Pular para o conteúdo
Publicidade

Lamentações 2

SFB15

La ruine de Jérusalem

1 Eh quoi! Le Seigneur, dans sa colère, a couvert de nuages la fille de Sion!

Il a précipité du ciel sur la terre la magnificence d’Israël!

Il ne s’est pas souvenu de son marchepied,

Au jour de sa colère!

2 Le Seigneur a détruit sans pitié toutes les demeures de Jacob;

Il a, dans sa fureur, renversé les forteresses de la fille de Juda,

Il les a fait rouler à terre;

Il a profané le royaume et ses chefs.

3 Il a, dans son ardente colère, abattu toute la force d’Israël;

Il a retiré sa droite en présence de l’ennemi;

Il a allumé dans Jacob des flammes de feu,

Qui dévorent de tous côtés.

4 Il a tendu son arc comme un ennemi;

Sa droite s’est dressée comme celle d’un assaillant;

Il a fait périr tout ce qui plaisait aux regards;

Il a répandu sa fureur comme un feu sur la tente de la fille de Sion.

5 Le Seigneur a été comme un ennemi;

Il a dévoré Israël, il a dévoré tous ses palais,

Il a détruit ses forteresses;

Il a rempli la fille de Juda de plaintes et de gémissements.

6 Il a dévasté sa tente comme un jardin,

Il a détruit le lieu de son assemblée;

L’Éternel a fait oublier en Sion les fêtes et le sabbat,

Et, dans sa violente colère, il a rejeté le roi et le sacrificateur.

7 Le Seigneur a dédaigné son autel, repoussé son sanctuaire;

Il a livré entre les mains de l’ennemi les murs des palais de Sion;

Les cris ont retenti dans la maison de l’Éternel,

Comme en un jour de fête.

8 L’Éternel avait résolu de détruire les murs de la fille de Sion;

Il a tendu le cordeau, il n’a pas retiré sa main sans les avoir anéantis;

Il a plongé dans le deuil rempart et murailles,

Qui n’offrent plus ensemble qu’une triste ruine.

9 Ses portes sont enfoncées dans la terre;

Il en a détruit, rompu les barres.

Son roi et ses chefs sont parmi les nations; il n’y a plus de loi.

Même les prophètes ne reçoivent aucune vision de l’Éternel.

10 Les anciens de la fille de Sion sont assis à terre, ils sont muets;

Ils ont couvert leur tête de poussière,

Ils se sont revêtus de sacs;

Les vierges de Jérusalem laissent retomber leur tête vers la terre.

11 Mes yeux se consument dans les larmes, mes entrailles bouillonnent,

Ma bile se répand sur la terre,

A cause du désastre de la fille de mon peuple,

Des enfants et des nourrissons en défaillance dans les rues de la ville.

12 Ils disaient à leurs mères:

y a-t-il du blé et du vin?

Et ils tombaient comme des blessés dans les rues de la ville,

Ils rendaient l’âme sur le sein de leurs mères.

13 Que dois-je te dire? À quoi te comparer, fille de Jérusalem?

Qui trouver de semblable à toi, et quelle consolation te donner,

Vierge, fille de Sion?

Car ta plaie est grande comme la mer:

Qui pourra te guérir?

14 Tes prophètes ont eu pour toi des visions vaines et fausses;

Ils n’ont pas mis à nu ton iniquité,

Afin de détourner de toi la captivité;

Ils t’ont donné des oracles mensongers et trompeurs.

15 Tous les passants battent des mains sur toi,

Ils sifflent, ils secouent la tête contre la fille de Jérusalem:

Est-ce cette ville qu’on appelait une beauté parfaite,

La joie de toute la terre?

16 Tous tes ennemis ouvrent la bouche contre toi,

Ils sifflent, ils grincent des dents,

Ils disent: Nous l’avons engloutie!

C’est bien le jour que nous attendions, nous l’avons atteint, nous le voyons!

