1 *2 Sam 24:1f, Job 1:6, Sak 3:1, Upp 12:9. Men Satan trädde upp mot Israel och eggade David till att räkna Israel.*21:1räkna IsraelFolkräkningar var impopulära, eftersom de ofta förknippades med krigstjänst eller skatt (2 Mos 30:13, Luk 2:1).2 Då sade David till Joab och till folkets befälhavare: "Gå och räkna Israel från Beer-Sheba till Dan, och ge mig besked så att jag får veta hur många de är." 3 Joab svarade: "Må Herren föröka sitt folk hundrafalt! Min herre och kung, är de inte alla min herres tjänare? Varför begär då min herre sådant? Varför dra skuld över Israel genom detta?"

4 Men kungens ord stod fast mot Joab, och Joab gav sig i väg och reste omkring i hela Israel och kom sedan tillbaka till Jerusalem. 5 Joab meddelade David resultatet av folkräkningen: I Israel fanns tillsammans 1 100 000 män som kunde dra svärd, och i Juda fanns 470 000 män som kunde dra svärd. 6 *1 Krön 27:24. Men Levi och Benjamin hade han inte räknat tillsammans med de andra, för Joab fann kungens befallning avskyvärd.

7 Det som hade hänt var ont i Guds ögon, och han straffade Israel. 8 *2 Sam 12:13, 24:10f. Då sade David till Gud: "Jag har syndat svårt genom det jag har gjort. Men förlåt nu din tjänares missgärning, för jag har handlat mycket dåraktigt." 9 Och Herren talade till Davids siare Gad*21:9GadBetyder "lycka" (jfr 1 Mos 30:11). Hade varnat David tidigare (1 Sam 22:5). och sade: 10 "Gå och säg till David: Så säger Herren: Tre saker lägger jag fram för dig. Välj en av dem som jag ska göra mot dig." 11 Då gick Gad in till David och sade till honom: "Så säger Herren: 12 Välj vilket du vill ha: antingen svält i tre år eller förödelse i tre månader genom dina motståndare utan att du kan komma undan dina fienders svärd, eller Herrens svärd med pest i landet under tre dagar då Herrens ängel sprider fördärv inom hela Israels område. Bestäm nu vilket svar jag ska ge honom som har sänt mig." 13 *Ps 51:3, Klag 3:22. David svarade Gad: "Jag är i stor vånda. Men låt mig falla i Herrens hand, för hans barmhärtighet är mycket stor. I människors hand vill jag inte falla."

14 Herren sände då pest i Israel så att 70 000 personer av Israel dog. 15 *2 Mos 12:23, 2 Sam 24:16, Jes 54:16, 1 Kor 10:10, Hebr 11:28. Gud sände en ängel mot Jerusalem för att ödelägga det. Men när ängeln höll på med ödeläggelsen såg Herren det och ångrade det onda, och han sade till ängeln, Fördärvaren: "Det är nog. Dra tillbaka din hand." Herrens ängel stod då vid jebusiten Ornans*21:15OrnanMotsvarar kanske ewrine, "herreman" på hurritiska som kan ha varit jebusiternas språk. tröskplats.*21:15tröskplatsMarken låg strax norr om Davids stad där templet senare restes (22:1, 2 Krön 3:1).

16 David lyfte blicken och fick se Herrens ängel stå mellan jorden och himlen med draget svärd i sin hand, utsträckt över Jerusalem. Då föll han och de äldste, klädda i säcktyg, ner på sina ansikten. 17 Och David sade till Gud: "Var det inte jag som befallde att folket skulle räknas? Det är jag som har syndat och gjort det som är ont. Men dessa, min hjord, vad har de gjort? Herre min Gud, låt din hand vända sig mot mig och min fars hus, men inte mot ditt folk så att de plågas."

18 *2 Krön 3:1.Herrens ängel befallde Gad att säga till David att gå och resa ett altare åt Herren på jebusiten Ornans tröskplats. 19 Och David gick på grund av det ord som Gad hade talat i Herrens namn. 20 När Ornan vände sig om, såg han ängeln. Hans fyra söner som var med honom gömde sig. Ornan höll på att tröska vete 21 när David kom till honom. Han såg upp och fick syn på David, och han kom ut från tröskplatsen och föll ner till marken på sitt ansikte för David.

22 David sade till Ornan: "Ge mig den plats där du tröskar din säd, så att jag kan bygga ett altare åt Herren där. Ge mig den mot full betalning så att plågan upphör bland folket." 23 Då sade Ornan till David: "Ta den, och min herre kungen får göra vad han finner för gott. Se, jag ger dig boskapen till brännoffer och tröskvagnarna till ved och vetet till matoffer. Alltihop ger jag dig."

24 Men kung David svarade Ornan: "Nej, jag vill köpa det mot full betalning. Jag vill inte bära fram det som är ditt åt Herren och offra brännoffer som jag har fått gratis." 25 David gav Ornan sexhundra siklar guld*21:25sexhundra siklar guldDrygt 6 kg. Troligen gällde denna summa hela markområdet, medan den lägre summa som nämns i 2 Sam 24:24 (50 siklar silver) syftar på själva tröskplatsen. i full vikt för platsen. 26 *3 Mos 9:24, 1 Kung 18:38. Där byggde David ett altare åt Herren och offrade brännoffer och gemenskapsoffer. Han ropade till Herren, och han svarade honom med eld från himlen på brännofferaltaret.

27 På Herrens befallning stack ängeln tillbaka sitt svärd i skidan. 28 När David i den stunden såg att Herren hade bönhört honom på jebusiten Ornans tröskplats, frambar han där sitt offer.

