João 8

1 Jesus aber ging an den Ölberg. 2 Und am Morgen früh stellte er sich wieder im Tempel ein, und alles Volk kam zu ihm, und er setzte sich und lehrte sie. 3 Da brachten die Schriftgelehrten und Pharisäer ein Weib zu ihm, die beim Ehebruch ergriffen worden war, stellten sie in die Mitte 4 und sprachen zu ihm: Meister, dieses Weib ist auf der Tat beim Ehebruch ergriffen worden. 5 Im Gesetz aber hat uns Mose geboten, solche zu steinigen. Was sagst nun du? 6 Das sagten sie aber, um ihn zu versuchen, damit sie ihn anklagen könnten. Jesus aber bückte sich nieder und schrieb mit dem Finger auf die Erde. 7 Als sie nun dabei verharrten, ihn zu fragen, richtete er sich auf und sprach zu ihnen: Wer unter euch ohne Sünde ist, der werfe den ersten Stein auf sie! 8 Und er bückte sich wiederum nieder und schrieb auf die Erde. 9 Als sie aber das hörten, gingen sie «von ihrem Gewissen gestraft» einer nach dem andern hinaus, die Ältesten zuerst; Jesus aber ward allein gelassen, mit dem Weib, das in der Mitte stand. 10 Da richtete sich Jesus auf und sprach zu ihr: Weib, wo sind deine Ankläger? Hat dich niemand verdammt? 11 Sie sprach: Herr, niemand! Jesus sprach zu ihr: So verurteile ich dich auch nicht. Gehe hin und sündige hinfort nicht mehr! 12 Nun redete Jesus wieder zu ihnen und sprach: Ich bin das Licht der Welt. Wer mir nachfolgt, wird nicht in der Finsternis wandeln, sondern er wird das Licht des Lebens haben. 13 Da sprachen die Pharisäer zu ihm: Du zeugst von dir selbst; dein Zeugnis ist nicht wahr! 14 Jesus antwortete und sprach zu ihnen: Auch wenn ich von mir selbst zeuge, so ist mein Zeugnis wahr, denn ich weiß, woher ich gekommen bin und wohin ich gehe; ihr aber wisset nicht, woher ich komme und wohin ich gehe. 15 Ihr richtet nach dem Fleische; ich richte niemand. 16 Aber auch wenn ich richte, so ist mein Gericht wahr; denn ich bin nicht allein, sondern ich und der Vater, der mich gesandt hat. 17 Es steht aber auch in eurem Gesetze geschrieben, daß das Zeugnis zweier Menschen wahr sei. 18 Ich bin es, der ich von mir selbst zeuge, und es zeugt von mir der Vater, der mich gesandt hat. 19 Da sprachen sie zu ihm: Wo ist dein Vater? Jesus antwortete: Ihr kennet weder mich noch meinen Vater; wenn ihr mich kenntet, so würdet ihr auch meinen Vater kennen. 20 Diese Worte redete Jesus bei dem Gotteskasten, als er im Tempel lehrte; und niemand griff ihn, denn seine Stunde war noch nicht gekommen. 21 Nun sprach Jesus wiederum zu ihnen: Ich gehe fort, und ihr werdet mich suchen und in eurer Sünde sterben. Wohin ich gehe, dahin könnt ihr nicht kommen! 22 Da sagten die Juden: Will er sich etwa selbst töten, daß er spricht: Wohin ich gehe, dahin könnt ihr nicht kommen? 23 Er aber sprach zu ihnen: Ihr seid von unten her, ich bin von oben her. Ihr seid von dieser Welt, ich bin nicht von dieser Welt. 24 Darum habe ich euch gesagt, daß ihr in euren Sünden sterben werdet; denn wenn ihr nicht glaubet, daß ich es bin, so werdet ihr in euren Sünden sterben. 25 Da sagten sie zu ihm: Wer bist du? Und Jesus sprach zu ihnen: Erstens das, was ich euch eben sage! 26 Ich habe vieles über euch zu reden und zu richten; aber der, welcher mich gesandt hat, ist wahrhaftig; und was ich von ihm gehört habe, das rede ich zu der Welt. 27 Sie verstanden aber nicht, daß er vom Vater zu ihnen redete. 28 Darum sprach Jesus: Wenn ihr des Menschen Sohn erhöht haben werdet, dann werdet ihr erkennen, daß ich es bin; und von mir selbst tue ich nichts, sondern wie mich mein Vater gelehrt hat, so rede ich. 29 Und der, welcher mich gesandt hat, ist mit mir; er läßt mich nicht allein, denn ich tue allezeit, was ihm gefällt. 