Lamentações 4

Lamentations sur le sort du peuple

1 Eh quoi! L’or a perdu son éclat!

L’or pur est altéré!

Les pierres du sanctuaire sont dispersées

Aux coins de toutes les rues!

2 Les nobles fils de Sion,

Estimés à l’égal de l’or pur,

Sont regardés, hélas! Comme des vases de terre,

Ouvrage des mains du potier!

3 Les chacals mêmes présentent la mamelle,

Et allaitent leurs petits;

Mais la fille de mon peuple est devenue cruelle

Comme les autruches du désert.

4 La langue du nourrisson s’attache à son palais,

Desséchée par la soif;

Les enfants demandent du pain,

Et personne ne leur en donne.

5 Ceux qui se nourrissaient de mets délicats

Périssent dans les rues;

Ceux qui étaient élevés dans la pourpre

Embrassent les fumiers.

6 Le châtiment de la fille de mon peuple est plus grand

Que celui de Sodome,

Détruite en un instant,

Sans que personne ait porté la main sur elle.

7 Ses princes étaient plus éclatants que la neige,

Plus blancs que le lait;

Ils avaient le teint plus vermeil que le corail;

Leur figure était comme le saphir.

8 Leur aspect est plus sombre que le noir;

On ne les reconnaît pas dans les rues;

Ils ont la peau collée sur les os,

Sèche comme du bois.

9 Ceux qui périssent par l’épée sont plus heureux

Que ceux qui périssent par la faim,

Qui tombent exténués,

Privés du fruit des champs.

10 Les femmes, malgré leur tendresse,

Font cuire leurs enfants;

Ils leur servent de nourriture,

Au milieu du désastre de la fille de mon peuple.

11 L’Éternel a épuisé sa fureur,

Il a répandu son ardente colère;

Il a allumé dans Sion un feu

Qui en dévore les fondements.

12 Les rois de la terre n’auraient pas cru,

Aucun des habitants du monde n’aurait cru

Que l’adversaire, que l’ennemi entrerait

Dans les portes de Jérusalem.

13 Voilà le fruit des péchés de ses prophètes,

Des iniquités de ses sacrificateurs,

Qui ont répandu dans son sein

Le sang des justes!

14 Ils erraient en aveugles dans les rues,

Souillés de sang;

On ne pouvait

Toucher leurs vêtements.

15 Éloignez-vous, impurs! Leur criait-on,

Éloignez-vous, éloignez-vous, ne nous touchez pas!

Ils sont en fuite, ils errent çà et là;

On dit parmi les nations: Ils n’auront plus leur demeure!

16 L’Éternel les a dispersés dans sa colère,

Il ne tourne plus les regards vers eux;

On n’a eu ni respect pour les sacrificateurs,

Ni pitié pour les vieillards.

17 Nos yeux se consumaient encore,

Et nous attendions vainement du secours;

*Éz 29:16.Nos regards se portaient avec espérance

Vers une nation qui ne nous a pas délivrés.

18 On épiait nos pas,

Pour nous empêcher d’aller sur nos places;

Notre fin s’approchait, nos jours étaient accomplis…

Notre fin est arrivée!

19 Nos persécuteurs étaient plus légers

Que les aigles du ciel;

Ils nous ont poursuivis sur les montagnes,

Ils nous ont dressé des embûches dans le désert.

20 Celui qui nous faisait respirer, l’oint de l’Éternel,

A été pris dans leurs fosses,

Lui de qui nous disions:

Nous vivrons sous son ombre parmi les nations.

21 Réjouis-toi, tressaille d’allégresse, fille d’Édom,

Habitante du pays d’Uts!

Vers toi aussi passera la coupe;

Tu t’enivreras, et tu seras mise à nu.

22 Fille de Sion, ton iniquité est expiée;

Il ne t’enverra plus en captivité.

Fille d’Édom, il châtiera ton iniquité,

Il mettra tes péchés à découvert.

Sions elände och vanära

אAlef

1 Så matt guldet har blivit,

det ädlaste guldet förvandlats!

Heliga ädelstenar ligger spridda

i varje gathörn.

בBeth

2 *Jer 19:11. Sions ädlaste söner

skattades som fint guld.

Nu räknas de som lerkärl,

som verk av krukmakarhänder.

גGimel

3 *Job 39:16f, Jes 49:15. Till och med schakaler

räcker fram sina spenar

och låter ungarna dia,

men dottern mitt folk

har blivit grym*4:3grymStrutsen lämnar sina ägg direkt på marken och var därför en bild för bristande omsorg (jfr Job 39:16f).,

som strutsen i öknen.

דDaleth

4 *Ps 137:6, Jer 14:3, Klag 2:11f. Dibarnets tunga fastnar

i gommen av törst.

