1 Jesus aber, voll heiligen Geistes, kehrte vom Jordan zurück und wurde vom Geist in die Wüste geführt und vierzig Tage vom Teufel versucht. 2 Und er aß nichts in jenen Tagen; und als sie zu Ende waren, hungerte ihn, 3 und der Teufel sprach zu ihm: Bist du Gottes Sohn, so sage zu diesem Stein, daß er Brot werde! 4 Und Jesus antwortete ihm: Es steht geschrieben: «Der Mensch lebt nicht vom Brot allein!» 5 Da führte er ihn auf einen hohen Berg und zeigte ihm alle Reiche der Welt in einem Augenblick. 6 Und der Teufel sprach zu ihm: Dir will ich alle diese Herrschaft und ihre Herrlichkeit geben; denn sie ist mir übergeben, und ich gebe sie, wem ich will. 7 Wenn nun du vor mir anbetest, so soll alles dein sein. 8 Und Jesus antwortete und sprach zu ihm: Hebe dich weg von mir Satan! Denn es steht geschrieben: «Du sollst den Herrn, deinen Gott, anbeten und ihm allein dienen.» 9 Er aber führte ihn gen Jerusalem und stellte ihn auf die Zinne des Tempels und sprach zu ihm: Bist du Gottes Sohn, so stürze dich von hier hinab; 10 denn es steht geschrieben: «Er wird seinen Engeln deinethalben Befehl geben, dich zu behüten, 11 und sie werden dich auf den Händen tragen, damit du nicht etwa deinen Fuß an einen Stein stoßest.» 12 Und Jesus antwortete und sprach zu ihm: Es ist gesagt: «Du sollst den Herrn, deinen Gott, nicht versuchen!» 13 Und nachdem der Teufel alle Versuchung vollendet hatte, wich er von ihm eine Zeitlang. 14 Und Jesus kehrte in der Kraft des Geistes zurück nach Galiläa; und das Gerücht von ihm verbreitete sich durch die ganze umliegende Landschaft. 15 Und er lehrte in ihren Synagogen und wurde von allen gepriesen. 16 Und er kam nach Nazareth, wo er erzogen worden war, und ging nach seiner Gewohnheit am Sabbattag in die Synagoge und stand auf, um vorzulesen. 17 Und es wurde ihm das Buch des Propheten Jesaja gegeben; und als er das Buch auftat, fand er die Stelle, wo geschrieben steht: 18 «Der Geist des Herrn ist auf mir, weil er mich gesalbt hat; er hat mich gesandt, den Armen frohe Botschaft zu verkünden, zu heilen, die zerbrochenen Herzens sind, Gefangenen Befreiung zu predigen und den Blinden, daß sie wieder sehend werden, Zerschlagene in Freiheit zu setzen; 19 zu predigen das angenehme Jahr des Herrn.» 20 Und er rollte das Buch zusammen und gab es dem Diener wieder und setzte sich, und aller Augen in der Synagoge waren auf ihn gerichtet. 21 Er aber fing an, ihnen zu sagen: Heute ist diese Schrift erfüllt vor euren Ohren! 22 Und alle gaben ihm Zeugnis und wunderten sich über die Worte der Gnade, die aus seinem Munde gingen, und sprachen: Ist dieser nicht der Sohn Josephs? 23 Und er sprach zu ihnen: Allerdings werdet ihr mir dieses Sprichwort sagen: Arzt, hilf dir selber! Die großen Taten, von denen wir gehört haben, daß sie zu Kapernaum geschehen, tue sie auch hier in deiner Vaterstadt! 24 Er sprach aber: Wahrlich, ich sage euch, kein Prophet ist angenehm in seiner Vaterstadt. 25 In Wahrheit aber sage ich euch: Es waren viele Witwen in den Tagen Elias in Israel, als der Himmel drei Jahre und sechs Monate lang verschlossen war, da eine große Hungersnot entstand im ganzen Land; 26 und zu keiner von ihnen wurde Elia gesandt, sondern nur zu einer Witwe nach Sarepta in Zidonien. 27 Und viele Aussätzige waren in Israel zur Zeit des Propheten Elisa; aber keiner von ihnen wurde gereinigt, sondern nur Naeman, der Syrer. 28 Da wurden alle voll Zorn in der Synagoge, als sie solches hörten. 29 Und sie standen auf und stießen ihn zur Stadt hinaus und führten ihn an den Rand des Berges, auf dem ihre Stadt gebaut war, um ihn hinabzustürzen. 30 Er aber ging mitten durch sie hindurch und zog davon. 31 Und er kam hinab nach Kapernaum, einer Stadt des galiläischen Landes, und lehrte sie am Sabbat. 32 Und sie waren betroffen über seine Lehre, denn er redete mit Vollmacht. 