Publicidade

Levítico 27

MRI2012

1 Und der HERR redete zu Mose und sprach: Rede mit den Kindern Israel und sprich zu ihnen: 2 Wenn jemand dem HERRN ein besonderes Gelübde tut, wenn er nach deiner Schätzung Seelen gelobt, 3 so sollst du sie also schätzen: Einen Mann, vom zwanzigsten bis zum sechzigsten Jahr sollst du schätzen auf fünfzig Schekel Silber, nach dem Schekel des Heiligtums. 4 Ist es aber ein Weib, so sollst du sie auf dreißig Schekel schätzen. 5 Im Alter von fünf bis zwanzig Jahren sollst du ihn schätzen auf zwanzig Schekel, wenn es ein Knabe ist, aber auf zehn Schekel, wenn es ein Mädchen ist. 6 Im Alter von einem Monat bis zu fünf Jahren sollst du ihn schätzen auf fünf Schekel Silber, wenn es ein Knabe ist, aber auf drei Schekel Silber, wenn es ein Mädchen ist. 7 Im Alter von sechzig aber und darüber sollst du ihn auf fünfzehn Schekel schätzen, wenn es ein Mann ist, auf zehn Schekel, wenn es ein Weib ist. 8 Vermag er aber nicht soviel zu bezahlen, wie du ihn schätzest, so soll er sich vor den Priester stellen, und der Priester soll ihn schätzen nach dem Vermögen dessen, der das Gelübde getan hat. 9 Ist es aber ein Vieh, von dem, was man dem HERRN opfern kann, so soll jedes Stück, das man von solchem [Vieh] dem HERRN gibt, heilig sein. 10 Man soll es nicht auswechseln noch vertauschen, ein gutes für ein schlechtes oder ein schlechtes für ein gutes; sollte es aber jemand auswechseln, ein Vieh für das andere, so würde es samt dem zur Auswechslung bestimmten Stück dem HERRN heilig sein. 11 Ist aber das Tier unrein, daß man es dem HERRN nicht opfern darf, so soll man es vor den Priester stellen; 12 und der Priester soll es schätzen, je nachdem es gut oder schlecht ist; und bei der Schätzung des Priesters soll es bleiben. 13 Will es aber jemand lösen, so soll er den fünften Teil deiner Schätzung dazugeben. 14 Wenn jemand sein Haus dem HERRN zum Heiligtum weiht, so soll es der Priester schätzen, je nachdem es gut oder schlecht ist; und wie es der Priester schätzt, so soll es gelten. 15 Will es aber derjenige lösen, der es geheiligt hat, so soll er den fünften Teil dazulegen; dann gehört es ihm. 16 Wenn jemand dem HERRN ein Stück Feld von seinem Erbgut weiht, so soll es von dir geschätzt werden nach dem Maß der Aussaat; der Raum für [die Aussaat von] einem Homer Gerste soll fünfzig Schekel Silber gelten. 17 Weiht er sein Feld vor dem Jubeljahr, so soll es nach deiner Schatzung gelten. 18 Weiht er aber das Feld nach dem Jubeljahr, so soll der Priester den Betrag berechnen nach den übrigen Jahren bis zum nächsten Jubeljahr und es je nachdem geringer schätzen. 19 Wenn aber der, welcher das Feld geweiht hat, es lösen will, so soll er den fünften Teil über die Schatzungssumme dazulegen, dann bleibt es sein. 20 Will er es aber nicht lösen, sondern verkauft es einem andern, so kann es nicht mehr gelöst werden; 21 sondern es soll dasselbige Feld, wenn es im Jubeljahr frei ausgeht, dem HERRN heilig sein, wie ein mit dem Bann belegtes Feld; es fällt dem Priester als Erbgut zu. 22 Wenn aber jemand dem HERRN ein Stück Feld weiht, das er gekauft hat und das nicht sein Erbgut ist, 23 so soll ihm der Priester den Betrag nach deiner Schatzung berechnen bis zum Jubeljahr, und er soll an demselben Tage den Schatzungswert geben, daß es dem HERRN geweiht sei. 24 Aber im Jubeljahr soll das Feld wieder an den Verkäufer zurückfallen, nämlich an den, welchem das Land als Erbteil gehört. 25 Alle deine Schätzung aber soll nach dem Schekel des Heiligtums geschehen. Ein Schekel macht zwanzig Gera. 26 Doch soll niemand die Erstgeburt unter dem Vieh weihen, die dem HERRN schon als Erstgeburt gehört, es sei ein Ochs oder Schaf; es ist des HERRN. 27 Ist es aber ein unreines Vieh, so soll man es lösen nach deiner Schätzung und den fünften Teil darüber geben. Will man es nicht lösen, so soll es nach deiner Schätzung verkauft werden. 28 Nur soll man kein mit dem Bann Belegtes verkaufen oder lösen, nichts, das jemand dem HERRN gebannt, von allem, was sein ist, es seien Menschen, Vieh oder Äcker seines Besitztums; denn alles Gebannte ist dem HERRN hochheilig! 29 Man soll auch keinen mit dem Bann belegten Menschen lösen, sondern er soll unbedingt sterben! 30 Alle Zehnten des Landes, sowohl von der Saat des Landes als auch von den Früchten der Bäume, gehören dem HERRN und sollen dem HERRN heilig sein. 31 Will aber jemand etwas von seinem Zehnten lösen, der soll den fünften Teil darübergeben. 32 Und alle Zehnten von Rindern und Schafen, von allem, was unter dem Hirtenstab hindurchgeht, soll jedes zehnte Stück dem HERRN heilig sein. 33 Man soll nicht untersuchen, ob es gut oder schlecht sei, man soll es auch nicht auswechseln; sollte es aber jemand auswechseln, so würde es samt dem zur Auswechslung bestimmten Stück heilig sein und könnte nicht gelöst werden. 34 Das sind die Gebote, die der HERR Mose befohlen hat an die Kinder Israel, auf dem Berge Sinai.

