1 Luk 10:38f. En man som hette Lasarus var sjuk. Han var från Betania11:1BetaniaKan översättas "fattighuset" (jfr 12:5f)., den by där Maria och hennes syster Marta bodde. 2 Joh 12:3. Det var Maria som smorde Herren med väldoftande olja och torkade hans fötter med sitt hår, och nu var hennes bror Lasarus sjuk. 3 Systrarna skickade då bud till Jesus och lät säga: "Herre, den du har kär ligger sjuk." 4 Joh 9:3. När Jesus hörde det, sade han: "Den sjukdomen slutar inte med döden. Den är till Guds ära, för att Guds Son ska bli förhärligad genom den." 5 Jesus älskade Marta och hennes syster och Lasarus.
6 När Jesus nu hörde att Lasarus var sjuk, stannade han ändå två dagar där han var. 7 Därefter sade han till sina lärjungar: "Låt oss gå tillbaka till Judeen." 8 Joh 10:31. Lärjungarna sade till honom: "Rabbi, nyss försökte judarna stena dig, och nu går du dit igen!" 9 Joh 9:4f. Jesus svarade: "Har inte dagen tolv timmar? Den som vandrar om dagen snavar inte, för han ser denna världens ljus. 10 Men den som vandrar om natten, han snavar eftersom ljuset inte finns i honom."
11 Matt 9:24. Efter att han sagt detta tillade han: "Vår vän Lasarus sover. Men jag går för att väcka honom." 12 Då sade lärjungarna till honom: "Herre, sover han så blir han frisk." 13 Jesus hade talat om hans död, men de trodde att han talade om vanlig sömn. 14 Då sade Jesus helt öppet till dem: "Lasarus är död. 15 Och för er skull, för att ni ska tro, är jag glad att jag inte var där. Men låt oss nu gå till honom." 16 Mark 10:32. Tomas, som kallades Tvillingen11:16TvillingenTomas är arameiska för "tvilling"., sade då till de andra lärjungarna: "Låt oss gå, vi också, och dö tillsammans med honom."
17 När Jesus kom fram, fann han att Lasarus redan hade legat fyra dagar i graven. 18 Betania låg nära Jerusalem, ungefär tre kilometer11:18tre kilometerOrdagrant: "femton stadier" (längdmått om 190 meter). därifrån. 19 Många judar hade kommit ut till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över deras bror. 20 När Marta fick höra att Jesus hade kommit, gick hon ut och mötte honom. Men Maria stannade kvar hemma.
21 Marta sade till Jesus: "Herre, om du hade varit här skulle min bror inte ha dött. 22 Men också nu vet jag att Gud kommer att ge dig vad du än ber honom om." 23 Jesus sade: "Din bror ska uppstå." 24 Dan 12:2, Luk 14:14, Joh 5:29. Marta svarade: "Jag vet att han ska uppstå, vid uppståndelsen på den yttersta dagen." 25 Jesus sade: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör, 26 Joh 8:51. och den som lever och tror på mig ska aldrig någonsin dö. Tror du detta?" 27 Matt 16:16, Joh 4:42. Hon svarade: "Ja, Herre. Jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma till världen."
28 När hon hade sagt detta, gick hon och kallade på sin syster Maria och viskade: "Mästaren är här och kallar på dig." 29 Så snart hon hörde det, reste hon sig och gick ut till honom. 30 Jesus hade inte gått in i byn än, utan var kvar på platsen där Marta hade mött honom. 31 Judarna som var hemma hos Maria och tröstade henne såg att hon reste sig hastigt och gick ut. Då följde de efter henne i tron att hon skulle gå till graven för att gråta där.
32 När Maria kom till platsen där Jesus var och fick se honom, föll hon ner vid hans fötter och sade till honom: "Herre, om du hade varit här skulle min bror inte ha dött." 33 När Jesus såg hur hon grät och hur judarna som följt med henne grät, blev han djupt rörd och skakad i sin ande 34 och frågade: "Var har ni lagt honom?" De svarade: "Herre, kom och se." 35 Luk 19:41. Jesus grät. 36 Då sade judarna: "Se hur han älskade honom!" 37 Joh 9:6f. Men några av dem sade: "Kunde inte han som öppnade ögonen på den blinde ha gjort så att Lasarus inte dog?"
