Malaquias 2

1 Und nun, ihr Priester, dieses Gebot gilt euch! 2 Wenn ihr nicht hören wollt und es euch nicht von Herzen angelegen sein lasset, meinem Namen die Ehre zu geben, spricht der HERR der Heerscharen, so schleudere ich den Fluch wider euch und verfluche eure Segenssprüche; und ich habe sie auch schon verflucht; denn ihr nehmt es nicht zu Herzen! 3 Siehe, ich schelte euch die Saat und will euch Kot ins Angesicht streuen, den Kot eurer Feste, und man wird euch zu ihm hintragen; 4 und ihr sollt erfahren, daß ich euch diesen Befehl gesandt habe, auf daß mein Bund mit Levi bestehe, spricht der HERR der Heerscharen. 5 Mein Bund mit ihm war Leben und Friede, und ich verlieh ihm beides, damit er mich fürchtete, und er fürchtete mich auch und hatte Ehrfurcht vor meinem Namen. 6 Das Gesetz der Wahrheit war in seinem Munde, und nichts Verkehrtes wurde auf seinen Lippen erfunden; er wandelte mit mir friedsam und rechtschaffen, und viele brachte er zur Umkehr von der Missetat. 7 Denn des Priesters Lippen sollen die Erkenntnis bewahren, und aus seinem Munde soll man das Gesetz erfragen; denn er ist ein Bote des HERRN der Heerscharen. 8 Ihr aber seid vom Wege abgewichen, ihr seid schuld, daß viele am Gesetz Anstoß genommen haben, ihr habt den Bund mit Levi mißbraucht, spricht der HERR der Heerscharen. 9 Darum habe auch ich euch beim ganzen Volk verachtet und unwert gemacht, weil ihr meine Wege nicht bewahrt, sondern bei Anwendung des Gesetzes die Person ansehet. 10 Haben wir nicht alle einen Vater? Hat uns nicht ein Gott erschaffen? Warum sind wir denn so treulos, einer gegen den andern, und entweihen den Bund unsrer Väter? 11 Juda hat treulos gehandelt und einen Greuel verübt in Israel und Jerusalem; denn Juda hat das Heiligtum des HERRN entweiht, welches er liebte, und hat die Tochter eines fremden Gottes gefreit. 12 Der HERR wolle dem Manne, der solches tut, Zeugen und Verteidiger ausrotten aus den Zelten Jakobs, und jeden, der dem HERRN der Heerscharen Speisopfer darbringt! 13 Und zum andern tut ihr auch das: Ihr bedeckt den Altar des HERRN mit Tränen, mit Weinen und Seufzen, so daß er sich nicht mehr zum Speisopfer wenden und es nicht mit Wohlgefallen aus euren Händen annehmen mag. 14 Und ihr fragt: «Warum?» Weil der HERR Zeuge war zwischen dir und dem Weibe deiner Jugend, welcher du nun untreu geworden bist, obschon sie deine Gefährtin und das Weib deines Bundes ist! 15 Und hat er sie nicht eins gemacht und geistesverwandt mit ihm? Und wonach soll das eine trachten? Nach göttlichem Samen! So hütet euch denn in eurem Geiste, und niemand werde dem Weibe seiner Jugend untreu! 16 Denn ich hasse die Ehescheidung, spricht der HERR, der Gott Israels, und daß man sein Kleid mit Frevel zudeckt, spricht der HERR der Heerscharen; darum hütet euch in eurem Geist und seid nicht treulos! 17 Ihr habt den HERRN bemüht mit euren Reden; und ihr fragt noch: «Womit haben wir ihn bemüht?» Damit, daß ihr sagt: «Wer Böses tut, der ist gut in den Augen des HERRN, und an solchen hat er ein Wohlgefallen!» oder «Wo ist der Gott des Gerichts?»

Prästernas synd

1 Och nu kommer denna befallning till er, ni präster:

2 *5 Mos 28:15f. Om ni inte vill höra,

om ni inte tar det till hjärtat

att ge ära åt mitt namn,

säger Herren Sebaot,

då ska jag sända förbannelse

över er.

