1 Le sort de l’homme sur la terre est celui d’un soldat,
Et ses jours sont ceux d’un mercenaire.
2 Comme l’esclave soupire après l’ombre,
Comme l’ouvrier attend son salaire,
3 Ainsi j’ai pour partage des mois de douleur,
J’ai pour mon lot des nuits de souffrance.
4 Je me couche, et je dis: Quand me lèverai-je? Quand finira la nuit?
Et je suis rassasié d’agitations jusqu’au point du jour.
5 Mon corps se couvre de vers et d’une croûte terreuse,
Ma peau se crevasse et se dissout.
6 Mes jours sont plus rapides que la navette du tisserand,
Ils s’évanouissent: plus d’espérance!
7 Souviens-toi que ma vie est Job 8:9;14:1,2,3;16:22.Ps 90:5,6,9;102:12;103:15;144:4;És 40:6.Ja 4:14.1 Pi 1:24.un souffle!
Mes yeux ne reverront pas le bonheur.
8 L’œil qui me regarde ne me regardera plus;
Ton œil me cherchera, et je ne serai plus.
9 Comme la nuée se dissipe et s’en va,
Celui qui descend au séjour des morts ne remontera pas;
10 Il ne reviendra plus dans sa maison,
Et le lieu qu’il habitait ne le connaîtra plus.
11 C’est pourquoi je ne retiendrai point ma bouche,
Je parlerai dans l’angoisse de mon cœur,
Je me plaindrai dans l’amertume de mon âme.
12 Suis-je une mer, ou un monstre marin,
Pour que tu établisses des gardes autour de moi?
13 Quand je dis: Mon lit me soulagera,
Ma couche calmera mes douleurs,
14 C’est alors que tu m’effraies par des songes,
Que tu m’épouvantes par des visions.
15 Ah! Je voudrais être étranglé!
Je voudrais la mort plutôt que ces os!
16 Je les méprise!… je ne vivrai pas toujours…
Laisse-moi, Ps 62:10;144:4.car ma vie n’est qu’un souffle.
17 Ps 8:5;144:3.Hé 2:6.Qu’est-ce que l’homme, pour que tu en fasses tant de cas,
Pour que tu daignes prendre garde à lui,
18 Pour que tu le visites tous les matins,
Pour que tu l’éprouves à tous les instants?
19 Quand cesseras-tu d’avoir le regard sur moi?
Quand me laisseras-tu le temps d’avaler ma salive?
20 Si j’ai péché, qu’ai-je pu te faire, gardien des hommes?
Pourquoi me mettre en butte à tes traits?
Pourquoi me rendre à charge à moi-même?
21 Que ne pardonnes-tu mon péché,
Et que n’oublies-tu mon iniquité?
Car je vais me coucher dans la poussière;
Tu me chercheras, et je ne serai plus.
1 Pred 1:1f, 2:1f, 3:1f, 4:1f, 6:1f, 7:1f. Har inte människan
ett slitsamt liv på jorden?
Är inte hennes dagar
som daglönarens dagar?
2 Hon är som en slav
som flämtar efter skugga,
som en daglönare
som väntar på sin lön.
3 Månader av elände
har jag fått till arvedel,
nätter av vedermöda
har blivit min lott.
4 Så snart jag har lagt mig frågar jag:
"När ska jag stiga upp?
När ska natten ta slut?"
Jag mättas av oro
ända till morgonen.
5 Job 2:7, 19:26. Min kropp täcks av maskar
och med en skorpa som av jord,
min hud skrumpnar och faller av.
6 Job 17:11, 15f, 19:10, Ps 90:9, 102:12, Jes 38:12. Mina dagar flyr snabbare
än vävarens spole,
de försvinner utan hopp.
7 Job 8:9, 9:25, Ps 78:39, 90:9f, Jak 4:14. Tänk på att mitt liv är en vindfläkt,
att mitt öga inte längre
får se det goda.
8 Det öga som ser mig
ska inte mer iaktta mig,
om din blick söker mig
finns jag inte längre.
9 Ett moln löses upp och är borta,
den som farit ner i dödsriket
kommer inte upp igen.
10 Job 8:18, 20:9, Ps 103:16. Aldrig mer återvänder han
till sitt hus,
hans plats känner honom inte längre.
11 Job 10:1. Därför vill jag inte lägga band
på min mun,
jag vill tala i min andes ångest,
jag vill klaga i min själs
bedrövelse.
12 Jag är väl inte ett hav
eller ett havsodjur,
så att du måste sätta ut vakt
mot mig?
13 När jag säger:
"Min bädd ska trösta mig,
min viloplats ska lindra min oro",
14 då skrämmer du mig med drömmar
och skräckslår mig med syner.
15 Hellre vill jag bli kvävd,
hellre dö än vara ett benrangel.
16 Job 9:21, 10:1, 1 Kung 19:4, Jona 4:3. Jag är trött på det här,
jag kommer inte att leva för evigt.
Låt mig vara,
för mina dagar är en vindfläkt.
17 Ps 8:5, 144:3, Hebr 2:6. Vad är då en människa,
att du gör så stor sak av henne,
ger akt på henne så noga,
18 synar henne var morgon,
prövar henne vart ögonblick?
19 Job 14:6, Ps 39:14. När ska du vända din blick
ifrån mig,
ge mig tid att svälja min saliv?
20 Har jag syndat, vad gör det dig,
du människornas bevakare?
Varför har du gjort mig
till din måltavla
och låtit mig bli en börda
för mig själv7:20för mig självAndra handskrifter (Septuaginta): "för dig".?
21 Varför förlåter du inte min synd
och tar bort min skuld?
Snart ska jag ligga i stoftet,
du kommer att söka efter mig
men jag finns inte mer.