Neemias 9

Jeûne et confession des péchés du peuple

1 Le vingt-quatrième jour du même mois, les enfants d’Israël s’assemblèrent, revêtus de sacs et couverts de poussière, pour la célébration d’un jeûne. 2 Ceux qui étaient de la race d’Israël, s’étant séparés de tous les étrangers, se présentèrent et confessèrent leurs péchés et les iniquités de leurs pères. 3 Lorsqu’ils furent placés, on lut dans le livre de la loi de l’Éternel, leur Dieu, pendant un quart de la journée; et pendant un autre quart ils confessèrent leurs péchés et se prosternèrent devant l’Éternel, leur Dieu. 4 Josué, Bani, Kadmiel, Schebania, Bunni, Schérébia, Bani et Kenani montèrent sur l’estrade des Lévites et crièrent à haute voix vers l’Éternel, leur Dieu. 5 Et les Lévites Josué, Kadmiel, Bani, Haschabnia, Schérébia, Hodija, Schebania et Pethachja, dirent: Levez-vous, bénissez l’Éternel, votre Dieu, d’éternité en éternité! Que l’on bénisse ton nom glorieux, qui est au-dessus de toute bénédiction et de toute louange! 6 C’est toi, Éternel, toi seul, *Ge 1, etc.Ps 146:6.Ac 14:15;17:24.Ap 14:7.qui as fait les cieux, les cieux des cieux et toute leur armée, la terre et tout ce qui est sur elle, les mers et tout ce qu’elles renferment. Tu donnes la vie à toutes ces choses, et l’armée des cieux se prosterne devant toi. 7 C’est toi, Éternel Dieu, qui as choisi Abram, qui l’as fait sortir *Ge 11:31,32;12:1.d’Ur en Chaldée, et qui lui as donné *Ge 17:5.le nom d’Abraham. 8 *Ge 15:6.Tu trouvas son cœur fidèle devant toi, tu fis alliance avec lui, et tu promis de *Ge 12:7;13:15;15:18;17:8;26:4.donner à sa postérité le pays des Cananéens, des Héthiens, des Amoréens, des Phéréziens, des Jébusiens et des Guirgasiens. Et tu as tenu ta parole, car tu es juste. 9 *Ex 3:7;14:10.Tu vis l’affliction de nos pères en Égypte, et tu entendis leurs cris vers la mer Rouge. 10 *Ex 7:8,9,10,11,12,14.Tu opéras des miracles et des prodiges contre Pharaon, contre tous ses serviteurs et contre tout le peuple de son pays, parce que tu savais avec quelle méchanceté ils avaient traité nos pères, et tu fis paraître ta gloire comme elle paraît aujourd’hui. 11 *Ex 14:22, etc.Tu fendis la mer devant eux, et ils passèrent à sec au milieu de la mer; mais tu précipitas dans l’abîme, comme une pierre au fond des eaux, ceux qui marchaient à leur poursuite. 12 *Ex 13:21;14:19;40:38.Ps 105:39.Tu les guidas le jour par une colonne de nuée, et la nuit par une colonne de feu qui les éclairait dans le chemin qu’ils avaient à suivre. 13 *Ex 19:20; 20:1, etc.Tu descendis sur la montagne de Sinaï, tu leur parlas du haut des cieux, et tu leur donnas des ordonnances justes, des lois de vérité, des préceptes et des commandements excellents. 14 Tu leur fis connaître ton saint sabbat, et tu leur prescrivis par Moïse, ton serviteur, des commandements, des préceptes et une loi. 15 *Ex 16:14.Tu leur donnas, du haut des cieux, du pain quand ils avaient faim, et tu fis sortir *Ex 17:6.No 20:9.de l’eau du rocher quand ils avaient soif. Et tu leur dis d’entrer en possession du pays que tu avais juré de leur donner. 16 Mais nos pères se livrèrent à l’orgueil et raidirent leur cou. Ils n’écoutèrent point tes commandements, 17 ils refusèrent d’obéir, et ils mirent en oubli les merveilles que tu avais faites en leur faveur. Ils raidirent leur cou; et, dans leur rébellion, ils se donnèrent un *No 14:4.chef pour retourner à leur servitude. Mais toi, tu es *Ex 34:7.No 14:18.Ps 86:5.un Dieu prêt à pardonner, compatissant et miséricordieux, lent à la colère et riche en bonté, et tu ne les abandonnas pas, 18 *Ex 32:1, etc.même quand ils se firent un veau en fonte et dirent: Voici ton Dieu qui t’a fait sortir d’Égypte, et qu’ils se livrèrent envers toi à de grands outrages. 19 *Ex 13:22;40:38.Dans ton immense miséricorde, tu ne les abandonnas pas au désert, et la colonne de nuée ne cessa point de les guider le jour dans leur chemin, ni la colonne de feu de les éclairer la nuit dans le chemin qu’ils avaient à suivre. 