1 *Kol 2:17, Hebr 7:19, 8:5. Lagen ger en skuggbild av det goda som kommer, men inte tingen i deras verkliga gestalt. Därför kan aldrig lagen genom samma offer som ständigt frambärs år efter år fullkomna dem som träder fram. 2 Annars hade man väl slutat offra? De som tjänstgör hade då redan varit renade en gång för alla och inte längre haft några synder på sitt samvete. 3 *3 Mos 16:21. Men nu ligger i offren en årlig påminnelse om synderna, 4 *Jes 1:11f, Hebr 9:12f. för tjurars och bockars blod kan omöjligt utplåna synder. 5 *Ps 51:18, Jes 1:11, Matt 9:13. Därför säger Kristus när han träder in i världen:

Offer och gåvor ville du inte ha,

men du har berett mig en kropp.

6 Brännoffer och syndoffer

gladde dig inte.

7 Då sade jag:

Se, jag har kommit

för att göra din vilja, Gud.

I bokrullen står det skrivet om mig.*10:5f Ps 40:7f (Septuaginta).

8 Först säger han: Offer och gåvor, brännoffer och syndoffer ville du inte ha, de gladde dig inte, fastän de frambärs enligt lagen. 9 *Joh 4:34, 6:38. Sedan säger han: Se, jag har kommit för att göra din vilja. Han upphäver det första för att upprätta det andra. 10 *Ef 5:2, Hebr 9:28. Och i kraft av den viljan är vi helgade, genom att Jesu Kristi kropp har offrats en gång för alla.

11 *2 Mos 29:38, Hebr 10:1. Alla andra präster står och förrättar sin tjänst dag efter dag och bär gång på gång fram samma offer som aldrig kan ta bort synderna. 12 Men Jesus har framburit ett enda syndoffer för alla tider, och han har sedan satt sig på Guds högra sida 13 *Ps 110:1, Hebr 1:13. och väntar nu på att hans fiender ska läggas som en pall under hans fötter*10:13som en pall under hans fötterEtt uttryck för triumf (jfr Jos 10:24).. 14 *Hebr 7:25. Med ett enda offer har han för all framtid fullkomnat dem som helgas.

15 Även den helige Ande vittnar om detta för oss. Först säger han:

16 *Rom 11:26f, Hebr 8:10, 12.Detta är det förbund

som jag efter denna tid

ska sluta med dem.

Och sedan säger Herren:

Jag ska lägga mina lagar

i deras hjärtan

och skriva dem i deras sinnen,

17 och deras synder och överträdelser

ska jag aldrig mer minnas.*10:16f Jer 31:33f.

18 Och där synderna är förlåtna behövs det inte längre något syndoffer.

19 *Hebr 4:16, 6:20. Bröder, i kraft av Jesu blod kan vi därför frimodigt gå in i det allra heligaste 20 *Joh 14:6. på den nya och levande väg som han öppnat för oss genom förhänget, det vill säga sin kropp. 21 *Sak 6:12f, Hebr 3:1. Vi har en stor överstepräst över Guds hus.

22 *Ef 5:26, Hebr 12:24, 1 Petr 3:21. Låt oss därför gå fram med ärligt hjärta i trons fulla visshet, med hjärtat renat från ont samvete och med kroppen badad i rent vatten. 23 *1 Kor 1:9, 1 Tess 5:24. Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, för han som har gett oss löftet är trofast. 24 *Hebr 13:1. Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar. 25 *Rom 13:11, Hebr 3:13f. Och låt oss inte överge våra sammankomster, så som några brukar göra, utan i stället uppmuntra varandra, och det så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig.

26 *4 Mos 15:30, Hebr 6:4f, 2 Petr 2:21. För om vi fortsätter att synda med vett och vilja efter att ha fått kunskap om sanningen, då finns det inte längre något offer för synderna, 27 *Jes 26:11, Sef 1:18. utan bara en fruktansvärd väntan på domen och en rasande eld som ska förtära motståndarna. 28 *5 Mos 17:6. Den som förkastar Mose lag ska utan förbarmande dö om två eller tre vittnar mot honom. 29 *Hebr 2:3, 12:25. Hur mycket strängare straff tror ni då inte den förtjänar som trampar på Guds Son, föraktar*10:29föraktarOrdagrant: "betraktar som orent". det förbundsblod som har helgat honom, och som kränker nådens Ande? 30 *Rom 12:19. Vi känner honom som har sagt: Min är hämnden, jag ska utkräva den, och dessutom: Herren ska döma sitt folk.*10:30 5 Mos 32:35f, Ps 135:14.31 *Matt 10:28. Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer.

