1 Herrens ord kom till mig:

2 * "Människobarn, säg till fursten i Tyrus*:

Så säger Herren Gud:

Ditt hjärta är högmodigt

och du säger: Jag är en gud,

jag tronar på en gudatron

mitt ute i havet.

Ändå är du bara en människa

och inte en gud,

hur mycket du än i ditt hjärta

tycker dig vara en gud.

3 * Se, du menar dig vara visare

än Daniel*,

ingen hemlighet är dold för dig.

4 * Genom din visdom och ditt förstånd

har du blivit rik,

guld och silver har du samlat

i dina förrådshus.

5 Genom stor visdom med vilken

du drev din handel

har du ökat din rikedom,

och så har ditt hjärta

blivit högmodigt

för din rikedoms skull.

6 Därför säger Herren Gud så:

Eftersom du menar

att dina tankar är Guds tankar,

7 * se, därför ska jag låta främlingar

komma mot dig,

de grymmaste folk.

De ska dra sina svärd

mot din visdoms skönhet

och orena din glans.

8 * De ska störta ner dig i graven,

och du ska dö en våldsam död

mitt ute i havet.

9 Ska du då säga till

den som dräper dig:

’Jag är en gud’,

du som är en människa

och inte en gud,

i händerna på den

som genomborrar dig?

10 * Du ska dö som de oomskurna dör

för främlingars hand.

För jag har talat,

säger Herren Gud."

11 Herrens ord kom till mig: 12 * "Män­niskobarn, stäm upp en sorgesång över kungen i Tyrus och säg till honom:

Så säger Herren Gud:

Du var en mönsterbild

av fullkomlighet,

full av visdom

och fullkomlig i skönhet.

13 * Du var i Eden, Guds lustgård,

höljd i alla slags ädelstenar:

karneol, topas och kalcedon,

krysolit, onyx och jaspis,

safir, granat och smaragd.

Med guld var dina tamburiner

och flöjter utsmyckade,

framställda den dag du skapades.

14 * Du var en smord,

beskyddande kerub*,

och jag hade satt dig

på Guds heliga berg.

Där gick du omkring

bland gnistrande stenar.

15 Du var fullkomlig

på alla dina vägar

från den dag då du skapades

till dess att orättfärdighet

blev funnen hos dig.

16 Genom din stora handel

fylldes du med våld,

och du syndade.

Därför drev jag dig bort

från Guds berg

och förgjorde dig,

du beskyddande kerub

mitt bland de gnistrande stenarna.

17 * Eftersom ditt hjärta var högmodigt

på grund av din skönhet,

och du fördärvade din visdom

på grund av din prakt,

kastade jag ner dig till jorden

och utlämnade dig åt kungar

till att beskådas.

18 * Genom dina många missgärningar

och din oärliga handel

vanhelgade du dina helgedomar.

Därför lät jag eld gå ut från dig,

och den förtärde dig.

Jag gjorde dig till aska på marken

inför alla som såg dig.

19 * Alla som kände dig bland folken

häpnade över dig.

Du fick ett fasansfullt slut

och du ska inte mer finnas till."

20 Herrens ord kom till mig: 21 * "Män­niskobarn, vänd ditt ansikte mot Sidon* och profetera mot det 22 * och säg:

Så säger Herren Gud:

Se, jag ska komma över dig, Sidon,

och förhärliga mig i dig.

Man ska inse att jag är Herren,

när jag dömer henne

och visar mig helig i hennes mitt.

23 Jag ska sända pest över henne

och blod på hennes gator,

och inne i henne ska döende män

falla för svärd,

som ska drabba henne

från alla sidor.

Och man ska inse att jag är Herren.

24 * Sedan ska det för Israels hus inte mer finnas någon stickande tagg ­eller något sårande törne bland alla de grannfolk som nu föraktar dem. Och man ska inse att jag är Herren Gud.

25 * Så säger Herren Gud: När jag samlar Israels hus från de folk dit de skingrats, ska jag uppenbara min helighet bland dem inför hednafolkens ögon. Sedan ska de bo i sitt land, det som jag gav åt min tjänare Jakob. 26 * De ska bo där i trygghet och bygga hus och plantera vingårdar. Ja, de ska bo i trygghet, när jag dömer alla som bor runt omkring dem och som föraktar dem. Och de ska inse att jag är Herren deras Gud."