20 *No 11:17.Tu leur donnas ton bon esprit pour les rendre sages, tu ne refusas point *Jos 5:12.ta manne à leur bouche, et tu leur fournis de l’eau pour leur soif. 21 *De 2:7;8:4;29:5.Pendant quarante ans, tu pourvus à leur entretien dans le désert, et ils ne manquèrent de rien, leurs vêtements ne s’usèrent point, et leurs pieds ne s’enflèrent point. 22 Tu leur livras des royaumes et des peuples, dont tu partageas entre eux les contrées, et ils possédèrent le pays de *No 21:21,33.Sihon, roi de Hesbon, et le pays d’Og, roi de Basan. 23 Tu *Ge 22:17.multiplias leurs fils comme les étoiles des cieux, et tu les fis entrer dans le pays dont tu avais dit à leurs pères qu’ils prendraient possession. 24 Et leurs fils entrèrent et prirent possession *Jos 1:2, 3, etc.du pays; tu humilias devant eux les habitants du pays, les Cananéens, et tu les livras entre leurs mains, avec leurs rois et les peuples du pays, pour qu’ils les traitassent à leur gré. 25 Ils devinrent maîtres de villes fortifiées et de terres fertiles; ils possédèrent des maisons remplies de toutes sortes de biens, des citernes creusées, des vignes, des oliviers, et des arbres fruitiers en abondance; ils mangèrent, ils se rassasièrent, ils s’engraissèrent, et ils vécurent dans les délices par ta grande bonté. 26 Néanmoins, ils se soulevèrent et se révoltèrent contre toi. Ils jetèrent ta loi derrière leur dos, ils tuèrent tes *1 R 18:4;19:10. 2 Ch 24:30.prophètes qui les conjuraient de revenir à toi, et ils se livrèrent envers toi à de grands outrages. 27 *Jg 2:14, etc.Alors tu les abandonnas entre les mains de leurs ennemis, qui les opprimèrent. Mais, au temps de leur détresse, ils crièrent à toi; et toi, tu les entendis du haut des cieux, et, dans ta grande miséricorde, tu leur donnas des libérateurs qui les sauvèrent de la main de leurs ennemis. 28 Quand ils eurent du repos, ils recommencèrent à faire le mal devant toi. Alors tu les abandonnas entre les mains de leurs ennemis, qui les dominèrent. Mais, de nouveau, ils crièrent à toi; et toi, tu les entendis du haut des cieux, et, dans ta grande miséricorde, tu les délivras maintes fois. 29 Tu les conjuras de revenir à ta loi; et ils persévérèrent dans l’orgueil, ils n’écoutèrent point tes commandements, ils péchèrent contre tes ordonnances, *Lé 18:5.Éz 20:11.Ro 10:5.Ga 3:12.qui font vivre celui qui les met en pratique, ils eurent une épaule rebelle, ils raidirent leur cou, et ils n’obéirent point. 30 Tu les supportas de nombreuses années, *2 R 17:13.2 Ch 26:15.tu leur donnas des avertissements par ton esprit, par tes prophètes; et ils ne prêtèrent point l’oreille. Alors tu les livras entre les mains des peuples étrangers. 31 Mais, dans ta grande miséricorde, tu ne les anéantis pas, et tu ne les abandonnas pas, car tu es un Dieu compatissant et miséricordieux. 32 Et maintenant, ô notre Dieu, Dieu grand, puissant et redoutable, toi qui gardes ton alliance et qui exerces la miséricorde, ne regarde pas comme peu de chose toutes les souffrances que nous avons éprouvées, nous, nos rois, nos chefs, nos sacrificateurs, nos prophètes, nos pères et tout ton peuple, depuis le temps des rois d’Assyrie jusqu’à ce jour. 33 Tu as été *De 32:4.Da 9:14.juste dans tout ce qui nous est arrivé, car tu t’es montré fidèle, et nous avons fait le mal. 34 Nos rois, nos chefs, nos sacrificateurs et nos pères n’ont point observé ta loi, et ils n’ont été attentifs ni à tes commandements ni aux avertissements que tu leur adressais. 35 Pendant qu’ils étaient les maîtres, au milieu des bienfaits nombreux que tu leur accordais, dans le pays vaste et fertile que tu leur avais livré, ils ne t’ont point servi et ils ne se sont point détournés de leurs œuvres mauvaises. 36 Et aujourd’hui, nous voici esclaves! Nous voici esclaves sur la terre que tu as donnée à nos pères, pour qu’ils jouissent de ses fruits et de ses biens! 37 Elle multiplie ses produits pour les rois auxquels tu nous as assujettis, à cause de nos péchés; ils dominent à leur gré sur nos corps et sur notre bétail, et nous sommes dans une grande angoisse!

