1 Mirjam aber und Aaron redeten wider Mose wegen des äthiopischen Weibes, das er genommen hatte; denn er hatte eine Äthiopierin zum Weibe genommen. 2 Sie sprachen nämlich: Redet denn der HERR allein durch Mose? Redet er nicht auch durch uns? 3 Und der HERR hörte es. Aber Mose war ein sehr sanftmütiger Mann, sanftmütiger als alle Menschen auf Erden. 4 Da sprach der HERR plötzlich zu Mose und zu Aaron und zu Mirjam: Gehet ihr drei zur Stiftshütte hinaus! Da gingen alle drei hinaus. 5 Da kam der HERR in der Wolkensäule herab und trat unter die Tür der Hütte und rief Aaron und Mirjam. 6 Als sie nun beide hinausgingen, sprach er: Höret doch meine Worte: Ist jemand unter euch ein Prophet, dem will ich, der HERR, mich in einem Gesicht offenbaren, oder ich will in einem Traum mit ihm reden. 7 Aber nicht also mein Knecht Mose: er ist treu in meinem ganzen Hause. 8 Mündlich rede ich mit ihm und von Angesicht und nicht rätselhaft, und er schaut die Gestalt des HERRN. Warum habt ihr euch denn nicht gefürchtet, wider meinen Knecht Mose zu reden? 9 Und der Zorn des HERRN entbrannte über sie, und er ging; 10 und die Wolke wich von der Hütte. Und siehe, da war Mirjam aussätzig wie Schnee. Und Aaron wandte sich zu Mirjam, und siehe, sie war aussätzig. 11 Und Aaron sprach zu Mose: Ach, mein HERR, laß die Sünde nicht auf uns liegen, da wir töricht gehandelt und uns versündigt haben; 12 daß doch diese nicht sei wie ein totes Kind, das von seiner Mutter Leibe kommt, und dessen Fleisch schon halb verwest ist! 13 Mose aber schrie zu dem HERRN und sprach: Ach Gott, heile sie! Der HERR sprach zu Mose: 14 Wenn ihr Vater ihr ins Angesicht gespieen hätte, müßte sie sich nicht sieben Tage lang schämen? Laß sie sich sieben Tage lang außerhalb des Lagers einschließen, darnach mag sie wieder aufgenommen werden. 15 Also ward Mirjam sieben Tage lang aus dem Lager ausgeschlossen; und das Volk zog nicht weiter, bis Mirjam wieder aufgenommen ward. 16 Darnach brach das Volk auf von Hazerot und lagerte sich in der Wüste Paran.
Mirjam och Aron går emot Mose
1 Mirjam och Aron talade illa om Mose på grund av den kushitiska12:1kushitiskMoses hustru Sippora var midjanitiska (2 Mos 2:16f), medan Kush normalt syftar på Nubien söder om Egypten. Judisk tradition tolkar ordet som att Sippora var "mörkhyad" (jfr Höga V 1:5). Enligt en annan tolkning kan det röra sig om en andra hustru. kvinnan som han hade tagit till hustru, för han hade tagit en kushitisk kvinna till hustru. 2 De sade: "Är Mose den ende som Herren talar genom? Talar han inte också genom oss?" Och Herren hörde det. 3 Mose var en mycket ödmjuk man, mer än någon annan människa på jorden.
4 Genast sade Herren till Mose, Aron och Mirjam: "Gå ut, ni tre, till uppenbarelsetältet." Och de gick dit ut alla tre. 5 Då steg Herren ner i en molnpelare och ställde sig vid ingången till tältet. Han kallade på Aron och Mirjam, och de gick båda dit. 6 Och han sade:
"Hör nu mina ord.
Om det finns en Herrens profet
ibland er,
ger jag mig till känna för honom
i en syn
och talar med honom i en dröm.
7 Hebr 3:2, 5. Men så gör jag inte
med min tjänare Mose.
I hela mitt hus är han betrodd.12:7 Citeras i Hebr 3:2 vid en jämförelse mellan Mose och Kristus.
8 2 Mos 33:11. Jag talar med honom
ansikte mot ansikte12:8ansikte mot ansikteAnvänds i 1 Kor 13:12 om full gemenskap med Gud i hans kommande rike.,
tydligt och inte i gåtor,
och han får se Herrens gestalt.
Varför var ni då inte rädda
för att tala illa
om min tjänare Mose?"
9 Och Herrens vrede upptändes mot dem, och han lämnade dem.
10 När molnskyn drog sig tillbaka från tältet, se, då var Mirjam vit som snö av spetälska. Aron vände sig till Mirjam och såg att hon var spetälsk. 11 Då sade Aron till Mose: "O, min herre, lägg inte på oss denna synd som vi i vår dårskap har begått. 12 Låt henne inte bli som ett dödfött foster vars kropp är till hälften förtärd när det kommer ut ur moderlivet."
13 Då ropade Mose till Herren: "O, Gud, gör henne frisk!" 14 3 Mos 13:46, 4 Mos 5:2f.Herren svarade Mose: "Om hennes far hade spottat henne i ansiktet, skulle hon då inte ha fått skämmas i sju dagar? Håll henne därför instängd utanför lägret i sju dagar. Sedan ska hon tas emot igen."
15 I sju dagar hölls Mirjam instängd utanför lägret, och folket bröt inte upp förrän Mirjam hade förts tillbaka.