Gálatas 2

1 Quatorze ans après, je montai de nouveau à Jérusalem avec Barnabas, et je pris aussi Tite avec moi.

2 Or, j’y montai ensuite d’une révélation, et j’exposai aux fidèles et en particulier à ceux qui sont les plus considérés, l’évangile que je prêche parmi les Gentils; ce que je fis de peur que je ne courusse ou que je n’eusse couru en vain.

3 Et même Tite, qui était avec moi, quoiqu’il fût Grec, ne fut point obligé de se faire circoncire.

4 Bien qu’il y eût de faux frères qui s’étaient introduits parmi nous, et qui s’y étaient glissée secrètement, pour épier la liberté que nous avons en Jésus-Christ, afin de nous réduire en servitude;

5 Nous ne leur cédâmes point, pour nous assujettir à ce qu’ils voulaient; non pas même un moment, afin que la vérité de l’évangile fût maintenue parmi vous.

6 Pour ce qui est de ceux qui sont les plus considérés (il ne m’importe point quels ils ont été autrefois, car Dieu n’a point acception de personne), ceux, dis-je, qui sont les plus considérés, ne m’ont rien communiqué.

7 Au contraire, quand ils virent que la commission de prêcher l’évangile aux incirconcis, m’avait été confiée, comme celle de le prêcher aux circoncis l’avait été à Pierre;

8 (Car celui qui a agi efficacement dans Pierre, pour le rendre apôtre des Juifs, a aussi agi efficacement en moi, pour me rendre apôtre des Géntils;)

9 Jacques, dis-je, Céphas et Jean, qui sont regardés comme des colonnes, ayant reconnu la grâce qui m’avait été donnée, me donnèrent à moi et à Barnabas, la main d’association, afin que nous allassions vers les Gentils, et eux vers les Juifs.

10 Ils nous recommandèrent seulement de nous souvenir des pauvres; ce qu’aussi j’ai eu soin de faire.

11 Et même, lorsque Pierre fut arrivé à Antioche, je lui résistai en face, parce qu’il méritait d’être repris.

12 Car, avant que quelques personnes qui avaient été envoyées par Jacques, fussent venues, il mangeait avec les Gentils; mais dès qu’elles furent arrivées, il se retira et se sépara des Gentils, craignant ceux de la circoncision.

13 Et les autres Juifs usaient aussi de la même dissimulation que lui, de sorte que Barnabas même se laissait entratner à dissimuler comme eux.

14 Mais quand je vis qu’ils ne marchaient pas de droit pied, selon la vérité de l’évangile, je dis à Pierre, en présence de tous: Si toi, qui es Juif, vis comme les Gentils, et non pas comme les Juifs, pourquoi obliges-tu les Gentils à judaïser?

15 Pour nous qui sommes Juifs de naissance, et non pécheurs d’entre les Gentils,

16 Ayant connu que ce n’est pas par les œuvres de la loi, mais par la foi en Jésus-Christ, que l’homme est justifié, nous avons nous-mêmes cru en Jésus-Christ, afin d’être justifiés par la foi en Jésus-Christ, et non par les œuvres de la loi, parce que personne ne sera justifié par les œuvres de la loi.

17 Que, si en cherchant à être justifiés par Christ, nous sommes aussi trouvés pécheurs, Christ est-il donc ministre du péché? Loin de nous cette pensée.

18 Car si je rebâtis les choses due j’ai détruites, je fais voir que je suis moi-même un prévaricateur;

19 Parce que par la loi même je suis mort à la loi, que je vive à Dieu.

20 Je suis crucifié avec Christ, et je vis, non plus moi-même, mais Christ vit en moi; et si je vis encore dans ce corps mortel, je vis dans la foi au Fils de Dieu qui m’a aimé, et qui s’est donné soi-même pour moi.

21 Ainsi, je n’anéantis point la grâce de Dieu, car si la justice vient de la loi, Christ est donc mort en vain.

Mötet med de ansedda i Jerusalem

1 *Apg 15:2. Efter fjorton år kom jag upp till Jerusalem igen, nu med Barnabas*2:1BarnabasPaulus mentor och medarbetare på den första missionsresan (Apg 9:27, 11:22f, 13:2f, 15:36f).. Även Titus*2:1TitusBetrodd medarbetare till Paulus, som hade fört honom till tro (Tit 1:4, se även 2 Kor 7:6f). hade jag med mig. 2 *Gal 4:11, Fil 2:16. Jag reste dit efter en uppenbarelse och lade fram – enskilt*2:2enskiltDetta enskilda möte med "de ansedda" (Jakob, Petrus och Johannes, vers 9) behöver inte vara samma tillfälle som det stora apostlamötet i Jerusalem då hela församlingen deltog (Apg 15:6, 12, 22). Paulus besökte Jerusalem även tidigare, se t ex Apg 11:30., för de ansedda – det evangelium som jag predikar bland hedningarna. Det var väl inte så att jag kämpade eller hade kämpat förgäves?