Renouvellement de l’alliance

38 Pour tout cela, nous contractâmes une alliance, que nous mîmes par écrit; et nos chefs, nos Lévites et nos sacrificateurs y apposèrent leur sceau.

Folket bekänner sina synder

1 På tjugofjärde dagen*9:1tjugofjärde dagenTvå dagar efter lövhyddohögtidens fastställda datum. i samma månad samlades Israels barn till fasta, klädda i sorgdräkt och med jord på sina huvuden*9:1jord på sina huvudenFör att visa sorg, ånger och omvändelse (jfr 1 Sam 4:12, Klag 2:10).. 2 De som var av Israels släkt avskilde sig från alla främlingar och kom fram och bekände sina synder och sina fäders missgärningar. 3 *Neh 8:7. De reste sig från sin plats, och man läste ur Herren deras Guds lagbok under en fjärdedel av dagen. Nästa fjärdedel bekände de sina synder och tillbad Herren sin Gud.

4 Jeshua och Bani, Kadmiel, Shebanja, Bunni, Sherebja, Bani och Kenani steg upp på leviternas plattform och ropade med hög röst till Herren sin Gud.

5 Leviterna Jeshua och Kadmiel, Bani, Hashabneja, Sherebja, Hodia, Shebanja och Petaja sade:

"Res er och prisa Herren er Gud,

från evighet till evighet!

Lovat vare ditt härliga namn,

som är upphöjt

över allt lov och pris.

6 *2 Kung 19:15, Ps 103:21f, Jes 37:16, 20, Apg 4:24, 14:15. Du ensam är Herren.

Du gjorde himlarna

och himlarnas himmel

och hela deras härskara,

jorden och allt som är på den,

haven och allt som är i dem,

och du håller dem alla vid liv.

Himlens härskara tillber dig.

7 *1 Mos 11:31, 12:1, 17:5. Du är Herren Gud

som utvalde Abram

och förde honom ut

från det kaldeiska Ur

och gav honom namnet Abraham.