33 Und in der Synagoge war ein Mensch, welcher den Geist eines unreinen Dämons hatte. Und er schrie mit lauter Stimme: 34 Ha! Was willst du mit uns, Jesus von Nazareth? Bist du gekommen, uns zu verderben? Ich weiß, wer du bist: der Heilige Gottes. 35 Und Jesus bedrohte ihn und sprach: Verstumme und fahre aus von ihm! Da warf ihn der Dämon mitten unter sie und fuhr aus von ihm und tat ihm keinen Schaden. 36 Und es kam sie alle ein Entsetzen an, und sie redeten untereinander und sprachen: Was ist das für ein Wort, daß er mit Vollmacht und Kraft den unreinen Geistern gebietet und sie ausfahren? 37 Und sein Ruf verbreitete sich in alle Orte der umliegenden Landschaft. 38 Und er stand auf und ging aus der Synagoge in das Haus des Simon. Simons Schwiegermutter aber war von einem heftigen Fieber befallen, und sie baten ihn für sie. 39 Und er trat zu ihr und bedrohte das Fieber, und es verließ sie. Und alsbald stand sie auf und diente ihm. 40 Als aber die Sonne unterging, brachten alle, welche Kranke hatten mit mancherlei Gebrechen, sie zu ihm, und er legte einem jeden von ihnen die Hände auf und heilte sie. 41 Es fuhren auch Dämonen aus von vielen, indem sie schrieen und sprachen: Du bist der Sohn Gottes! Und er bedrohte sie und ließ sie nicht reden, weil sie wußten, daß er der Christus sei. 42 Als es aber Tag geworden, ging er hinaus an einen abgelegenen Ort; und die Volksmenge suchte ihn und kam bis zu ihm, und sie wollten ihn zurückhalten, damit er nicht von ihnen zöge. 43 Er aber sprach zu ihnen: Ich muß auch den andern Städten die frohe Botschaft vom Reiche Gottes verkündigen; denn dazu bin ich gesandt. 44 Und er predigte in den Synagogen von Judäa.
1 Nā, ko Īhu, kī tonu i te Wairua Tapu, hoki atu ana i Horano, ā, ka ārahina e te Wairua i te koraha. 2 Mō ngā rā e whā tekau, whakamātautauria ai e te rēwera. Kīhai ia i kai i tētahi mea i aua rā, ā, nō ka pahemo, ka hiakai ia.
3 Nā, ka mea te rēwera ki a ia, "Ki te mea ko te Tama koe a te Atua, kīia iho tēnei kōhatu kia meinga hei taro."
4 Nā, ka whakahoki a Īhu ki a ia, ka mea, "Kua oti te tuhituhi, ‘E kore e ora te tangata i te taro kau.’ "
5 Kātahi ka ārahina ia e ia ki runga, ā, mea kau iho kua whakakitea ki a ia ngā rangatiratanga katoa o te ao. 6 Ka mea te rēwera ki a ia, "Māku e hoatu ki a koe tēnei rangatiratanga katoa, me te korōria o ēnei mea; kua tukua hoki ki ahau, ā, ka hoatu e ahau ki tāku e pai ai. 7 Nā, ki te koropiko koe ki tōku aroaro, mōu katoa."
8 Nā, ka whakahoki a Īhu ki a ia, ka mea, "Kua oti te tuhituhi, ‘Me koropiko koe ki te Ariki, ki tōu Atua, me mahi anō ki a ia anake!’ "
9 Nā, ka kawea ia e ia ki Hiruhārama, ā, whakatūria ana ki runga ki te keokeonga o te temepara, nā, ka mea ia ki a ia, "Ki te mea ko te Tama koe a te Atua, rere atu i konei ki raro, 10 kua oti hoki te tuhituhi,
‘Ka kōrerotia iho koe e ia ki āna anahera,
kia tiakina koe.’
11 Ā, ‘Mā rātou koe e hiki ake ki ō rātou ringa,
kei tūtuki tōu waewae ki te kōhatu.’ "
12 Nā, ka whakahoki a Īhu, ka mea ki a ia, "Kua takoto te kōrero, ‘Aua e whakamātautau ki te Ariki, ki tōu Atua.’ "
13 Ā, ka mutu katoa ngā whakamātautauranga a te rēwera, ka mawehe atu i a ia mō tētahi wāhi.
14 Nā, ka hoki a Īhu i runga i te kaha o te Wairua ki Karirī, ā, haere ana tōna rongo, ā, puta noa i ngā wāhi tata katoa. 15 Ka whakaako ia i roto i ō rātou whare karakia, me te whakakorōria te katoa i a ia.
16 Nā, ka haere ia ki Nahareta, ki te wāhi i whāngaia ai ia; ā, ka tomo i te rā hāpati ki te whare karakia, ko tāna hanga hoki ia, ka whakatika ki te kōrero pukapuka. 17 Ā, ka hoatu ki a ia te pukapuka a Ihāia poropiti. Ā, nō ka wherahia te pukapuka, ka kitea e ia te wāhi i tēnei tuhituhinga:
18 "Kei ahau te Wairua o te Ariki,
nāna nei hoki ahau i whakawahi,
hei kauwhau i te rongopai ki te hunga rawakore.