17 L’Éternel a exécuté ce qu’il avait résolu,

Il a accompli la parole qu’il avait dès longtemps arrêtée,

Il a détruit sans pitié;

Il a fait de toi la joie de l’ennemi,

Il a relevé la force de tes oppresseurs.

18 Leur cœur crie vers le Seigneur

Jé 14:17.La 1:16.Mur de la fille de Sion, répands jour et nuit des torrents de larmes!

Ne te donne aucun relâche,

Et que ton œil n’ait point de repos!

19 Lève-toi, pousse des gémissements à l’entrée des veilles de la nuit!

Répands ton cœur comme de l’eau, en présence du Seigneur!

Lève tes mains vers lui pour la vie de tes enfants

Qui meurent de faim aux coins de toutes les rues!

20 Vois, Éternel, regarde qui tu as ainsi traité!

La 4:10.Fallait-il que des femmes dévorassent le fruit de leurs entrailles,

Les petits enfants objets de leur tendresse?

Que sacrificateurs et prophètes fussent massacrés dans le sanctuaire du Seigneur?

21 Les enfants et les vieillards sont couchés par terre dans les rues;

Mes vierges et mes jeunes hommes sont tombés par l’épée;

Tu as tué, au jour de ta colère,

Tu as égorgé sans pitié.

22 Tu as appelé de toutes parts sur moi l’épouvante, comme à un jour de fête.

Au jour de la colère de l’Éternel, il n’y a eu ni réchappé ni survivant.

Ceux que j’avais soignés et élevés,

Mon ennemi les a consumés.

Herren bestraffar sitt folk

אAlef

1 1 Krön 28:2, Ps 132:7. mörka moln

Herren i sin vrede

har täckt dottern Sion med!

Han kastade Israels härlighet

från himlen ner till jorden,

han tänkte inte sin fotpall2:1fotpallTroligen förbundsarken (Ps 132:7), över vilken Gud uppenbarade sig (4 Mos 7:89).

sin vredes dag.

בBeth

2 Jes 43:28, 47:6. Utan att skona har Herren fördärvat

Jakobs alla boningar.

I sin vrede rev han

dottern Judas fästningar

och slog dem till marken,

han orenade riket och dess furstar.

גGimel

3 I vredens hetta högg han av

Israels alla horn.

Han drog undan sin högra hand

när fienden kom,

och brann i Jakob

likt en flammande eld

som förtär allt runt omkring.

דDaleth

4 Ps 7:13, Jer 7:20, Klag 3:12. Han spände sin båge som en fiende,

stod redo med sin högra hand

som en ovän,

och dödade allt

som var ljuvligt för ögat.

Över dottern Sions hydda

öste han sin vrede som eld.

הHe

5 Herren var som en fiende.

Han fördärvade Israel,

han fördärvade alla dess borgar,

han förstörde dess fästningar.

Han hopade sorg sorg

över dottern Juda.

וWaw

6 Han skövlade sin boning

som en trädgård,

han förstörde sin mötesplats.

Herren lät högtid och sabbat

falla i glömska i Sion,

i sin brinnande vrede

förkastade han kung och präst.

זZajin

7 Ps 74:4, 78:59f. Herren förkastade sitt altare,

han övergav sin helgedom.

Murarna runt hennes palats

gav han i fienders hand,

de ropade högt i Herrens hus

som en högtidsdag.

חHeth

8 2 Kung 21:13, Jes 34:11, Sak 1:16.Herren beslöt att förstöra

dottern Sions murar,

han spände ut mätsnöret

och drog inte undan sin hand

från skövlingen.

Han sände sorg över vallar

och murar,

allt ligger nu förstört.

טTeth

9 Ps 74:9, Hes 7:26. Hennes portar sjönk ner i jorden,

han knäckte och krossade

hennes bommar.

Hennes kung och furstar

bor bland hednafolken,

ingen undervisning ges

och hennes profeter får ingen syn

från Herren.

