2 Vad menar ni med att använda detta ordspråk i Israels land och säga:
Fäderna har ätit sura (omogna) druvor
och sönernas tänder blir dåliga (är på kant, nötta, trubbiga – hebr. qahah) [och därmed ömma]?
[Jeremia har använt samma ordspråk tidigare (Jer 31:29-30 och även i liknande form i Klag 5:7). Ordspråket har troligtvis sitt ursprung i hur Adam åt av den förbjudna frukten, se 1 Mos 3:12. Även Jeremia visar att detta ordspråk inte gäller (smaken i någons mun kan inte gå i arv). Det är fel att skylla på tidigare generationer för sin synd. Ordspråket visar på människans fallenhet att vilja vara ett oskyldigt offer inför en orättvis Gud och inte ta ansvar för sin egen synd, se vers 25.]
3 Jag lever förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), ni ska inte längre ha anledning att använda detta ordspråk i Israel. 4 Se, allt människoliv (själar – hebr. nefesh) tillhör mig – faderns liv (själ), likaväl som sonens liv (själ) tillhör mig. Den som syndar (den själ som syndar), ska själv dö. [Rom 6:23]
[Nu följer tre exempel: En rättfärdig person som gör det som är rätt (vers 5-9), en orättfärdig son till en rättfärdig (vers 10-13) och en rättfärdig son till en orättfärdig far (vers 14-20). Det går att se tre generationer här där den andra vänder sig bort från Gud men den tredje vänder om!]
[Det första exemplet tar upp en rättfärdig man. Han gör det som är rätt (vers 5 och 9), tillber Herren (inte avgudar, se vers 6a), är trogen i sitt äktenskap (vers 6b), behandlar sin medmänniska väl (vers 7-8). Uppräkningen börjar och slutar med generella uttalanden (vers 5 och 9), däremellan kommer tolv punkter (vers 6-8), tio av dem är negationer. Här finns en koppling till tio Guds ord, se 2 Mos 20.]
20 Den person (själ – hebr. nefesh) som syndar är den som ska dö. En son ska inte bära [få lida för] sin fars synder och en far ska inte bära [få lida för] sin sons synder. Rättfärdigheten hos den rättfärdige ska vara över honom och ondskan hos den onde ska vara över honom. [5 Mos 24:16]