38 Jesus blev åter djupt rörd i sitt inre och gick fram till graven. Det var en klippgrav med en sten för öppningen. 39 Jesus sade: "Ta bort stenen!" Den dödes syster Marta sade till honom: "Herre, han luktar redan. Det är fjärde dagen." 40 Jesus sade till henne: "Har jag inte sagt dig att om du tror ska du få se Guds härlighet?" 41 Då tog de bort stenen, och Jesus lyfte blicken mot himlen och sade: "Far, jag prisar dig för att du hör mig. 42 Jag vet att du alltid hör mig, men jag säger det för folket som står här, för att de ska tro att du har sänt mig." 43 Luk 7:14f. När han hade sagt detta, ropade han med hög röst: "Lasarus, kom ut!" 44 Då kom den döde ut, med fötter och händer inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sade till dem: "Gör honom fri och låt honom gå."
45 Joh 12:42. Många judar som hade kommit till Maria och sett vad Jesus gjorde kom till tro på honom. 46 Men några av dem gick till fariseerna och berättade för dem vad Jesus hade gjort.
47 Översteprästerna och fariseerna kallade då samman Stora rådet och sade: "Vad gör vi? Den här mannen gör många tecken. 48 Låter vi honom hålla på så här kommer alla att tro på honom, och sedan kommer romarna och tar ifrån oss både templet och folket." 49 En av dem, Kaifas som var överstepräst det året, sade till dem: "Ni förstår ingenting. 50 Joh 18:14. Inser ni inte att det är bättre för er att en man dör för folket än att hela folket går under?"
51 Detta sade han inte av sig själv, utan som överstepräst det året profeterade han att Jesus skulle dö för folket, 52 Joh 10:16, 1 Joh 2:2. och inte bara för folket utan också för att samla och förena Guds skingrade barn. 53 Matt 12:14. Från den dagen bestämde de sig för att döda honom. 54 Jesus rörde sig därför inte längre öppet bland judarna utan drog sig undan därifrån till landsbygden nära öknen, till en stad som heter Efraim11:54EfraimStaden låg ca 2 mil nordost om Jerusalem.. Där stannade han tillsammans med sina lärjungar.
55 2 Krön 30:17. Judarnas påsk närmade sig, och många gick från landsbygden upp till Jerusalem före påsken för att rena sig11:55rena sigDen som blivit oren (t ex genom att röra vid en död, se 4 Mos 19, 3 Mos 11-15) skulle genomgå en reningsrit innan han fick besöka templet igen. Rituell orenhet var inte samma sak som synd i moralisk mening.. 56 De sökte efter Jesus och sade till varandra där de stod på tempelplatsen: "Vad tror ni? Kommer han inte alls till högtiden?" 57 Men översteprästerna och fariseerna hade gett order om att den som visste var han fanns skulle tala om det så att de kunde gripa honom.
