1 Vad ska vi då säga att Abraham fann, vår förfader efter köttet*4:1Abraham fann, vår förfader efter köttetAnnan översättning: "vår förfader Abraham fann på köttslig väg".? 2 *Rom 3:27, Ef 2:9. Om Abraham förklarades rättfärdig genom gärningar, då har han något att berömma sig av – men inte inför Gud. 3 *Gal 3:6, Jak 2:23. För vad säger Skriften? Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.*4:3 1 Mos 15:6.4 *Matt 20:14, Rom 11:6. Den som har gärningar får sin lön, inte av nåd utan som förtjänst. 5 *Rom 3:28, Fil 3:9. Men den som utan gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, han får sin tro tillräknad som rättfärdighet.

6 Därför uttalar också David sin saligprisning över den människa som Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar: 7 Saliga är de som fått sina brott förlåtna, sina synder övertäckta.8 Salig är den som Herren inte tillräknar synd.*4:7f Ps 32:1f.

9 *Rom 4:3. Gäller den saligprisningen bara de omskurna eller även de oomskurna? Vi säger ju att Abraham fick tron tillräknad som rättfärdighet. 10 När fick han den tillräknad? Som omskuren eller som oomskuren? Inte som omskuren, utan som oomskuren. 11 *1 Mos 17:10f, Gal 3:7. Han fick omskärelsens tecken som bekräftelse på trons rättfärdighet, och den hade han redan som oomskuren. Så skulle han bli far till alla oomskurna som tror, och så skulle rättfärdighet tillräknas dem. 12 *Matt 3:9. Han skulle också bli far till de omskurna, de som inte bara tillhör de omskurna utan också vandrar i spåren av den tro som vår far Abraham hade redan som oomskuren.

13 *1 Mos 18:18, Gal 3:18. Det var inte genom lagen som Abraham och hans avkomlingar fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro. 14 Om de som håller sig till lagen blir arvingar, då är tron meningslös och löftet upphävt. 15 *Rom 3:20, 1 Kor 15:56, Gal 3:19. Lagen framkallar ju vrede. Men där ingen lag finns, där finns inte heller någon överträdelse.

16 *Gal 3:7, 29. Därför heter det "av tro", för att det ska vara av nåd och löftet stå fast för alla hans avkomlingar, inte bara för dem som hör till lagens folk utan också för dem som har Abrahams tro. Han är allas vår far, 17 *Joh 5:21, Hebr 11:19. som det står skrivet: Jag har gjort dig till far till många folk. Och det är han inför den som han trodde på, Gud som ger liv åt de döda och kallar på det som inte är till som om det var till.*4:17 1 Mos 17:5.

18 Där hoppet var ute hoppades han ändå och trodde och blev så*4:18 1 Mos 17:4, 1 Mos 15:5.far till många folk, som det var sagt: Så ska din avkomma bli.*4:18trodde och blev såAnnan översättning: "trodde att han skulle bli".19 *Hebr 11:12. Han vacklade inte i tron när han tänkte på sin döda kropp – han var omkring hundra år – och att Saras moderliv var dött. 20 *Hebr 11:8f, 17f. Han tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev i stället starkare i tron och gav Gud äran, 21 *Ps 115:3, Luk 1:37. fullt övertygad om att vad Gud hade lovat var han också mäktig att hålla. 22 *1 Mos 15:6, Rom 4:3. Därför räknades det honom till rättfärdighet.

23 *Rom 15:4. Men dessa ord räknades honom till rättfärdighet skrevs inte bara för hans skull, 24 *Apg 2:24, 1 Petr 1:21. utan även för vår skull. Rättfärdighet kommer att tillräknas oss som tror på honom som uppväckte vår Herre Jesus från de döda, 25 *Jes 53:4f, Rom 8:32, 1 Kor 15:17. han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.