30 Als er solches redete, glaubten viele an ihn. 31 Da sprach Jesus zu den Juden, die an ihn gläubig geworden waren: Wenn ihr in meinem Worte bleibet, so seid ihr wahrhaftig meine Jünger, 32 und ihr werdet die Wahrheit erkennen, und die Wahrheit wird euch frei machen! 33 Sie antworteten ihm: Wir sind Abrahams Same und sind nie jemandes Knechte gewesen; wie sprichst du denn: Ihr sollt frei werden? 34 Jesus antwortete ihnen: Wahrlich, wahrlich, ich sage euch: Wer Sünde tut, ist der Sünde Knecht. 35 Der Knecht aber bleibt nicht ewig im Hause; der Sohn bleibt ewig. 36 Wird euch nun der Sohn frei machen, so seid ihr wirklich frei. 37 Ich weiß, daß ihr Abrahams Same seid; aber ihr suchet mich zu töten, denn mein Wort findet keinen Raum in euch. 38 Ich rede, was ich bei meinem Vater gesehen habe; so tut auch ihr, was ihr von eurem Vater gehört habt. 39 Sie antworteten und sprachen zu ihm: Unser Vater ist Abraham! Jesus spricht zu ihnen: Wäret ihr Abrahams Kinder, so tätet ihr Abrahams Werke. 40 Nun aber suchet ihr mich zu töten, einen Menschen, der euch die Wahrheit gesagt hat, welche ich von Gott gehört habe; das hat Abraham nicht getan. 41 Ihr tut die Werke eures Vaters. Da sprachen sie zu ihm: Wir sind nicht unehelich geboren, wir haben einen Vater, Gott! 42 Da sprach Jesus zu ihnen: Wäre Gott euer Vater, so würdet ihr mich lieben, denn ich bin von Gott ausgegangen und gekommen; denn nicht von mir selbst bin ich gekommen, sondern er hat mich gesandt. 43 Warum versteht ihr meine Rede nicht? Denn ihr könnt ja mein Wort nicht hören! 44 Ihr seid von dem Vater, dem Teufel, und was euer Vater begehrt, wollt ihr tun; der war ein Menschenmörder von Anfang an und ist nicht bestanden in der Wahrheit, denn Wahrheit ist nicht in ihm. Wenn er die Lüge redet, so redet er aus seinem Eigenen, denn er ist ein Lügner und der Vater derselben. 45 Weil aber ich die Wahrheit sage, glaubet ihr mir nicht. 46 Wer unter euch kann mich einer Sünde zeihen? Wenn ich die Wahrheit rede, warum glaubet ihr mir nicht? 47 Wer aus Gott ist, der hört die Worte Gottes; darum höret ihr nicht, weil ihr nicht aus Gott seid. 48 Da antworteten die Juden und sprachen zu ihm: Sagen wir nicht mit Recht, daß du ein Samariter bist und einen Dämon hast? 49 Jesus antwortete: Ich habe keinen Dämon, sondern ich ehre meinen Vater, und ihr entehret mich. 50 Ich aber suche nicht meine Ehre; es ist Einer, der sie sucht und der richtet. 51 Wahrlich, wahrlich, ich sage euch, wenn jemand mein Wort bewahrt, so wird er den Tod nicht sehen in Ewigkeit! 52 Da sprachen die Juden zu ihm: Jetzt erkennen wir, daß du einen Dämon hast! Abraham ist gestorben und die Propheten, und du sagst: Wenn jemand mein Wort bewahrt, so wird er den Tod nicht schmecken in Ewigkeit. 53 Bist du größer als unser Vater Abraham, welcher gestorben ist? Und die Propheten sind auch gestorben. Was machst du aus dir selbst? 54 Jesus antwortete: Wenn ich mich selbst ehre, so ist meine Ehre nichts; es ist mein Vater, der mich ehrt, von welchem ihr saget, er sei euer Gott. 55 Und doch habt ihr ihn nicht erkannt; ich aber kenne ihn. Und wenn ich sagen würde, ich kenne ihn nicht, so wäre ich ein Lügner, gleich wie ihr. Aber ich kenne ihn und halte sein Wort. 56 Abraham, euer Vater, frohlockte, daß er meinen Tag sehen sollte. Und er sah ihn und freute sich. 57 Da sprachen die Juden zu ihm: Du bist noch nicht fünfzig Jahre alt und hast Abraham gesehen? 58 Jesus sprach zu ihnen: Wahrlich, wahrlich, ich sage euch, ehe Abraham ward, bin ich! 59 Da hoben sie Steine auf, um sie auf ihn zu werfen. Jesus aber verbarg sich und ging zum Tempel hinaus, mitten durch sie hindurch, und entwich also.