Whakarite te Utu te Taurangi, te mea Whakahere Rānei

1 I kōrero anō a Ihowā ki a Mohi, i mea, 2 "Kōrero ki ngā tama a Īharaira, mea atu ki a rātou: Ki te motuhia e te tangata, he mea taurangi, Ihowā ngā tāngata, me whakarite e koe ngā moni. 3 Ā, kia pēnei tāu whakarite te tāne e rua tekau ōna tau, he maha ake rānei, ā, ono tekau noa ngā tau, arā kia rima tekau ngā hekere hiriwa e whakaritea e koe, hei te hekere o te wāhi tapu. 4 Ā, ki te mea he wahine, kia toru tekau ngā hekere e whakaritea e koe. 5 Ā, ki te mea e rima ōna tau, tae noa atu rānei ki te rua tekau tau, , kia rua tekau ngā hekere e whakaritea e koe te tāne, kia tekau hoki ngā hekere te wahine. 6 Ā, ki te mea kotahi tōna marama ā tae noa atu rānei ki te rima ōna tau, , kia rima ngā hekere hiriwa e whakaritea e koe te tāne, kia toru ngā hekere hiriwa e whakaritea e koe te wahine. 7 Ā, ki te mea e ono tekau ōna tau, he maha atu rānei; ki te mea he tāne, kia kotahi tekau rima ngā hekere e whakaritea e koe, kia kotahi tekau hoki ngā hekere te wahine. 8 Ā, ki te iti iho ōna rawa i āu i whakarite ai, , me ia ki te aroaro o te tohunga, ā, me whakarite ōna utu e te tohunga. Kei ngā mea e taea atu e te ringa o te tangata nāna te taurangi te tikanga te tohunga e whakarite ai hei utu mōna.

9 "Ā, mehemea he kararehe reira nei te whakahere a te tangata ki a Ihowā, ka tapu katoa ngā mea o tēnā i hōmai e ia Ihowā. 10 Kaua e whakareretia kētia e ia, e whakawhitia rānei, he pai te kino, he kino rānei te pai. Ā, ki te tūpono ka whakawhitia e ia he kararehe ki tētahi kararehe, , ka tapu taua mea me te mea i whakawhitia ai. 11 Ā, ki te mea he poke te kararehe, he mea e kore e whakaherea tētahi pērā Ihowā, , ka whakatūria e ia te kararehe ki te aroaro o te tohunga. 12 Ā, me whakarite ōna utu e te tohunga, ahakoa pai, ahakoa kino; me waiho i tāu i whakarite ai, e te tohunga. 13 Otiia, ki te mea ia kia utua kia hoki ai, , me tāpiri tōna wāhi whakarima ki tāu i whakarite ai.

