14. Min tid är kort.

Låt mig vara, lämna mig i fred

så att jag får en stund av glädje

21 innan jag går bort

för att aldrig komma tillbaka,

till mörkrets

och dödsskuggans land,

22 till ett land med dunkel

som djupaste natt,

till dödsskugga och förvirring

där ljuset är som djupaste natt.