Jó 29

Monologue de Job: son ancienne prospérité, ses souffrances actuelles, son innocence

1 Job prit de nouveau la parole sous forme sentencieuse et dit:

2 Oh! Que ne puis-je être comme aux mois du passé,

Comme aux jours où Dieu me gardait,

3 Quand sa lampe brillait sur ma tête,

Et que sa lumière me guidait dans les ténèbres!

4 Que ne suis-je comme aux jours de ma vigueur,

Où Dieu veillait en ami sur ma tente,

5 Quand le Tout-Puissant était encore avec moi,

Et que mes enfants m’entouraient;

6 Quand mes pieds se baignaient dans la crème

Et que le rocher répandait près de moi des ruisseaux d’huile!

7 Si je sortais pour aller à la porte de la ville,

Et si je me faisais préparer un siège dans la place,

8 Les jeunes gens se retiraient à mon approche,

Les vieillards se levaient et se tenaient debout.

9 Les princes arrêtaient leurs discours,

Et mettaient la main sur leur bouche;

10 La voix des chefs se taisait,

Et leur langue s’attachait à leur palais.

11 L’oreille qui m’entendait me disait heureux,

L’œil qui me voyait me rendait témoignage;

12 *Ps 72:12.Pr 21:13.Car je sauvais le pauvre qui implorait du secours,

Et l’orphelin qui manquait d’appui.

13 La bénédiction du malheureux venait sur moi;

Je remplissais de joie le cœur de la veuve.

14 *És 59:17. Ép 6:14, etc.1 Th 5:8.Je me revêtais de la justice et je lui servais de vêtement,

J’avais ma droiture pour manteau et pour turban.

15 J’étais l’œil de l’aveugle

Et le pied du boiteux.

16 J’étais le père des misérables,

J’examinais la cause de l’inconnu;

17 Je brisais la mâchoire de l’injuste,

Et j’arrachais de ses dents la proie.

18 Alors je disais: Je mourrai dans mon nid,

Mes jours seront abondants comme le sable;

19 L’eau pénétrera dans mes racines,

La rosée passera la nuit sur mes branches;

20 Ma gloire reverdira sans cesse,

Et mon arc rajeunira dans ma main.

21 On m’écoutait et l’on restait dans l’attente,

On gardait le silence devant mes conseils.

22 Après mes discours, nul ne répliquait,

Et ma parole était pour tous une bienfaisante rosée;

23 Ils comptaient sur moi comme sur la pluie,

Ils ouvraient la bouche comme pour une pluie du printemps.

24 Je leur souriais quand ils perdaient courage,

Et l’on ne pouvait chasser la sérénité de mon front.

25 J’aimais à aller vers eux, et je m’asseyais à leur tête;

J’étais comme un roi au milieu d’une troupe,

Comme un consolateur auprès des affligés.

1 Job fortsatte sin utläggning. Han sade:

2 O, att jag var som i gångna månader,

som i dagarna då Gud vakade

över mig,

3 då hans lykta sken över mitt huvud

och jag gick i hans ljus

genom mörkret,

4 då jag var i min krafts dagar,

då Guds godhet vilade

över mitt hus,

5 då den Allsmäktige

ännu var med mig

och mina barn fanns

runt omkring mig,

6 då mina fötter badade i gräddmjölk

och det rann bäckar av olja

ur klippan för mig.

7 När jag gick till porten*29:7portenDär de äldste möttes och beslutade om samhällets frågor (jfr Rut 4:1, Ords 31:23). i staden

och intog min plats på torget,

8 då drog sig de unga undan

när de såg mig,

och de gamla reste sig och stod.

9 Stormännen höll tillbaka sina ord

och lade handen på munnen.

10 Furstarnas röst tystnade,

tungan fastnade vid deras gom.

11 Varje öra som hörde mig prisade mig,

varje öga som såg mig

lovordade mig,

12 *2 Mos 22:22, Job 31:17, 21, Ps 72:12. för jag räddade den fattige

som ropade

och den faderlöse

som ingen hjälpare hade.

13 Den döende välsignade mig,

änkans hjärta fick jag att jubla.

14 *Jes 59:17, Ef 6:14. Jag klädde mig i rättfärdighet

och den var min klädnad,

rättvisan var min mantel

och huvudbonad.

15 *4 Mos 10:31. Jag var ögon åt den blinde

och fötter åt den halte.

16 *Job 31:16f. Jag var en far för de fattiga

och redde ut den okändes sak.

17 *Ps 58:7. Jag krossade

den orättfärdiges käkar

och ryckte rovet från hans tänder.

18 Jag tänkte då:

"I mitt eget bo ska jag dö,

mina dagar blir många

som sanden.

19 Min rot sträcker sig till vattnet,

nattens dagg vilar i mina grenar.

20 Min ära är ständigt ny,

och min båge förnyas*29:20min båge förnyasSymbol för god vigör (jfr 30:11). En gammal båge tappade sin spänst. i min hand."

21 De lyssnade på mig och väntade,

de var tysta inför mitt råd.

22 Efter mig talade ingen,

och mina ord vederkvickte dem.

23 De väntade på mig som på regn,

de öppnade sin mun

som efter vårregn.

24 Jag log mot dem när de misströstade,

och de tog emot mitt ansiktes ljus.

25 Jag valde väg åt dem

och satt som hövding,

jag tronade som en kung

bland sina män,

som en som tröstar de sörjande.