14 "Ki te whakatapua anō e te tangata tōna whare kia tapu ki a Ihowā, , me whakarite ōna utu e te tohunga, ahakoa pai, ahakoa kino; ko te tohunga e whakarite ai, ka tūturu ki reira. 15 Ā, ki te mea te kaiwhakatapu kia utua kia hoki ai tōna whare, , me tāpiri tōna whakarima o te moni i whakaritea e koe, ā, ka riro i a ia.

16 "Ā, ki te whakatapua e te tangata Ihowā tētahi wāhi māra o tōna kāinga, , kia rite ki ngā purapura reira tāu whakaritenga utu: kotahi te homa pārei hei purapura, kia rima tekau hekere hiriwa. 17 Ki te mea te tau Tiupiri tāna whakatapunga i tāna māra, ka tūturu anō ki tāu utu i whakarite ai. 18 Mehemea ia muri i te Tiupiri tāna whakatapunga i tāna māra, , te tohunga e tatau ngā moni ki a ia, kia rite ki ngā tau e toe ana ki te tau Tiupiri, ka tango ai i roto i tāu i whakarite ai. 19 Ā, ki te mea te kaiwhakatapu o te māra kia utua kia hoki atu ai, , me tāpiri tōna whakarima o te moni i whakaritea e koe, ā, ka whakatūturutia māna. 20 Ā, ki te kāhore ia e utu kia hoki ai te māra, ki te mea rānei i hokona e ia te māra ki te tangata , e kore e utua kia hoki atu i muri iho. 21 Engari ka tapu te māra ki a Ihowā, ina riro atu i te Tiupiri, he māra hoki i oti rawa; hei kāinga tēnā te tohunga.

22 "Ki te whakatapua ia e tētahi ki a Ihowā he māra i hokona mai e ia, ehara nei i te māra tupu nāna; 23 kātahi ka taua e te tohunga ki a ia ngā utu i whakaritea e koe te takiwā atu ki te tau Tiupiri. Ā, ka hōmai e ia tāu i whakarite ai i taua rangi, he mea tapu hoki Ihowā. 24 Ko ā te tau Tiupiri hoki ai te māra ki te tangata i hokona mai nei i a ia, arā ki te tangata nōna te tūturutanga o te whenua. 25 Hei te hekere o te wāhi tapu te tikanga āu whakaritenga katoa; e rua tekau ngā kera o te hekere kotahi.

26 "Ko te mātāmua ia o ngā kararehe, i meinga nei hei mātāmua ki a Ihowā, kaua ēnā e whakatapua e te tangata; ahakoa kau, hipi rānei; Ihowā ēnā. 27 Ā, ki te mea ngā kararehe poke, , kia rite ki tāu whakaritenga tāna utu te whakahokinga atu, me tāpiri anō e ia tōna whakarima; ā, ki te kāhore e utua, e whakahokia, , me hoko; kia rite ngā utu ki āu i whakarite ai.

28 "Kaua ia e hokona, e utua rānei kia hoki atu te mea i oti rawa, i tukua pūtia mai e te tangata ki a Ihowā i roto i ōna taonga katoa, te tangata rānei, te kararehe rānei, te māra rānei o tōna kāinga tupu; he tino tapu ki a Ihowā ngā mea katoa i oti.

29 "Ki te tukua pūtia mai tētahi tangata, he mea oti rawa, e kore e utua, e whakahokia; me whakamate rawa.

30 "Me ngā whakatekau katoa o te whenua, o te purapura rānei o te whenua, o ngā hua rānei o te rākau, Ihowā ēnā; he tapu ki a Ihowā. 31 Ā, ki te mea te tangata kia utua, kia hoki ai ētahi o āna whakatekau; me tāpiri mai tētahi o ōna wāhi whakarima. 32 Ā, ko ngā whakatekau katoa o ngā kau, o ngā hipi, o ngā mea katoa e haere mai ana i raro i te tokotoko, ka tapu tēnā whakatekau ki a Ihowā. 33 Kaua e tirohia iho e ia, wehe ai i te pai i te kino, kaua anō hoki e whakawhitia; ā, ki te whakawhitia e ia, , ka tapu taua mea me tōna utu anō; e kore e utua kia hoki."

34 Ko ngā whakahau ēnei ki ngā tama a Īharaira i whakahaua e Ihowā ki a Mohi ki Maunga Hinai.

Veja também

Bíblia Online Bíblia Online

Bíblia Online • Versão: 2026-07-05_19-25-13-