1 Estava doente um homem chamado Lázaro, de Mt 21.17;Jo 11.18Betânia, da aldeia de Maria e sua irmã Jo 11.5,19ss.;Lc 10.38Marta. 2 Maria, cujo irmão Lázaro se achava doente, era a que Jo 12.3; cp.Lc 7.38ungira Lc 7.13;Jo 11.3,21,32; cp.Jo 13.13s.o Senhor com perfume e lhe enxugara os pés com os seus cabelos. 3 Mandaram, pois, as irmãs de Lázaro dizer a Jesus: Lc 7.13;Jo 11.3,21,32; cp.Jo 13.13s.Senhor, cp.Jo 11.5,11,36aquele que amas está doente. 4 Ao saber isso, disse Jesus: Esta doença não é para morte, mas para a Jo 11.40; cp.Jo 9.3;10.38glória de Deus, a fim de que o Filho de Deus seja por ela glorificado. 5 Ora, Jesus estimava a Jo 11.1Marta, e a sua irmã, e a Lázaro. 6 Tendo sabido, pois, que este estava doente, demorou-se ainda dois dias no lugar onde se achava. 7 Então, passado isso, disse aos discípulos: cp.Jo 10.40Voltemos para a Judeia. 8 Perguntaram estes: Mt 23.7Mestre, agora mesmo os judeus procuravam Jo 10.31; vd.8.59apedrejar-te, e voltas ainda para lá? 9 Respondeu Jesus: cp.Lc 13.33;Jo 9.4;12.35Não são doze as horas do dia? Se alguém andar de dia, não tropeça, porque vê a luz deste mundo; 10 mas, se alguém andar de noite, tropeça, porque a luz não está nele. 11 Assim falou e depois lhes disse: Nosso cp.Jo 11.3amigo Lázaro Mt 27.52;Mc 5.39;Jo 11.13;At 7.60dorme, mas vou despertá-lo do sono. 12 Disseram-lhe, então, os discípulos: Senhor, se dorme, ficará bom. 13 Mt 9.24;Lc 8.52Jesus tinha falado da morte de Lázaro; mas eles supunham que falasse do repouso do sono. 14 Disse-lhes, pois, Jesus abertamente: Lázaro morreu; 15 e, por vossa causa, folgo de não me achar lá, para que creiais; mas vamos ter com ele. 16 Então, Mt 10.3;Mc 3.18;Lc 6.15;Jo 14.5;20.26-28;At 1.13Tomé, chamado Jo 20.24;21.2Dídimo, disse aos seus condiscípulos: Vamos também nós, para morrermos com ele.
17 Chegando Jesus, achou que estava Lázaro no túmulo havia Jo 11.39já quatro dias. 18 Ora, Jo 11.1Betânia distava de Jerusalém cerca de quinze estádiosEstádio, medida itinerária de 185 metros.. 19 Muitos dos Jo 1.19;Jo 11.8judeus tinham vindo ter com Marta e Maria, para Jo 11.31;Jó 2.11; cp.1Sm 31.13;1Cr 10.12as consolar pela morte de seu irmão. 20 Marta, quando soube que vinha Jesus, foi encontrá-lo; cp.Lc 10.38-42Maria, porém, ficou sentada em casa. 21 Disse, então, Marta a Jesus: Jo 11.2Senhor, Jo 11.32; cp.Jo 11.37se tivesses estado aqui, não teria morrido meu irmão. 22 E mesmo agora sei que Jo 11.41s.; cp.9.31tudo o que pedires a Deus Deus to dará. 23 Respondeu-lhe Jesus: Teu irmão há de ressuscitar. 24 Dn 12.2; cp.At 24.15;Jo 5.28s.Eu sei, replicou Marta, que ele há de ressuscitar na ressurreição, no último dia. 25 Disse-lhe Jesus: cp.Jo 1.4;5.26;6.39s.;Ap 1.18Eu sou a ressurreição e a vida. O que crê em mim, ainda que esteja morto, viverá; 26 e todo o que vive e crê em mim Jo 6.47,50-51;8.51nunca jamais morrerá. Crês isso? 27 Sim, Senhor, respondeu ela, eu creio que tu és Mt 16.16; cp.Lc 2.11o Cristo, o Filho de Deus que Jo 6.14havia de vir ao mundo. 28 Tendo dito isso, Jo 11.30foi ela chamar a Maria, sua irmã, e lhe disse em particular: Está aí Mt 26.18;Mc 14.14;Lc 22.11; cp.Jo 13.13o Mestre e te chama. 29 Ela, ouvindo isso, levantou-se depressa e foi ter com ele 30 (pois Jesus não havia ainda entrado na aldeia, mas Jo 11.20permanecia no lugar onde Marta o encontrara). 