3 *Apg 16:3, Tit 1:4. Men inte ens min följeslagare Titus, som är grek, blev tvingad till omskärelse. 4 *Apg 15:5, Gal 5:1, 13. Det ville annars de falska bröder som hade nästlat sig in. De hade smugit sig in för att spionera på den frihet vi har i Kristus Jesus och göra oss till slavar. 5 Men vi gav inte efter för dem ens ett ögonblick eller underkastade oss. Vi ville att evangeliets sanning skulle bevaras hos er*2:5hos erAnnan översättning: "för er"..

6 *Apg 4:13. Och de som ansågs betydelsefulla – hurdana de nu*2:6nuAnnan översättning: "förr". var gör ingen skillnad för mig, Gud ser inte till personens yttre – dessa ansedda ville inte ålägga mig något mer*2:6inte ålägga mig något merDe krävde inte att hedningarna skulle omskäras (2:2f).. 7 *Apg 22:21, Rom 11:13, Ef 3:8. Tvärtom, de insåg att jag hade blivit betrodd med evangeliet till de oomskurna liksom Petrus till de omskurna. 8 Han som hade gett Petrus kraft att vara apostel för de omskurna har också gett mig kraft att vara det för hedningarna.

9 Och när Jakob, Kefas och Johannes, de som ansågs vara pelarna, förstod vilken nåd jag hade fått, räckte de mig och Barnabas handen till gemenskap. Vi skulle gå till hedningarna, de till de omskurna. 10 Det enda var att vi skulle tänka på de fattiga*2:10de fattigaDvs församlingen i Jerusalem, som försörjde många änkor (Apg 6:1, Rom 15:26)., och det har jag också varit noga med att göra.

Paulus tillrättavisar Kefas

11 Men när Kefas kom till Antiokia*2:11AntiokiaPlatsen från vilken kontroversen kring omskärelsen togs till Jerusalem (Apg 14:26, 15:1f). gick jag öppet emot honom, eftersom han stod där dömd. 12 *Apg 11:3. Innan det kom några från Jakob*2:12från JakobDvs från den judekristna församlingen i Jerusalem där Jakob var ledare. brukade han nämligen äta tillsammans med hedningarna, men när de hade kommit drog han sig undan och höll sig avskild av rädsla för de omskurna. 13 Även de andra judarna hycklade på samma sätt, så att till och med Barnabas drogs med i deras hyckleri.

14 *1 Tim 5:20. Men när jag såg att de inte var på rätt väg*2:14var på rätt vägAnnan översättning: "vandrade rättframt". efter evangeliets sanning, sade jag till Kefas inför alla: "Om du som är jude kan leva som hedning och inte som jude, varför tvingar du då hedningarna att leva som judar?"

Rättfärdig genom tro, inte gärningar

15 Vi är visserligen judar till födseln och inte hedniska syndare. 16 *Apg 13:38, Rom 1:17, 3:20, 28, Gal 3:11. Men vi vet att människan inte förklaras rättfärdig genom laggärningar utan genom tro på Jesus Kristus. Därför har också vi satt vår tro till Kristus Jesus, för att stå som rättfärdiga genom tro på Kristus*2:16genom tro på Jesus KristusAnnan översättning: "genom Jesu Kristi trofasthet" (även i 3:22, 26). och inte genom laggärningar. Genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig.

17 Men om vi som söker rättfärdigheten i Kristus visar oss vara syndare, står Kristus då i syndens tjänst? Verkligen inte! 18 Bara om jag bygger upp igen det jag rev ner gör jag mig till överträdare. 19 *Rom 7:4, Gal 5:24, 6:14. Jag har genom lagen dött bort från lagen för att leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus, 20 *Gal 1:4, Ef 5:2, Tit 2:14. och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son som har älskat mig och utgett sig för mig. 21 *Hebr 7:11. Jag förkastar inte Guds nåd. För om rättfärdighet kunde nås genom lagen, då hade Kristus dött förgäves.