8 *1 Mos 12:7, 15:18f, Jos 21:43f. Du fann hans hjärta trofast inför dig,

och du slöt förbund

med honom:

att ge åt hans efterkommande

kananeernas, hetiternas,

amoreernas, perisseernas,

jebusiternas och girgasheernas

land.

Du lät dina ord gå i uppfyllelse,

för du är rättfärdig.

9 *2 Mos 2:25, 3:7f, 14:9f. Du såg våra fäders nöd i Egypten

och hörde deras rop

vid Röda havet.

10 *2 Mos 7:1–12:30. Du gjorde tecken och under

mot farao,

mot alla hans tjänare

och mot allt folket i hans land,

för du visste hur arrogant

egyptierna behandlade dem.

Du gjorde dig ett namn,

som är detsamma än i dag.

11 *2 Mos 14:21f, 15:4f, Ps 106:9f. Du delade havet framför dem,

och de gick genom havet

på torr mark.

Men deras förföljare

sänkte du i djupet,

som en sten i väldiga vatten.

12 *2 Mos 13:21f, Ps 105:39. Du ledde dem

med en molnpelare om dagen

och en eldpelare om natten,

för att lysa dem på vägen

de skulle gå.

13 *2 Mos 19:18f, 20:1f. På Sinai berg steg du ner

och talade till dem från himlen,

du gav dem rättfärdiga föreskrifter

och sanna lagar,

goda stadgar och bud.

14 Du gav dem kunskap

om din heliga sabbat

och gav dem bud,

stadgar och lagar

genom din tjänare Mose.

15 *2 Mos 16:4, 14f, 17:6, 4 Mos 20:8, 11. Du gav dem bröd från himlen

när de hungrade

och lät vatten komma ur klippan

när de törstade.

Du befallde dem att gå

och ta i besittning det land

som du med upplyft hand

hade lovat ge dem.

16 Men våra fäder blev övermodiga

och hårdnackade

och lyssnade inte

till dina befallningar.

17 *2 Mos 34:6, 4 Mos 14:4, 18, Neh 1:5, Ps 103:8, Joel 2:13. De vägrade lyssna

och tänkte inte på undren

du gjort bland dem.

De var hårdnackade och valde

i sin upproriskhet en ledare

för att vända tillbaka

till sitt slaveri.

Men du är en Gud som förlåter,

nådig och barmhärtig,

sen till vrede och stor i nåd.

Du övergav dem inte,

18 *2 Mos 32:4. fastän de gjorde sig en gjuten kalv

och sade:

"Här är din gud

som har fört dig upp ur Egypten."

Och de gjorde sig skyldiga

till stora hädelser.

19 *2 Mos 13:22, 40:36f. Men i din stora barmhärtighet

övergav du dem ändå inte

i öknen.

Molnpelaren vek inte

från dem om dagen

utan ledde dem på vägen,

och eldpelaren lyste i natten

på vägen de skulle gå.

20 *4 Mos 11:25f, 5 Mos 8:3, 16. Din gode Ande gav du

för att undervisa dem.

Ditt manna nekade du inte

deras mun,

och vatten gav du dem

när de törstade.

21 *5 Mos 2:7, 8:4, 29:5. I fyrtio år försörjde du dem

i öknen,

och de saknade ingenting.

Deras kläder blev inte utslitna,

och deras fötter svullnade inte.

22 *4 Mos 21:21f, 33f. Du gav dem riken och folk

och fördelade olika områden

åt dem.

De intog Sichons land,

kungen av Heshbons land,

och kung Og av Bashans land.

23 *1 Mos 15:5, 22:17. Deras barn gjorde du talrika

som stjärnorna på himlen.

Du förde dem in i det land

som du lovat deras fäder

att få komma till och ta i besittning.

24 *Jos 10:1f. Och deras barn kom

och tog landet i besittning.