1 Que diremos, então, ter conseguido Abraão, nosso progenitor, *Rm 1.3segundo a carne? 2 Porque, se Abraão foi justificado pelas obras, tem de que se gloriar; mas *cp.1Co 1.31não diante de Deus. 3 Pois que diz a Escritura? *Rm 4.9,22;Gn 15.6;Gl 3.6;Tg 2.23E Abraão creu a Deus, e isso lhe foi imputado para justiça. 4 Ao que *Rm 11.6trabalha, não lhe é imputada a recompensa por graça, mas por dívida; 5 porém ao que não trabalha, mas *Rm 3.22; cp.Jo 6.29crê naquele que justifica ao ímpio, a sua fé lhe é imputada para justiça. 6 Do mesmo modo também Davi declara bem-aventurado o homem a quem Deus atribui justiça, sem obras, 7 dizendo:

*Sl 32.1Bem-aventurados aqueles cujas iniquidades são perdoadas, e cujos pecados são cobertos;

8 Bem-aventurado o homem a quem o Senhor *2Co 5.19não imputará pecado.

9 Vem, pois, essa bem-aventurança sobre *Rm 3.30os circuncisos ou também sobre os incircuncisos? Porque *Rm 4.3dizemos: A fé foi imputada a Abraão para justiça. 10 Como, pois, lhe foi imputada? Estando na circuncisão ou na incircuncisão? Não na circuncisão, mas sim na incircuncisão; 11 e *Gn 17.10s.recebeu o sinal da circuncisão, *Jo 3.33selo da justiça da fé que teve quando não era circuncidado; para que fosse ele *Rm 4.16s.; cp.Lc 19.9pai de *Rm 3.22;Rm 4.16todos os que creem, ainda que não sejam circuncidados, a fim de que a justiça lhes fosse imputada; 12 e fosse também pai da circuncisão para aqueles que não somente são da circuncisão, mas que também andam nas pisadas da fé que teve nosso pai Abraão antes de ser circuncidado. 13 *cp.Rm 9.8;Gl 3.16A promessa feita a Abraão ou à sua descendência de *Gn 17.4-6;22.17s.que seria herdeiro do mundo não foi pela Lei, mas pela justiça da fé. 14 Pois, *Gl 3.18se os que são da Lei são herdeiros, fica aniquilada a fé e anulada a promessa. 15 *Rm 7.7,10-25;1Co 15.56;Gl 3.10A Lei provoca ira; mas *Rm 3.20onde não há lei, não há transgressão. 16 Por isso, procede da fé, para que seja segundo a *Rm 3.24graça, a fim de que a promessa seja firme a *Rm 4.11;Rm 9.8;15.8toda a descendência; não só à que procede da lei, mas também à que procede da fé que teve Abraão 17 (que é *Rm 4.11;Gn 17.5pai de todos nós, como está escrito: Eu te hei constituído pai de muitas nações.), diante de Deus, a quem creu, *Jo 5.21o qual vivifica os mortos *cp.Is 48.13;51.2e chama *1Co 1.28as coisas que não são, como se fossem; 18 e, em esperança, ele creu contra a esperança, para que se tornasse *Gn 15.5;Rm 4.17pai de muitas nações, segundo o que se lhe havia dito: Assim será a tua descendência. 19 E, sem se enfraquecer na fé, ele considerou o seu próprio corpo já *Hb 11.12amortecido *Gn 17.17(tendo ele quase cem anos), *Gn 18.11e a velhice de Sara; 20 contudo, à vista da promessa de Deus, não vacilou por desconfiança, mas tornou-se forte pela fé, *Mt 9.8dando glória a Deus, 21 *Rm 14.5e estando plenamente convencido de que Deus é poderoso para também cumprir *Gn 18.14; cp.Hb 11.19o que tem prometido. 22 Pelo que isso lhe *Rm 4.3foi imputado para justiça. 23 Ora, *Rm 15.4;1Co 9.9s.;10.11;2Tm 3.16s.foi escrito, não somente por causa dele, que isso lhe foi imputado, 24 mas também por nossa causa, a quem há de ser imputado, a saber, a nós os *Rm 10.9;1Pe 1.21que cremos naquele que *At 2.24ressuscitou dentre os mortos a Jesus, nosso Senhor, 25 o qual foi *Rm 5.6,8;8.32; cp.Gl 2.20;Ef 5.2entregue por causa das nossas ofensas *1Co 15.17;2Co 5.15; cp.Rm 5.18e ressuscitado por causa da nossa justificação.