Kua tonoa ahau e ia ki te kauwhau ki ngā herehere, kia haere noa,
ki ngā matapō kia titiro;
ki te tuku i te hunga e marū ana, kia haere noa atu,
19 ki te kauwhau i te tau manakohanga mai a te Ariki."
20 Nā, ka kopia e ia te pukapuka, ka hoatu ki te kaitiaki, ā, noho ana. Nā, ka titiro matatau ki a ia ngā kanohi o te hunga katoa i roto i te whare karakia. 21 Kātahi ia ka anga, ka kōrero ki a rātou, "Nō nāianei, i ō koutou taringa e whakarongo mai nei, i mana ai tēnei karaipiture."
22 Ā, i whakapai rātou katoa ki a ia, i mīharo ki ngā kupu pai i puta i tōna māngai. Ka mea rātou, "Ehara ianei tēnei i te tama a Hōhepa?"
23 Ka mea ia ki a rātou, "Tērā pea e puaki mai i a koutou tēnei kupu whakarite ki ahau, ‘E rata, rongoā koe i a koe anō! Ko ngā mea i rongo ai mātou kua meinga ki Kaperenauma, meinga hoki ki konei, ki tōu whenua.’ "
24 I mea anō ia, "He pono tāku e mea nei ki a koutou, e kore te poropiti e manakohia i tōna ake whenua. 25 Otirā, he pono tāku e mea nei ki a koutou, he tokomaha ngā pouaru i roto i a Īharaira i ngā rā i a Irāia, i te rangi kua oti te kōpani i ngā tau e toru i ngā marama e ono, i te matekaitanga nui o te whenua katoa. 26 Heoi, kīhai a Irāia i tonoa ki tētahi o rātou, ki a Harepata anake o Hairona, ki te wahine pouaru. 27 He tokomaha hoki ngā repera i roto i a Īharaira, i ngā rā o Eriha poropiti; ā, kīhai tētahi o rātou i whakamākia, ko Naamana anake, ko te Hīriani."
28 Ā, kī tonu i te riri te hunga katoa i te whare karakia, i te rongonga ki ēnei mea. 29 Nā, ko tō rātou whakatikanga ake, ka maka i a ia ki waho o te pā, ā, ārahina ana ia ki te pari o te puke i hangā ai tō rātou pā, kia whakatakā ai ia ki raro. 30 Otirā, i tika ia rā waenganui o rātou, ā, haere ana.
31 Ā, ka tae ki Kaperenauma, ki tētahi pā o Karirī, ka whakaako i a rātou i te hāpati. 32 Nā, ka mīharo rātou ki tāna ako, i whai mana hoki tāna kupu.
33 Nā, i te whare karakia tētahi tangata he wairua rēwera poke tōna, nui atu tōna reo ki te karanga, 34 ka mea, "Kāti rā; he aha mātou nāu, e Īhu o Nahareta; kua tae mai koe ki te whakangaro i a mātou? E mōhio ana ahau ki a koe, ko wai koe; ko te Mea Tapu a te Atua!"
35 Nā, rīria iho ia e Īhu, ka mea ia, "Kāti te kōrero, puta mai hoki i roto i a ia." Kātahi te rēwera ka turaki i a ia ki waenganui, ā, puta mai ana i roto i a ia, kīhai hoki tērā i ahatia.
36 Nā tau ana te mīharo ki a rātou katoa, ka kōrerorero tētahi ki tētahi, ka mea, "He aha tēnei kupu? Mana tonu nei hoki tāna tono i ngā wairua poke, kaha tonu, ā, puta mai ana ki waho." 37 Ā, pakū ana tōna rongo puta noa i ngā wāhi tūtata katoa.
38 Ā, ko tōna whakatikanga i te whare karakia, tomo tonu ki te whare o Haimona. Nā, e mate ana te whaea o te wahine a Haimona, he nui te kirikā; ka īnoi rātou ki a ia mōna. 39 Nā, ka tū ia ki runga i a ia, ā, rīria iho te kirikā; ā, mutu ake, nā, ara tonu ake ia kei te taka mea mā rātou.
40 I te toenetanga o te rā, ka kawea mai ki a ia e ngā tāngata katoa ngā mea o rātou e mate ana i te tini o ngā mate; nā, whakapākia iho e ia ōna ringa ki tēnei, ki tēnei o rātou, ā, ora ake rātou. 41 He tokomaha hoki te hunga i puta mai ngā rēwera i roto i a rātou; i karanga hoki aua wairua i mea, "Ko te Tama koe a te Atua!" Ā, rīria ana rātou e ia, kīhai i tukua kia kōrero, i mātau hoki rātou ko te Karaiti ia.
42 Ka ao te rā, ka puta atu ia, ka haere ki tētahi wāhi koraha; ā, ka rapu ngā mano i a ia, ka tae ki a ia, nā, puritia ana ia, kei whakarērea rātou e ia. 43 Ka mea ia ki a rātou, "Me kauwhau e ahau te rangatiratanga o te Atua ki ērā atu pā anō; koia hoki ahau i tonoa mai ai."
44 Ā, kauwhau ana ia i ngā whare karakia o Karirī.