1 I elfte året, på första dagen i månaden,* kom Herrens ord till mig:

2 * "Människobarn, eftersom Tyrus har sagt om Jerusalem:

’Ha ha! Folkens port har brutits ner.

Då vänder man sig till mig,

jag blir rik* när hon ligger

i ruiner.’

3 * Därför säger Herren Gud så:

Se, jag är emot dig, Tyrus.

Jag ska få många hednafolk

att resa sig mot dig,

liksom havet

låter sina böljor resa sig.

4 De ska förstöra Tyrus murar

och riva ner hennes torn.

Jag ska skrapa bort

allt grus från henne

och förvandla henne till

en kal klippa.

5 En torkplats för fisknät ska hon bli,

mitt ute i havet,

för jag har talat,

säger Herren Gud.

Hon ska bli ett byte för hednafolken.

6 Och hennes döttrar på fastlandet

ska dräpas med svärd.

De ska inse att jag är Herren.

7 * För så säger Herren Gud:

Se, jag ska låta Nebukadressar,* Babels kung, kungarnas kung, norr­ifrån komma över Tyrus med hästar och vagnar och ryttare och med mycket folk.

8 Dina döttrar på fastlandet

ska han dräpa med svärd.

Han ska bygga en belägringsmur*

mot dig,

kasta upp en vall mot dig

och resa sina sköldar mot dig.

9 Med sin murbräcka ska han

rikta stötar mot dina murar,

och dina torn ska han

bryta ner med sina vapen.

10 Hans hästar är så många

att dammet från dem

ska täcka dig.

Vid dånet av hans ryttare

och av hans kärror och vagnar

ska dina murar skaka

när han drar in genom dina portar,

så som man drar in

i en erövrad stad.

11 * Hans hästar ska med sina hovar

trampa sönder alla dina gator.

Ditt folk ska han döda med svärd,

och dina stolta stoder ska störta till marken.

12 Man ska röva bort dina skatter

och plundra dina handelsvaror.

Man ska riva dina murar,

och dina vackra hus

ska man bryta ner.

Stenarna, trävirket och gruset

ska kastas i havet.

13 * Jag ska göra slut på

din skräniga sång,

dina harpors ljud

ska inte höras mer.

14 Ja, jag ska göra dig till en kal klippa,

en torkplats för fisknät

ska du bli.

Aldrig mer ska du byggas upp igen,

för jag, Herren, har talat,

säger Herren Gud.

15 Så säger Herren Gud till Tyrus: Kommer då inte kustländerna att bäva vid dånet av ditt fall, när dina sårade jämrar sig och man begår mord hos dig? 16 * Alla furstar vid havet ska stiga ner från sina troner. De ska lägga bort sina mantlar och ta av sig sina broderade kläder. Skräck blir deras klädsel där de sitter på marken. De ska ständigt förfäras och häpna över dig.

17 * De ska stämma upp en sorgesång över dig och säga:

Hur har du inte gått under,

du som var bebodd av sjöfolk,

du berömda stad,

du som var så mäktig på havet,

du och dina invånare,

du som spred skräck

hos alla dina invånare.

18 Nu darrar kustländerna

den dag du faller,

och öarna i havet förfäras

den dag du går under.

19 För så säger Herren Gud: När jag gör dig till en ödelagd stad, lik städer som ingen bor i, när jag låter havets djup stiga upp över dig så att de väldiga vattnen täcker dig, 20 * då störtar jag ner dig till dem som har farit ner i graven, till folk som levde för länge sedan. Likt en plats som sedan länge ligger öde får du ligga där i jordens djup hos dem som har farit ner i graven. Så ska du förbli obebodd medan jag gör härliga ting i de levandes land. 21 * Jag ska låta dig få ett fasansfullt slut, och du ska inte mer finnas till. Man ska söka dig men aldrig någonsin finna dig säger Herren Gud."