31 Jo 11.19;Jo 11.33Os judeus que estavam com Maria em casa Jo 11.19e a consolavam, vendo-a levantar-se depressa e partir, seguiram-na, pensando que ela ia ao túmulo para ali chorar. 32 Quando Maria chegou ao lugar onde estava Jesus, ao vê-lo, lançou-se-lhe aos pés, dizendo: Jo 11.2Senhor, Jo 11.21se tivesses estado aqui, não teria morrido meu irmão. 33 Jesus, vendo-a chorar e chorar também Jo 11.19os judeus que a acompanhavam, Jo 11.38gemeu em espírito, cp.Jo 12.27;13.21perturbou-se 34 e perguntou: Onde o pusestes? Eles lhe responderam: Senhor, vem e vê. 35 Jesus cp.Lc 19.41chorou. 36 Jo 11.19Os judeus, então, diziam: Vede como ele cp.Jo 11.3o amava! 37 Mas alguns deles disseram: Não podia este homem, que Jo 9.7abriu os olhos ao cego, fazer que este não morresse? 38 Jesus, Jo 11.33gemendo outra vez em si mesmo, foi ao túmulo; era este uma cp.Mt 27.60;Mc 15.46;Lc 24.2;Jo 20.1gruta, a cuja entrada estava posta uma pedra. 39 Jesus disse: Tirai a pedra. Disse-lhe Marta, irmã do morto: Senhor, ele já cheira mal; porque está morto há Jo 11.17quatro dias. 40 Respondeu-lhe Jesus: Jo 11.4,23ss.Não te disse eu que, se creres, verás a glória de Deus? 41 Tiraram, então, a pedra. Jesus, Jo 17.1; cp.At 7.55levantando os olhos, disse: Mt 11.25Pai, graças te dou que me ouviste. 42 Eu sabia que sempre me ouves, mas assim falei cp.Jo 12.30;17.21por causa desta multidão que me cerca, a fim de crerem que Jo 3.17tu me enviaste. 43 Tendo assim falado, clamou em alta voz: Lázaro, sai para fora! 44 Saiu aquele que estivera morto, Jo 19.40ligados os pés e as mãos com faixas cp.Jo 20.7e envolto o seu rosto em um lenço. Disse-lhes Jesus: Desatai-o e deixai-o ir.
45 Jo 7.31Muitos dos judeus Jo 11.19; cp.Jo 12.17s.que vieram ter com Maria e Jo 2.23viram o que fizera Jesus creram nele. 46 Alguns deles, porém, foram ter com os Jo 11.57; cp.Jo 7.32,45fariseus e lhes contaram o que Jesus tinha feito.
47 Então, os principais sacerdotes e os fariseus Mt 26.3convocaram uma Mt 5.22reunião do Sinédrio e disseram: Que estamos fazendo, pois que esse homem faz muitos Jo 2.11milagres? 48 Se o deixarmos assim, todos crerão nele; e virão os romanos e nos tirarão tanto o nosso cp.Mt 24.15lugar como a nossa nação. 49 Mt 26.3Caifás, porém, um dentre eles, Jo 11.51;Jo 18.13sumo sacerdote naquele ano, disse-lhes: Vós nada sabeis, 50 nem considerais que Jo 18.14vos convém que morra um só homem pelo povo e que não pereça toda a nação. 51 Ora, ele não disse isso por si mesmo; mas, sendo sumo sacerdote daquele ano, cp.Êx 28.30;Nm 27.21;1Sm 23.9;30.7;Ed 2.63profetizou que Jesus havia de morrer pela nação 52 e não somente pela nação, mas também para Jo 10.16reunir em um corpo os filhos de Deus, que estão dispersos. 53 Desde aquele dia, Mt 26.4resolveram tirar-lhe a vida.
54 Assim, já não Jo 7.1andava Jesus abertamente entre os judeus, mas retirou-se dali para uma região próxima do deserto, a uma cidade chamada 2Cr 13.19Efraim; e ali ficou com os discípulos. 55 Estava próxima a Mt 26.1s.;Mc 14.1;Lc 22.1;Jo 12.1;13.1;Jo 2.13Páscoa dos judeus; e muitos subiram daquela região a Jerusalém antes da Páscoa, para Nm 9.10;2Cr 30.17s.; cp.Jo 18.28se purificarem. 56 Jo 7.11Procuravam a Jesus e perguntavam uns aos outros, estando no templo: Que vos parece? Não virá ele à festa? 57 Ora, os Jo 11.47principais sacerdotes e os fariseus tinham dado ordens que, se alguém soubesse onde ele estava, o denunciasse, para o prenderem.
/images/a/Tcg2NiV7ce24OT6kCIQGR)
/images/a/qHG3xNP8jqR-HqIiucz0L)