1 Om du ändå hade varit min bror som ammat vid min mors bröst! Då skulle jag ha fått kyssa dig varhelst jag träffat dig där ute, och ingen skulle se ner på mig. 2 ✝ Jag skulle då leda dig och föra dig in i min mors hus, till henne som fostrat mig. Där skulle jag ha gett dig kryddat vin att dricka, av saften från mina granatäpplen. 3 Hans vänstra hand skulle vara under mitt huvud och hans högra hand skulle omfamna mig. 4 ✝ Jag besvär er, o Jerusalems döttrar, oroa inte kärleken, stör den inte, förrän den själv vill. 5 ✝ Vem är det som kommer upp från öknen och stöder sig på sin älskade? Under äppelträdet väckte jag dig, där som din mor födde dig, där hon som var havande med dig födde dig. 6 ✝ Sätt mig som ett sigill på ditt hjärta och som ett sigill på din arm, för kärleken är stark som döden och dess svartsjuka är lika obeveklig som dödsriket. Dess glöd är en eld som brinner med den starkaste lågan.* 7 Väldiga vatten kan inte släcka kärleken, inga floder kan dränka den. Om någon skulle ge alla ägodelarna i sitt hus för kärleken, skulle han ändå bli avvisad. 8 Vi har en ung syster som ännu inte har några bröst. Vad ska vi göra för vår syster den dagen någon friar till henne? 9 Om hon är en mur, så vill vi bygga på den ett skyddsvärn av silver. Och om hon är en dörr, så vill vi stänga in henne med cederplankor. 10 ✝ Jag är en mur och mina bröst är som torn. Så blev jag i hans ögon lik en som finner frid. 11 ✝ Salomo har en vingård i Baal-Hamon. Den vingården lämnade han åt väktare. Var och en av dem skulle ge tusen siklar silver för dess frukt. 12 Min vingård som är min råder jag själv över. Tusen tillhör dig, Salomo, och tvåhundra dem som vaktar dess frukt. 13 Du som bor i lustgårdarna, vännerna lyssnar till din röst. Låt mig få höra den! 14 ✝ Skynda dig, min älskade, och var lik en gasell eller en ung hjort uppe på bergen som doftar av örter.