Jesus och äktenskapsbryterskan#7:53f Avsnittet 7:53-8:11 saknas i de äldsta handskrifterna och har troligen inte hört till Johannesevangeliet från början. Att det stämmer överens med evangelisternas vittnesbörd är dock omvittnat i fornkyrkan. De flesta handskrifterna placerar avsnittet här, men några få av dem fogar in det på andra ställen, som efter Joh 21:25 eller efter Luk 21:38.

1 Sedan gick var och en hem till sitt, och Jesus gick till Olivberget. 2 Tidigt på morgonen var han tillbaka på tempelplatsen. Allt folket samlades omkring honom, och han satte sig ner och undervisade dem.

3 Då förde de skriftlärda och fariseerna dit en kvinna som hade blivit gripen för äktenskapsbrott. De ställde henne i mitten 4 och sade: "Mästare*8:4MästareAnnan översättning: "Lärare" (hederstitel, jfr latinets "magister")., den här kvinnan greps på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. 5 I lagen har Mose befallt oss att stena*8:5befallt oss att stenaSe 3 Mos 20:10, 5 Mos 22:22f. sådana. Vad säger då du?" 6 Detta sade de för att pröva honom och få något att anklaga honom för*8:6något att anklaga honom förJudarna hade år 6 e Kr fråntagits rätten att utdöma dödsstraff (jfr 18:31), varför en offentlig dödsdom skulle ha inneburit konflikt med den romerska ockupationsmakten.. Men Jesus böjde sig ner och började skriva med fingret på marken.

7 *5 Mos 17:7. När de fortsatte fråga honom, reste han sig och sade: "Den av er som är utan synd kan kasta första stenen på henne." 8 Sedan böjde han sig ner igen och skrev på marken. 9 *Rom 2:21f. När de hörde detta började de gå därifrån en efter en, de äldste*8:9de äldsteAntingen de som var äldst, eller "äldste" i betydelsen styresman (jfr Luk 22:66). först. Han blev lämnad ensam kvar med kvinnan som stod där. 10 Jesus reste sig upp och sade till henne: "Kvinna, var är de? Har ingen dömt dig?" 11 *Joh 5:14. Hon svarade: "Nej, Herre." Då sade Jesus: "Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda nu inte mer!"

Jesus är världens ljus

12 Jesus talade till dem igen och sade: "Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus."

13 Fariseerna sade till honom: "Du vittnar om dig själv! Ditt vittnesbörd är inte giltigt." 14 *Joh 5:31f. Jesus svarade: "Även om jag vittnar om mig själv är mitt vittnesbörd giltigt, för jag vet varifrån jag kommit och vart jag går. Ni vet inte varifrån jag kommer eller vart jag går. 15 *Joh 7:24. Ni dömer efter det yttre. Jag dömer ingen. 16 *Joh 10:30. Och även om jag dömer är min dom rättvis, för jag är inte ensam, utan Fadern som har sänt mig är med mig. 17 Även i er lag står det skrivet att vad två människor vittnar är giltigt.*8:17vad två människor vittnar är giltigtSe 5 Mos 19:15 (jfr Joh 5:31f).18 *1 Joh 5:9. Jag är den som vittnar om mig själv, och även Fadern som har sänt mig vittnar om mig."

19 *Joh 14:7, 16:3. Då frågade de: "Var är din Far?" Jesus svarade: "Ni känner varken mig eller min Far. Hade ni känt mig, skulle ni också känna min Far." 20 *Joh 7:30. Dessa ord talade han vid offerkistan när han undervisade på tempelplatsen. Men ingen grep honom, eftersom hans stund ännu inte hade kommit.

21 *Joh 7:34f, 13:33. Än en gång sade Jesus till dem: "Jag går bort och ni ska söka efter mig, men ni kommer att dö i er synd. Dit jag går kan ni inte komma." 22 Då sade judarna: "Tänker han ta sitt liv, eftersom han säger: Dit jag går kan ni inte komma?" 23 *Joh 17:14. Han sade till dem: "Ni är nerifrån, jag är från ovan. Ni är av den här världen, jag är inte av den här världen. 24 Det var därför jag sade till er att ni kommer att dö i era synder. För om ni inte tror att Jag Är*8:24Jag ÄrAnspelning på det högsta gudsnamnet Jhvh, "Jag Är" (2 Mos 3:14). Vid skriftläsningen uttalade man av vördnad aldrig namnet utan ersatte det med Adonai som betyder Herren, ett bruk som även Jesus anslöt sig till (Luk 4:19)., ska ni dö i era synder."

25 *Joh 8:58, Kol 1:18, Upp 22:13. De frågade: "Vem är du då?" Jesus svarade: "Begynnelsen, vilket jag också har sagt er*8:25Begynnelsen, vilket jag också har sagt erAnnan översättning: "Det jag från begynnelsen har sagt er".. 26 *Joh 12:49. Jag har mycket att säga om er och döma er för. Men han som har sänt mig är sann, och det jag hört av honom förkunnar jag för världen." 27 De förstod inte att han talade till dem om Fadern.

