Jó 41

1 Nul n’est assez hardi pour l’exciter;

Qui donc me résisterait en face?

2 *Ro 11:35.De qui suis-je le débiteur? Je le paierai.

*Ex 19:5.De 10:14.Ps 24:1;50:12.1 Co 10:26,28.Sous le ciel tout m’appartient.

3 Je veux encore parler de ses membres,

Et de sa force, et de la beauté de sa structure.

4 Qui soulèvera son vêtement?

Qui pénétrera entre ses mâchoires?

5 Qui ouvrira les portes de sa gueule?

Autour de ses dents habite la terreur.

6 Ses magnifiques et puissants boucliers

Sont unis ensemble comme par un sceau;

7 Ils se serrent l’un contre l’autre,

Et l’air ne passerait pas entre eux;

8 Ce sont des frères qui s’embrassent,

Se saisissent, demeurent inséparables.

9 Ses éternuements font briller la lumière;

Ses yeux sont comme les paupières de l’aurore.

10 Des flammes jaillissent de sa bouche,

Des étincelles de feu s’en échappent.

11 Une fumée sort de ses narines,

Comme d’un vase qui bout, d’une chaudière ardente.

12 Son souffle allume les charbons,

Sa gueule lance la flamme.

13 La force a son cou pour demeure,

Et l’effroi bondit au-devant de lui.

14 Ses parties charnues tiennent ensemble,

Fondues sur lui, inébranlables.

15 Son cœur est dur comme la pierre,

Dur comme la meule inférieure.

16 Quand il se lève, les plus vaillants ont peur,

Et l’épouvante les fait fuir.

17 C’est en vain qu’on l’attaque avec l’épée;

La lance, le javelot, la cuirasse, ne servent à rien.

18 Il regarde le fer comme de la paille,

L’airain comme du bois pourri.

19 La flèche ne le met pas en fuite,

Les pierres de la fronde sont pour lui du chaume.

20 Il ne voit dans la massue qu’un brin de paille,

Il rit au sifflement des dards.

21 Sous son ventre sont des pointes aiguës:

On dirait une herse qu’il étend sur le limon.

22 Il fait bouillir le fond de la mer comme une chaudière,

Il l’agite comme un vase rempli de parfums.

23 Il laisse après lui un sentier lumineux;

L’abîme prend la chevelure d’un vieillard.

24 Sur la terre nul n’est son maître;

Il a été créé pour ne rien craindre.

25 Il regarde avec dédain tout ce qui est élevé,

Il est le roi des plus fiers animaux.

1 *Hebr 12:28f. Ingen är så dumdristig

att han retar honom.

Vem vågar då sätta sig upp

mot mig?

2 *2 Mos 19:5, Ps 24:1, 50:12, Rom 11:35, 1 Kor 10:26. Vem har gett mig något

som jag måste betala igen?

Mitt är allt som finns under himlen.*41:2 Citeras av Paulus i Rom 11:35.

3 Jag vill inte tiga om hans lemmar,

om hans styrka och sköna gestalt.

4 Vem kan rycka av honom hans dräkt?

Vem kan ta sig in

mellan hans båda käkar?*41:4ta sig in mellan hans båda käkarAnnan översättning: "ta sig fram med betsel" eller "ta sig igenom hans dubbla pansar" (så Septuaginta).

5 Vem kan öppna hans ansiktes dörrar?

Runt hans tänder bor skräck.

6 Stolta sitter sköldarnas rader,

sammanfogade och fast förseglade,

7 den ena tätt mot den andra,

ingen luft tränger in däremellan.

8 De sitter fast mot varandra,

de griper in i varandra

och kan inte skiljas åt.

9 När han fnyser blixtrar det av ljus,

hans blickar är som

gryningens strålar.

10 Hans gap sprutar flammor,

gnistor av eld bryter fram.

11 Ur hans näsborrar stiger rök

som från en kokande gryta

på elden.

12 Hans andedräkt kan tända kol,

lågor går ut ur hans gap.

13 På hans nacke bor styrkan,

och skräcken dansar*41:13dansarAndra handskrifter (Septuaginta): "springer".

framför honom.

14 Hans hudveck är fasta,

de sitter hårt och orubbligt.

15 Hans hjärta är hårt som sten,

som den understa kvarnstenen.

16 När han reser sig bävar hjältar,

de tappar fattningen i ångest.

17 Svärdet som träffar håller inte stånd,

inte heller spjut, pil eller lans.

18 Han räknar järn som halm,

koppar som murket trä.

19 Bågskott får honom inte att fly,

för honom är slungstenar

som agnar.

20 Stridsklubban räknar han som halm,

han skrattar åt rasslet av lansar*41:20lansarAnnan översättning: "kroksablar"..

21 Hans buk är som skarpa lerskärvor,

han sätter spår i dyn

som en trösksläde.

22 Han får djupet att koka som en gryta,

han får havet att skumma

som när man kokar salva.

23 Bakom honom går ett lysande stråk,

djupet tycks få silverhår.

24 Inget på jorden är hans like,

han skapades utan fruktan.

25 Han ser på allt som är upphöjt,

han är kung över allt som är stolt.