1 ✝ Min älskade har gått ner till sin lustgård, till kryddsängarna, för att låta sin hjord beta i lustgårdarna och för att plocka liljor. 2 ✝ Jag är min älskades och min älskade är min. Han låter sin hjord beta bland liljorna. 3 ✝ Min älskade, du är vacker som Tirsa, härlig som Jerusalem, och du inger fruktan* som en här med banér! 4 ✝ Vänd bort dina ögon ifrån mig, för de har överväldigat mig, ditt hår är såsom en hjord av getter som strömmar ner för Gilead. 5 Dina tänder är som en flock tackor som stiger upp ur badet, alla har tvillingar, ofruktsam är ingen av dem. 6 Dina kinder är såsom ett kluvet granatäpple bakom din slöja. 7 ✝ Det är sextio drottningar och åttio bihustrur och jungfrurna är oräkneliga. 8 Men en enda är min duva, min fulländade, den enda för sin mor och den utvalda av henne som fött henne. Döttrarna såg henne och prisade henne lycklig. Drottningarna och bihustrurna lovprisade henne. 9 ✝ Vem är hon som strålar som morgonrodnaden, vacker som månen, klar som solen och skrämmande som en krigshär med banér? 10 Jag gick ner till valnötslunden för att se på grönskan i dalen och för att se om vinträdet hade skjutit skott och om granatäppelträden hade börjat blomma. 11 Innan jag visste av det, hade min själ gjort mig lik Amminadabs stridsvagnar. 12 ✝ Vänd om, vänd om, o Sulamit, vänd om, vänd om så att vi får se på dig. Varför ser ni på Sulamit, som på en dans i Mahanaim?