יJod

10 Jer 6:26, Klag 1:4, Hes 27:30. Dottern Sions äldste

sitter stumma marken,

de kastar stoft över sitt huvud

och klär sig i säcktyg.

Jerusalems jungfrur

sänker sina huvuden mot jorden.

כKaf

11 Jer 44:7, Klag 1:20, 4:4. Mina ögon förtärs av gråt,

det jäser i mitt inre,

min lever2:11min leverAnnan översättning (så Septuaginta): "min ära". rinner ut jorden,

för dottern mitt folk går under,

barn och spädbarn förgås

stadens gator.

לLamed

12 De ropar till sina mödrar:

"Var finns bröd och vin?"

De tynar bort som slagna

stadens gator,

de ger upp andan

i sina mödrars famn.

מMem

13 Jer 15:18, 30:12. Vad ska jag säga dig,

vad ska jag likna dig med,

du dotter Jerusalem?

Vad ska jag jämföra dig med

för att trösta dig,

du jungfru dotter Sion?

Din skada är ju stor som havet,

vem kan hela dig?

נNun

14 Jer 2:8, 5:31, 14:14, 23:13f, 27:14, 29:9, Hes 13:2f, 22:28. Dina profeters syner

var falska och dåraktiga,

de visade dig inte din skuld

för att vända bort din fångenskap2:14vända bort din fångenskapAnnan översättning: "upprätta dig"..

De budskap de förkunnade för dig

var falska och förföriska.

סSamek

15 Job 27:23, Ps 48:3, 50:2, Jer 18:16, 19:8. Alla som går vägen förbi

slår ihop sina händer

och hånar dig,

de visslar och skakar huvudet

åt dottern Jerusalem:

"Är detta den stad som kallades

skönhetens krona,

hela jordens fröjd?"

פPe

16 Ps 22:14, Klag 3:46. Alla dina fiender spärrar upp

sin mun mot dig,

de visslar och gnisslar tänder

och säger: "Vi har slukat henne!

Detta är dagen vi väntat .

Vi fick uppleva den,

vi fick se den!"

עAjin

17 3 Mos 26:14f, 5 Mos 28:15f.Herren har gjort vad han bestämt,

han har uppfyllt sitt ord

som han uttalat för länge sedan.

Han har rivit utan att skona,

han har låtit fienden

triumfera över dig

och upphöjt dina motståndares horn.

צTsade

18 Deras hjärtan ropar till Herren.

Du dotter Sions mur,

låt tårarna rinna som en bäck

både dag och natt.

Ge dig ingen ro,

unna inte ditt öga någon vila.

קQof

19 1 Sam 1:15, Ps 62:9, Jes 51:20, Klag 3:41. Stig upp, ropa högt i natten

när nattväkterna2:19nattväkternaVarje natt var indelad i tre väkter eller fyratimmarsperioder (Dom 7:19). börjar.

Utgjut ditt hjärta som vatten

inför Herrens ansikte,

lyft dina händer till honom

för dina barns liv

som tynar bort av hunger

i alla gathörn.

רResh

20 3 Mos 26:29, 5 Mos 28:53f, Jer 19:9, Klag 4:10. Se, Herre, och tänk

vem du gjort emot.

Ska kvinnor äta sin livsfrukt,

barnen de burit i sin famn?

Ska präster och profeter dödas

i Herrens helgedom?

שShin

21 marken, gatorna

ligger unga och gamla.

Mina jungfrur och unga män

har fallit för svärd,

du har dödat din vredes dag,

slaktat utan att skona.

תTaw

22 Klag 1:15. Som till högtidsdag bjöd du in

skräck från alla håll.

Herrens vredes dag

var det ingen som kom undan

eller överlevde.

Dem som jag burit

i famnen och fostrat

har min fiende förgjort.

Veja também

Lamentações
Ver todos os capítulos de Lamentações