1 *Fil 3:14, Hebr 4:14. Därför, ni heliga bröder som har fått del av en himmelsk kallelse, se på Jesus, den apostel*3:1Jesus, den apostelGrek. apóstolos betyder "utsänd" eller representant. Jesus är Guds utsände liksom de tolv apostlarna är hans (jfr Joh 13:20, 20:21). och överstepräst som vi bekänner oss till. 2 *4 Mos 12:7. Han var betrodd av*3:2betrodd avAnnan översättning: "trogen mot". den som insatte honom, liksom Mose varbetrodd i hela Guds hus.*3:24 Mos 12:7.

3 *2 Kor 3:7f. Men Jesus är värd mer ära än Mose, liksom husbyggaren hedras mer än själva huset. 4 Varje hus är byggt av någon, men Gud är den som har byggt allt. 5 *5 Mos 18:15, 18.Mose var betrodd i hela Guds hus, som en tjänare, för att vittna om det som sedan skulle förkunnas. 6 *1 Kor 3:16, Ef 2:20, Kol 1:23, Hebr 10:21. Men Kristus är betrodd som Son att råda över Guds hus. Och hans hus är vi, när vi håller fast vid vår frimodighet och ära i hoppet.

7 *2 Mos 17:7. Därför säger den helige Ande:*3:7fPs 95:8f.

I dag, om ni hör hans röst,

8 förhärda inte era hjärtan

som vid upproret,*3:8upproretAnnan översättning: "förbittringen", "provokationen" (även i vers 15).

som på prövningens dag i öknen,

9 *4 Mos 14:22f.där era fäder frestade mig

och prövade mig

fast de sett mina gärningar

i fyrtio år.

10 Därför var jag vred på det släktet,

och jag sade:

De är ständigt vilsna

i sina hjärtan,

de känner inte mina vägar.

11 *4 Mos 14:21f, Hebr 4:1f.Så svor jag i min vrede:

De ska aldrig komma in

i min vila.

12 *Hebr 12:15. Bröder, se till att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta så att han avfaller från den levande Guden. 13 Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra.

14 *Joh 15:14f, Hebr 6:11, Upp 2:10. Vi är Kristi vänner*3:14Vi är Kristi vännerAnnan översättning: "Vi har del i Kristus". om vi stadigt håller fast vid vår första tillförsikt*3:14tillförsiktAnnan översättning: "grund". ända till slutet. 15 Det heter: I dag, om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan som vid upproret.*3:15 Ps 95:8.

16 Vilka var det då som hörde men ändå gjorde uppror? Var det inte alla de som Mose förde ut ur Egypten? 17 *4 Mos 14:29f, 1 Kor 10:10. Och vilka var han vred på i fyrtio år? Var det inte på dem som syndade och blev liggande som lik i öknen? 18 *4 Mos 14:22f, Hebr 3:11. Och vilka gällde hans ed att de aldrig skulle komma in i hans vila, om inte dem som vägrade lyda? 19 Vi ser alltså att det var på grund av otro som de inte kunde komma in.

1 Wherefore, holy brethren, partakers of the heavenly calling, consider the Apostle and High Priest of our profession, Christ Jesus; 2 Who was faithful to him that appointed him, as also Moses was faithful in all his house. 3 For this man was counted worthy of more glory than Moses, inasmuch as he who hath builded the house hath more honour than the house. 4 For every house is builded by some man; but he that built all things is God. 5 And Moses verily was faithful in all his house, as a servant, for a testimony of those things which were to be spoken after; 6 But Christ as a son over his own house; whose house are we, if we hold fast the confidence and the rejoicing of the hope firm unto the end. 7 Wherefore (as the Holy Ghost saith, To day if ye will hear his voice, 8 Harden not your hearts, as in the provocation, in the day of temptation in the wilderness: 9 When your fathers tempted me, proved me, and saw my works forty years. 10 Wherefore I was grieved with that generation, and said, They do alway err in their heart; and they have not known my ways. 11 So I sware in my wrath, They shall not enter into my rest.) 12 Take heed, brethren, lest there be in any of you an evil heart of unbelief, in departing from the living God. 13 But exhort one another daily, while it is called To day; lest any of you be hardened through the deceitfulness of sin. 14 For we are made partakers of Christ, if we hold the beginning of our confidence stedfast unto the end; 15 While it is said, To day if ye will hear his voice, harden not your hearts, as in the provocation. 16 For some, when they had heard, did provoke: howbeit not all that came out of Egypt by Moses. 17 But with whom was he grieved forty years? was it not with them that had sinned, whose carcases fell in the wilderness? 18 And to whom sware he that they should not enter into his rest, but to them that believed not? 19 So we see that they could not enter in because of unbelief.