28 *Joh 12:32f. Då sade Jesus till dem: "När ni har upphöjt*8:28upphöjt på korset (jfr 3:14, 12:32). Människosonen, då ska ni förstå att Jag Är och att jag inte gör något av mig själv utan talar så som Fadern har lärt mig. 29 *Joh 8:16, 14:10. Och han som har sänt mig är med mig. Han har inte lämnat mig ensam, för jag gör alltid det som behagar honom." 30 När han sade detta kom många till tro på honom.

Abrahams sanna barn

31 *Joh 7:17, 15:10, 14. Jesus sade till de judar som hade kommit till tro på honom: "Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar. 32 Ni ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria."

33 *Matt 3:9. De svarade honom: "Vi är Abrahams barn och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga att vi ska bli fria?" 34 *Rom 6:16, 20, 2 Petr 2:19. Jesus svarade: "Jag säger er sanningen: Var och en som ägnar sig åt synd är syndens slav. 35 *2 Mos 21:2. Slaven är inte kvar i huset för alltid, men sonen är kvar för alltid. 36 Om nu Sonen gör er fria blir ni verkligen fria. 37 Jag vet att ni är Abrahams barn, men ni vill döda mig därför att ni inte tar emot*8:37tar emotAnnan översättning: "har plats för". mitt ord. 38 Jag talar vad jag sett hos min Far, ni gör vad ni har hört av er far."*8:38ni gör vad ni har hört av er farAndra handskrifter: "så gör vad ni har hört av Fadern".

39 *Matt 3:9. De svarade honom: "Vår far är Abraham." Jesus sade: "Om ni vore Abrahams barn skulle ni göra Abrahams gärningar.*8:39Om ni vore Abrahams barn skulle ni göra Abrahams gärningarAndra handskrifter: "Om ni är Abrahams barn, gör Abrahams gärningar".40 Men nu vill ni döda mig, en man som har sagt er sanningen, som jag har hört från Gud. Så gjorde inte Abraham. 41 Ni gör er fars gärningar." De svarade: "Vi är inte födda i äktenskapsbrott! Vi har bara en far, Gud."

42 *Joh 16:27. Jesus svarade: "Vore Gud er Far skulle ni älska mig, för jag har utgått från Gud och kommer från honom. Jag har inte kommit av mig själv, utan han har sänt mig. 43 Varför förstår ni inte vad jag säger? Därför att ni inte kan*8:43kanAnnan översättning: "klarar av att". höra mitt ord. 44 *1 Mos 3:4, 1 Joh 3:8. Ni har djävulen till far och vill följa er fars begär. Han har varit en mördare från början och har aldrig stått på sanningens sida, för det finns ingen sanning i honom. När han talar lögn talar han utifrån sig själv, för han är en lögnare och lögnens fader. 45 Men jag säger sanningen, och därför tror ni mig inte! 46 Vem av er kan visa att jag skulle ha syndat? Om jag talar sanning, varför tror ni mig inte? 47 *Joh 10:26, 1 Joh 4:6. Den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Men ni lyssnar inte, därför att ni inte är av Gud."

48 *Mark 3:21f, Joh 10:20. Judarna svarade: "Visst har vi rätt när vi säger att du är samarier och besatt av en ond ande?" 49 Jesus svarade: "Jag är inte besatt. Jag ärar min Far, och ni vanärar mig. 50 Jag söker inte min egen ära, men det finns en som söker den och som dömer. 51 *Joh 5:24, 11:25. Jag säger er sanningen: Den som bevarar mitt ord ska aldrig någonsin se döden."

52 Judarna sade: "Nu vet vi att du har en ond ande. Abraham dog och likaså profeterna, och du säger: Den som bevarar mitt ord ska aldrig någonsin smaka döden. 53 *Joh 4:12. Är du större än vår far Abraham? Han dog, och profeterna är döda. Vem tror du att du är?" 54 Jesus svarade: "Om jag ärar mig själv är min ära ingenting värd. Det är min Far som ärar mig, han som ni kallar er Gud. 55 *Joh 7:28. Ni känner honom inte, men jag känner honom. Om jag sade att jag inte kände honom, skulle jag vara en lögnare som ni. Men jag känner honom och bevarar hans ord. 56 *Matt 13:17. Abraham, er far, jublade över att få se min dag.*8:56Abraham … se min dagJfr t ex 1 Mos 18:2f, 22:1f, Hebr 11:13. Han såg den och gladde sig." 57 Judarna sade: "Du är inte femtio år än, och Abraham har du sett*8:57Abraham har du settAndra handskrifter: "Abraham har sett dig".!" 58 Jesus svarade: "Jag säger er sanningen: Jag Är, innan Abraham fanns."

59 *Joh 10:31. Då tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus drog sig undan och lämnade tempelplatsen.