32 *Fil 1:29f, Hebr 6:4. Kom ihåg den första tiden när ljuset nådde er. Ni fick utstå hård kamp*10:32den första tiden … hård kampKanske åsyftas oroligheterna i Rom under Claudius runt år 50 e Kr, då kejsaren enligt historikern Suetonius utvisade judar efter stridigheter på grund av en viss "Chrestus" (jfr Apg 18:2). och mycket lidande. 33 *1 Kor 4:9. Dels blev ni hånade och plågade och gjorda till offentligt åtlöje, dels stod ni sida vid sida med andra som behandlades så. 34 *Matt 5:12, 6:20, Hebr 13:3. Ni led med fångarna och accepterade med glädje att bli fråntagna era ägodelar, eftersom ni visste att ni ägde något som är bättre och bestående.

35 *Hebr 3:6. Så kasta inte bort er frimodighet, den ger stor lön. 36 *Luk 21:19, Hebr 6:12. Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och få vad han har lovat. 37 *Jes 26:20. För:

Ännu en kort liten tid,

så kommer han

som ska komma,

och han ska inte dröja.

38 *Rom 1:17, Gal 3:11.Min rättfärdige ska leva av tro.

Men drar han sig undan,

har min själ ingen glädje

i honom.*10:37f Hab 2:3-4.

39 Men vi tillhör inte dem som drar sig undan och går förlorade, utan dem som tror och vinner sina själar.

1 For the law having a shadow of good things to come, and not the very image of the things, can never with those sacrifices which they offered year by year continually make the comers thereunto perfect. 2 For then would they not have ceased to be offered? because that the worshippers once purged should have had no more conscience of sins. 3 But in those sacrifices there is a remembrance again made of sins every year. 4 For it is not possible that the blood of bulls and of goats should take away sins. 5 Wherefore when he cometh into the world, he saith, Sacrifice and offering thou wouldest not, but a body hast thou prepared me: 6 In burnt offerings and sacrifices for sin thou hast had no pleasure. 7 Then said I, Lo, I come (in the volume of the book it is written of me,) to do thy will, O God. 8 Above when he said, Sacrifice and offering and burnt offerings and offering for sin thou wouldest not, neither hadst pleasure therein; which are offered by the law; 9 Then said he, Lo, I come to do thy will, O God. He taketh away the first, that he may establish the second. 10 By the which will we are sanctified through the offering of the body of Jesus Christ once for all. 11 And every priest standeth daily ministering and offering oftentimes the same sacrifices, which can never take away sins: 12 But this man, after he had offered one sacrifice for sins for ever, sat down on the right hand of God; 13 From henceforth expecting till his enemies be made his footstool. 14 For by one offering he hath perfected for ever them that are sanctified. 15 Whereof the Holy Ghost also is a witness to us: for after that he had said before, 16 This is the covenant that I will make with them after those days, saith the Lord, I will put my laws into their hearts, and in their minds will I write them; 17 And their sins and iniquities will I remember no more. 18 Now where remission of these is, there is no more offering for sin.

19 Having therefore, brethren, boldness to enter into the holiest by the blood of Jesus, 20 By a new and living way, which he hath consecrated for us, through the veil, that is to say, his flesh; 21 And having an high priest over the house of God; 22 Let us draw near with a true heart in full assurance of faith, having our hearts sprinkled from an evil conscience, and our bodies washed with pure water. 23 Let us hold fast the profession of our faith without wavering; (for he is faithful that promised;) 24 And let us consider one another to provoke unto love and to good works: 25 Not forsaking the assembling of ourselves together, as the manner of some is; but exhorting one another: and so much the more, as ye see the day approaching. 26 For if we sin wilfully after that we have received the knowledge of the truth, there remaineth no more sacrifice for sins, 27 But a certain fearful looking for of judgment and fiery indignation, which shall devour the adversaries. 28 He that despised Moses’ law died without mercy under two or three witnesses: 29 Of how much sorer punishment, suppose ye, shall he be thought worthy, who hath trodden under foot the Son of God, and hath counted the blood of the covenant, wherewith he was sanctified, an unholy thing, and hath done despite unto the Spirit of grace? 30 For we know him that hath said, Vengeance belongeth unto me, I will recompense, saith the Lord. And again, The Lord shall judge his people. 31 It is a fearful thing to fall into the hands of the living God. 32 But call to remembrance the former days, in which, after ye were illuminated, ye endured a great fight of afflictions; 33 Partly, whilst ye were made a gazingstock both by reproaches and afflictions; and partly, whilst ye became companions of them that were so used. 34 For ye had compassion of me in my bonds, and took joyfully the spoiling of your goods, knowing in yourselves that ye have in heaven a better and an enduring substance. 35 Cast not away therefore your confidence, which hath great recompence of reward. 36 For ye have need of patience, that, after ye have done the will of God, ye might receive the promise. 37 For yet a little while, and he that shall come will come, and will not tarry. 38 Now the just shall live by faith: but if any man draw back, my soul shall have no pleasure in him. 39 But we are not of them who draw back unto perdition; but of them that believe to the saving of the soul.