29 *1 Krön 16:39, 2 Krön 1:3.Herrens tabernakel, som Mose hade låtit göra i öknen, stod vid den tiden tillsammans med brännofferaltaret på offerhöjden i Gibeon. 30 *1 Krön 21:16. Men David vågade inte komma inför Guds ansikte för att söka honom. Så rädd var han för Herrens ängels svärd.

1 *2Sm 24.1-25Então, se levantou Satanás contra Israel e incitou a Davi a fazer resenha de Israel. 2 Disse Davi a Joabe e aos príncipes do povo: *1Cr 27.23-24Ide e contai a Israel desde Berseba até Dã; e trazei-me a conta, para que eu saiba o número. 3 Respondeu Joabe: *Dt 1.11Multiplique Jeová o seu povo cem vezes mais do que ele é; porém, ó rei, meu senhor, não são todos eles servos do meu senhor? Por que requer isso o meu senhor? Por que será ele ocasião de culpa a Israel? 4 Todavia, a palavra do rei prevaleceu contra Joabe. Pelo que partiu Joabe, e passou por todo o Israel, e voltou para Jerusalém. 5 Joabe deu a Davi a soma da resenha do povo. *2Sm 24.9Era todo o Israel um milhão e cem mil homens que usavam de espada; e Judá era quatrocentos e setenta mil homens que usavam de espada. 6 Mas entre eles não contou Joabe a *1Cr 27.24Levi nem a Benjamim, porque a palavra do rei era abominável a Joabe. 7 Isso desagradou a Deus, que feriu a Israel. 8 Então, disse Davi a Deus: Cometi um grande pecado em fazer isso; *2Sm 12.13porém, agora, digna-te perdoar a iniquidade do teu servo, porque procedi mui loucamente.

9 Falou Jeová a *1Cr 29.29;2Sm 24.11Gade, *1Sm 9.9vidente de Davi: 10 Vai e fala a Davi: Assim diz Jeová: Três coisas te proponho: Escolhe uma, para que eu ta faça. 11 Veio Gade a Davi e disse: Assim diz Jeová: Escolhe o que quiseres: 12 *2Sm 24.13ou três anos de fome; ou seres por três meses consumido diante dos teus adversários, enquanto a espada dos teus inimigos te alcança; ou senão a espada de Jeová por três dias, a saber, a peste na terra, e o anjo de Jeová fazendo estragos em todos os termos de Israel. Considera, agora, que resposta hei de dar a quem me enviou. 13 Respondeu Davi a Gade: Acho-me em grande aperto; caia eu nas mãos de Jeová (*Sl 51.1;130.4,7porque mui grandes são as suas misericórdias); e não caia nas mãos dos homens. 14 *1Cr 27.24Mandou Jeová a peste a Israel; e morreram de Israel setenta mil homens. 15 Enviou Deus um anjo a Jerusalém para a destruir; estando o anjo prestes a destruir, olhou Jeová, e *Êx 32.14;1Sm 15.11;Jn 3.10arrependeu-se do mal, e disse ao anjo destruidor: Basta; cesse já a tua mão. O anjo de Jeová estava junto à eira de Ornã, jebuseu. 16 Levantando Davi os olhos, viu ao anjo de Jeová que estava entre a terra e o céu, tendo uma espada desembainhada na mão estendida sobre Jerusalém. Então, Davi e os anciãos, *1Rs 21.27cobertos de cilício, se prostraram com o rosto em terra. 17 Disse Davi a Deus: Não sou eu quem mandou contar o povo? Sou eu o que pequei e procedi malissamente; *2Sm 7.8;Sl 74.1mas estas ovelhas, que fizeram? Seja Jeová, meu Deus, a tua mão contra mim e contra a casa de meu pai, porém não seja contra o teu povo para castigá-lo com peste.

18 *2Cr 3.1Então, o anjo de Jeová ordenou a Gade que dissesse a Davi para subir e levantar um altar a Jeová, na eira de Ornã, jebuseu. 19 Subiu Davi conforme a palavra que Gade falou em nome de Jeová. 20 Virando-se Ornã, viu ao anjo; e esconderam-se seus quatro filhos que estavam com ele. Ora, Ornã estava debulhando trigo. 21 Quando Davi se vinha chegando a Ornã, este olhou e o viu e, saindo da eira, prostrou-se perante ele com o rosto em terra. 22 Então Davi disse a Ornã: Dá-me o lugar desta eira, para eu edificar um altar a Jeová (pelo seu valor mo darás), a fim de que cesse a praga de cima do povo. 23 Respondeu Ornã a Davi: Toma-o, e faça o rei, meu senhor, o que for do seu agrado. Eis que te dou os bois para holocaustos, os instrumentos de trilhar para lenha e o trigo para a oferta de cereais; dou tudo. 24 Disse o rei Davi a Ornã: Não; antes, pelo seu valor, quero comprá-lo, porque não tomarei o que é teu para Jeová, nem oferecerei um holocausto que não me custou nada. 25 *2Sm 24.24Davi deu a Ornã pelo lugar o peso de seiscentos siclos de ouro. 26 Edificou ali um altar a Jeová, ofereceu holocaustos e ofertas pacíficas e invocou a Jeová, *Lv 9.24;Jz 6.21que lhe respondeu do céu, mandando fogo sobre o altar do holocausto. 27 Jeová deu ordem ao anjo, que tornou a meter a sua espada na bainha.

28 Nesse tempo, vendo Davi que Jeová lhe tinha respondido na eira de Ornã, jebuseu, ofereceu ali sacrifícios. 29 *1Cr 16.39;1Rs 3.4Pois o tabernáculo de Jeová, que Moisés tinha feito no deserto, e o altar do holocausto estavam, naquele tempo, no alto em Gibeão. 30 Mas Davi não podia ir perante ele para indagar de Deus, porque estava atemorizado por causa da espada do anjo de Jeová.