Du kuvade landets invånare

kananeerna för dem

och gav dem i deras hand,

både kungarna och landets folk,

och de gjorde som de ville

med dem.

25 *5 Mos 6:10f. De intog befästa städer

och bördig jord

och tog över hus

fyllda med allt gott,

uthuggna brunnar,

vingårdar, olivlundar

och fruktträd i mängd.

De åt och blev mätta och feta

och njöt av din stora godhet.

26 *5 Mos 32:15f. Men de gjorde uppror

och trotsade dig,

de kastade din lag

bakom sin rygg.

De dödade dina profeter

som varnade dem

och ville få dem att vända om

till dig.

De gjorde sig skyldiga

till grova hädelser.

27 *Dom 3:9, 15, Ps 106:40f. Då gav du dem

i deras fienders hand

som förtryckte dem.

Men i sin nöd ropade de till dig,

och du hörde dem från himlen.

I din stora barmhärtighet

gav du dem befriare

som frälste dem

ur deras fienders hand.

28 Men när de kom till ro,

gjorde de på nytt

det som var ont inför dig.

Då lämnade du dem

i deras fienders hand,

som fick råda över dem.

Men de ropade på nytt till dig,

och du hörde det

från himlen,

du räddade dem många gånger

i din barmhärtighet.

29 *3 Mos 18:5, 2 Kung 17:13, 2 Krön 36:15, Hes 20:11, Sak 7:11, Rom 10:5, Gal 3:12. Du förmanade dem

för att återföra dem

till din undervisning.

Men de var övermodiga

och lyssnade inte på dina bud

utan syndade

mot dina föreskrifter,

trots att den människa

som håller dem

ska leva genom dem.

De var envisa och hårdnackade

och vägrade lyssna.

30 *2 Kung 17:13f, 2 Krön 36:15f. Du hade tålamod med dem

i många år

och förmanade dem

med din Ande

genom dina profeter,

men de lyssnade inte.

Då gav du dem

i de främmande folkens hand.

31 *Jer 30:11, 46:28. Men du som är rik

på barmhärtighet

gjorde inte slut på dem

och övergav dem inte,

för du är en nådig

och barmhärtig Gud.

32 Och nu, vår Gud, du store,

väldige och fruktade Gud,

du som håller förbundet

och nåden:

Låt den inte vara liten i dina ögon,

den plåga som har drabbat oss,

våra kungar, våra furstar,

våra präster, våra profeter,

våra fäder och hela ditt folk –

från de assyriska kungarnas dagar*9:32de assyriska kungarnas dagarFrån 740-talet f Kr, då Assyrien började underkuva nordriket Israel (2 Kung 15:19) tills det gick under 722 f Kr (2 Kung 17). Senare härjades även Juda år 701 f Kr (2 Kung 18:13f).

ända till i dag.

33 *Dan 9:7, 14. Du är rättfärdig

i allt det som har drabbat oss,

för du har visat dig trofast

medan vi har varit ogudaktiga.

34 *Dan 9:6, 8. Våra kungar, våra furstar,

våra präster och våra fäder

höll inte din lag

och lyssnade inte till dina bud

och de varningar du gav dem.

35 Trots att de levde i sitt eget rike

med allt det goda

som du gav dem

i det rymliga och bördiga land

som du skänkte dem,

har de ändå inte tjänat dig

eller vänt om

från sina onda gärningar.

36 I dag är vi slavar

i det land som du gav våra fäder

att äta dess frukt och dess goda,

där är vi slavar.

37 Dess rika skörd går till de kungar

du satt över oss

för våra synders skull.

De råder över våra kroppar

och vår boskap som de vill,

och vi är i stor nöd."

Förbundets förnyelse

38 På grund av allt detta slöt vi ett fast förbund och satte upp det skriftligt. På skrivelsen, som försågs med sigill, stod våra furstars, våra leviters och våra prästers namn.