1 ✝ 9:1 2 Mos 25:8; 2 Mos 36:8; Nu hade ju också det första förbundet sina föreskrifter för gudstjänst och en jordisk helgedom. 2 ✝9:2 2 Mos 25:30; 2 Mos 26:1; 2 Mos 40:1-3; 2 Mos 24:5f; För ett tabernakel blev inrett: I det främre fanns ljusstaken och bordet och skådebröden. Detta kallades det heliga. 3 ✝9:3 2 Mos 26:33; Men bakom den andra förlåten av tabernaklet fanns det som kallades det allra heligaste. 4 ✝9:4 2 Mos 16:33; 2 Mos 25:10f; 2 Mos 34:29; 4 Mos 17:10; 1 Kung 8:9; 2 Krön 5:10; Det hade ett gyllene rökelsealtare och förbundets ark som på alla sidor var överdragen med guld. I den fanns ett kärl av guld med mannat och Arons stav som hade grönskat och förbundets tavlor. 5 ✝9:5 2 Mos 25:18; Ovanpå stod härlighetens keruber, som överskuggade nådastolen, men om detta kan vi inte gå in på i detalj nu. 6 ✝9:6 4 Mos 18:3; När nu detta var ordnat, så gick prästerna alltid in i det främre tabernaklet och förrättade sin tjänst. 7 ✝9:7 2 Mos 30:10; 3 Mos 16:2f; Hebr 5:3; Men i det andra går bara översteprästen in en gång om året och då inte utan blod, som han bär fram för sig själv och för folkets oavsiktliga synder. 8 ✝9:8 Hebr 10:19-20; Därmed ger den Helige Ande tillkänna, att vägen till det allra heligaste ännu inte blivit uppenbarad, så länge det första tabernaklet ännu består. 9 ✝9:9 Apg 13:39; Gal 3:21; Hebr 5:1; Hebr 10:1; Detta är en liknelse som syftar på den nuvarande tiden, under vilken både gåvor och offer frambärs, vilket inte kunde göra den som utförde tjänsten fullkomlig enligt samvetet, 10 ✝9:10 3 Mos 11:2; 4 Mos 19:7; detta bestod endast i mat och dryck och olika slags reningar och köttsliga föreskrifter, vilka är pålagda fram till tiden för en bättre ordning.

11 ✝ 9:11 Hebr 3:1; Hebr 4:14; Hebr 6:20; Hebr 8:1; Men Kristus kom som överstepräst för det goda som ska komma, genom det större och fullkomligare tabernaklet, som inte är gjort med händer, det vill säga som inte tillhör den här skapelsen. 12 ✝9:12 Apg 20:28; Hebr 10:10; 1 Petr 1:19; Upp 1:5; Inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, gick han en gång för alla in i det allra heligaste och vann en evig förlossning. 13 ✝9:13 3 Mos 16:14; 4 Mos 19:2f; Hebr 10:4; För om blod av tjurar och bockar och aska av en kviga, stänkt på de orenade, helgar till köttets renhet, 14 ✝9:14 Gal 1:4; Gal 2:20; Ef 5:2; Tit 2:14; 1 Petr 1:19; 1 Petr 4:1-2; 1 Joh 1:7; Upp 1:5; hur mycket mer ska inte Kristi blod, han som genom den evige Anden har framburit sig själv såsom ett felfritt offer åt Gud, rena era*9:14 not *UN: våra. samveten från döda gärningar till att tjäna den levande Guden. 15 ✝9:15 Rom 3:25; Rom 5:6; 1 Tim 2:5; Hebr 12:24; 1 Petr 1:18; Och på grund av detta är han medlare för det nya förbundet, för att de som är kallade kan få löftet om det eviga arvet, sedan han dött för att friköpa dem från överträdelserna under det första förbundet. 16 För där ett testamente finns, är det ju nödvändigt att han som skrev det är död, 17 ✝9:17 Gal 3:15; för ett testamente blir giltigt först genom döden, eftersom det inte träder i kraft så länge den som upprättade det lever. 18 Därför blev inte heller det första förbundet instiftat utan blod. 19 ✝9:19 2 Mos 24:5-6; 3 Mos 16:15f; För sedan Mose inför allt folket hade läst alla budorden enligt lagen, tog han blodet från kalvar och bockar tillsammans med vatten, scharlakansröd ull och isop och bestänkte både själva boken och allt folket. 20 ✝9:20 2 Mos 24:8; Matt 26:28; Och sa: Detta är förbundets blod, som Gud har förordnat åt er. 21 ✝9:21 2 Mos 29:21; 3 Mos 8:15f; Och på samma sätt stänkte han blod både på tabernaklet och på alla de kärl som hörde till gudstjänsten. 22 ✝9:22 3 Mos 17:11; Så renas enligt lagen nästan allt med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse. 23 Därför var det nödvändigt att avbilderna av de himmelska tingen skulle bli renade med dessa medel, men de himmelska tingen själva renas med bättre offer än dessa. 24 För Kristus har inte gått in i den helgedom som är gjord med händer och som är en avbild av den verkliga, utan han har gått in i själva himlen, för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull, 25 ✝9:25 2 Mos 30:10; 3 Mos 16:2f; Hebr 7:27; inte heller för att han skulle offra sig själv många gånger, såsom översteprästen varje år går in i helgedomen med en annans blod. 26 ✝9:26 Gal 4:4; Ef 1:10; 1 Petr 1:20; I så fall hade han varit tvungen att lida många gånger ända sedan världens grund blev lagd. Men nu vid tidernas slut har han en gång för alla trätt fram för att genom offret av sig själv utplåna synden. 27 Och såsom det är bestämt om människorna att en gång dö och sedan dömas, 28 ✝9:28 Matt 26:28; Rom 5:6f; 1 Petr 3:18; så ska Kristus, som en enda gång har offrats för att bära mångas synder, för andra gången, utan synd bli synlig för dem som ivrigt väntar honom till frälsning.