Jag ska förbanna era välsignelser,

och jag har redan förbannat dem

eftersom ni inte tar det till hjärtat.

3 *Jer 16:4, 22:19. Se, jag ska tillrättavisa era ättlingar

och kasta dynga*2:3dyngaOrdet användes om offerdjurens maginnehåll (se 3 Mos 1:9). i ansiktet på er,

dynga från era högtidsoffer,

och ni ska bäras bort

tillsammans med den.

4 *4 Mos 25:12. Och ni ska förstå

att jag har gett er

denna befallning

för att mitt förbund med Levi

ska bestå, säger Herren Sebaot.

5 *4 Mos 3:6f, 5 Mos 33:8f. Mitt förbund med honom

var liv och frid,

och jag gav honom det

för att han skulle vörda mig.

Och han vördade mig

och bävade för mitt namn.

6 Sann undervisning var i hans mun,

ingen orätt fanns på hans läppar.

I frid och uppriktighet

vandrade han med mig,

och han omvände många

från deras missgärningar.

7 *Hagg 1:13, 2 Kor 5:20. För prästens läppar

ska bevara kunskap,

och man ska hämta undervisning

från hans mun,

eftersom han är en budbärare

från Herren Sebaot.

8 Men ni har vikit av från vägen,

ni har fått många på fall

genom er undervisning.

Ni har fördärvat förbundet

med Levi, säger Herren Sebaot.

9 *1 Sam 2:30. Därför har jag också gjort er

föraktade och förnedrade

inför hela folket,

för ni har inte hållit er

till mina vägar

utan varit partiska

när ni undervisar.

Folkets trolöshet

10 *2 Mos 19:5, Matt 23:9, Apg 17:28, Ef 3:15, 4:5f. Har vi inte alla samme Far?

Har inte samme Gud skapat oss?

Varför begår vi då svek

mot varandra

och kränker våra fäders förbund?

11 *Esra 9:12, 10:2, Neh 13:23f. Juda har begått svek,

och avskyvärda ting

har gjorts i Israel och i Jerusalem.

Juda har kränkt

det som Herren håller heligt,

det som han älskar,

och de har gift sig med kvinnor

som dyrkar främmande gudar.

12 Herren ska utrota ur Jakobs tält

var och en som gör så,

både hög och låg*2:12hög och lågGrundtextens innebörd är osäker.

och den som bär fram gåvor

till Herren Sebaot.

13 *Jer 11:14, 14:12. Och dessutom gör ni detta:

Ni översköljer Herrens altare

med tårar, gråt och klagan,

eftersom han inte vill

se till offergåvan längre

eller ta emot något från er hand

med glädje.

14 Och ni frågar: "Varför?"

Därför att Herren var vittne

mellan dig

och din ungdoms hustru.

Du har varit trolös mot henne,

trots att hon är din maka,

din hustru

som du ingått förbund med.

15 *1 Mos 2:24, Matt 19:4f. Har inte han gjort dem till ett?

Det som är kvar av ande*2:15Det som är kvar av andeAnnan översättning: "Kött och ande" eller "Andlig släkt". Grundtexten är i denna vers svårtolkad.

tillhör honom.

Och varför till ett?

Han söker ättlingar

som hör Gud till.

Så ta hand om er ande

och var inte trolös

mot din ungdoms hustru.

16 *1 Kor 7:10f. Jag hatar skilsmässa,

säger Herren, Israels Gud,

och att man höljer sig i våld

som i en klädnad,

säger Herren Sebaot.

Så var på er vakt i er ande

och var inte trolösa.

17 Ni tröttar ut Herren med era ord.

Ni frågar:

"Hur har vi tröttat ut honom?"

När ni säger:

"Den som gör det onda

är god i Herrens ögon,

och han gläder sig över dem",

eller: "Var är rättvisans Gud?"