Små barn ber om bröd,

men ingen ger dem något.

הHe

5 De som förr åt läckerheter

tynar bort på gatorna.

De som växte upp i purpur*4:5purpurAntikens dyraste färg. Den utvanns ur havssnäckor och var värd sin vikt i silver.

ligger nu i dyn.

וWaw

6 *1 Mos 18:20, 19:24f, Jer 20:16, Hes 16:46f, Matt 10:15, 11:24. Missgärningen hos dottern mitt folk

är större än synden i Sodom,*4:6SodomStad vid Döda havet som utplånades för sin ondska (1 Mos 19, Hes 16:49f, Jud v 7).

som ödelades på ett ögonblick

utan att röras av människohänder.

זZajin

7 Hennes furstar glänste mer än snö,

de var vitare än mjölk,

deras kroppar var rödare än korall,

deras gestalter var som safir.

חHeth

8 Nu är deras ansikten mörkare än sot,

man känner inte igen dem

på gatorna.

Deras hud stramar över benen,

den är torr som trä.

טTeth

9 *Jer 8:3. Lyckligare var de som dödades

med svärd

än de som nu dödas av hunger,

som tynar bort i plåga

av brist på markens frukter.

יJod

10 *3 Mos 26:29, 5 Mos 28:53, 2 Kung 6:29, Jer 19:9, Klag 2:10, Hes 5:10. Med egna händer

har ömsinta mödrar kokat

sina barn

för att ha dem till föda

när dottern mitt folk gick under.

כKaf

11 *Jer 17:27, Klag 2:3, Hes 7:8.Herren tömde ut sin vrede,

han öste ut sin vredesglöd.

I Sion tände han en eld

som förtärde dess grundvalar.

לLamed

12 Ingen av jordens kungar

hade trott det,*4:12Ingen ... hade trott detSion ansågs ointagligt så länge man hade Guds beskydd (Ps 46, 48).

ingen av världens invånare,

att någon ovän eller fiende

skulle komma in

genom Jerusalems portar.

מMem

13 *Jer 5:31, 23:21, 26:8f, Matt 23:35. Det kom för hennes profeters synder

och hennes prästers

missgärningar,

för att de spillde rättfärdigas blod

där inne i staden.

נNun

14 *5 Mos 28:29, Jes 59:10. Som blinda irrar de på gatorna,

fläckade av blod

så att ingen vågar röra

deras kläder.

סSamek

15 *3 Mos 13:45, Jer 49:5. "Bort! Oren!"

ropar man till dem.

"Bort, bort! Rör dem inte!"

De flyr, de irrar omkring.

Bland hednafolken säger man:

"Här får de inte bo längre."

פPe

16 *Jes 47:6, Klag 5:12.Herren själv har skingrat dem,

han vill inte ta sig an dem mer.

Prästerna får ingen respekt,

de äldre får ingen barmhärtighet.

עAjin

17 *Jes 30:5, 7. Våra ögon sviker oss

när vi förgäves söker efter hjälp.

Vi har spanat och spanat

efter ett folk som ändå inte kan

rädda oss.*4:17ett folk som ändå inte kan rädda ossEgypten, vars militära hjälp svek (Jer 2:36, 37:7, Jes 30:2f).

צTsade

18 De vaktar på våra steg

så att vi inte vågar gå

på våra gator.

Vårt slut är nära,

våra dagar är ute,

ja, vårt slut har kommit.

קQof

19 Våra förföljare var snabbare

än himlens örnar.

De jagade oss över bergen

och låg på lur i öknen för oss.

רResh

20 *2 Kung 25:5f, Jer 52:8f. Vår livsande, Herrens smorde,*4:20HERRENS smordeGuds utvalde, helgade kung, en förebild till Messias/Kristus (Apg 10:38). De sista kungarna var Jojakin (598-597 f Kr) och Sidkia (597-587 f Kr). Se 2 Kung 24:8f.

fångades i deras fallgropar.

Om honom sade vi:

"I hans skugga ska vi leva

bland hednafolken."

שShin

21 *Ps 137:7, Jer 25:15f, 49:12, Hes 25:12f. Gläd dig och jubla, dotter Edom*4:21EdomGrannfolk i sydöst som hade sett på Jerusalems förstöring med skadeglädje (jfr Ps 137:7, Hes 25:12f och Ob vers 11).,

du som bor i landet Us.

Bägaren ska komma till dig också,

du ska bli drucken

och ligga naken.

תTaw

22 *Jes 40:2, Jer 33:7. Straffet för din skuld har nått sitt slut,

dotter Sion.

Han ska inte mer föra bort dig

i fångenskap.

Men din skuld, dotter Edom,

ska han straffa,

han ska avslöja dina synder.