1 Och på tjugofjärde dagen i samma månad samlades Israels barn till fasta, klädda i säcktyg och med jord över sig*. 2 Och Israels släkt avskilde sig från alla främlingar och trädde fram och bekände sina synder och sina fäders orättfärdighet. 3 ✝ Och de reste sig upp från sin plats och läste ur HERRENS, deras Guds, lagbok en fjärdedel av dagen och under en annan fjärdedel gjorde de sin bekännelse och tillbad HERREN, sin Gud. 4 Sedan ställde sig Jesua, Bani, Kadmiel, Sebanja, Bunni, Serebja, Bani och Kenani på leviternas trappor och ropade med hög röst till HERREN, sin Gud. 5 Sedan sa leviterna, Jesua, Kadmiel, Bani, Hasabneja, Serebja, Hodia, Sebanja och Petaja: Stå upp och välsigna HERREN, er Gud, från evighet till evighet! Prisat vare ditt härliga namn, som är upphöjt över allt lov och pris. 6 ✝ Du, endast du, är HERREN. Du har skapat himlen och himlarnas himmel med hela deras härskara, jorden och allt som är på den, haven och allt som är i dem. Och du håller dem alla vid liv, och den himmelska härskaran tillber dig. 7 ✝ Du är HERREN, Gud, som utvalde Abram och förde honom ut från Ur i Kaldeen och gav honom namnet Abraham. 8 Du fann hans hjärta trofast inför dig och slöt ett förbund med honom att ge kananeernas, hetiternas, amoreernas, perisseernas, jebusiternas, och girgaseernas land, att ge det till hans efterkommande. Och du har hållit dina ord, för du är rättfärdig. 9 ✝ Och du såg våra fäders lidande i Egypten och hörde deras rop vid Röda havet. 10 ✝ Och gjorde tecken och under på Farao och på alla hans tjänare och på allt folket i hans land. För du visste att de handlade övermodigt mot dem. Så gjorde du dig ett namn, som är detsamma än idag. 11 ✝ Och du delade havet framför dem, så att de kunde gå mitt igenom havet på torr mark. Men deras förföljare kastade du i djupet, som en sten i väldiga vatten. 12 ✝ Och du ledde dem med en molnstod om dagen och med en eldstod om natten för att ge dem ljus på den väg de skulle gå. 13 ✝ Du steg också ner på Sinai berg och talade till dem från himlen, och gav dem rättfärdiga föreskrifter och sanna lagar, goda stadgar och bud. 14 Och du gjorde din heliga sabbat känd för dem och befallde dem bud, stadgar och lagar genom din tjänare Moses hand. 15 ✝ Och du gav dem bröd från himlen mot hungern och lät vatten flöda fram ur klippan mot törsten. Och du lovade dem att de skulle gå och ta i besittning det land som du med ed lovat att ge dem. 16 Men de och våra fäder blev stolta och hårdnackade och lyssnade inte på dina bud 17 ✝ och vägrade lyda. De mindes inte heller dina under som du gjorde bland dem utan blev hårdnackade, och i deras uppror utnämnde de en ledare för att återvända till sitt slaveri. Men du är en Gud redo att förlåta, nådig och barmhärtig, sen till vrede och rik på godhet, och du övergav dem inte. 18 ✝ Ja, när de gjorde sig en gjuten kalv och sa: Detta är din Gud som har fört dig upp ur Egypten, och de hädade dig stort. 19 ✝ Men i din stora barmhärtighet övergav du dem ändå inte i öknen. Molnpelaren vek inte från dem om dagen utan ledde dem på vägen, inte heller eldpelaren utan den lyste för dem om natten på den väg de skulle gå. 20 ✝ Du gav också din gode Ande för att undervisa dem. Och undanhöll inte ditt manna från deras mun, och du gav dem vatten mot deras törst. 21 ✝ Ja, under fyrtio år försörjde du dem i öknen, så att ingenting fattades dem. Deras kläder blev inte utslitna, och deras fötter svullnade inte. 22 Dessutom gav du dem riken och folk och delade ut åt dem olika områden, så de intog Sihons land, kungen av Hesbons land, och Ogs land, kungen i Basan. 23 ✝ Du förökade deras barn som stjärnorna på himlen och förde dem in i det land som du hade lovat deras fäder att de skulle dra in i och ta det i besittning. 24 ✝ Så deras barn kom och tog landet i besittning. Du kuvade landets invånare, kananeerna, för dem och gav dem och kungarna och landets folk i deras händer, så att de kunde göra med dem som de ville. 25 De intog befästa städer och ett bördigt land och tog över hus fyllda med allt gott, uthuggna brunnar, vingårdar, olivlundar och fruktträd i mängd. Så de åt och blev mätta och feta och njöt av din stora godhet. 26 ✝ Ändå var de olydiga och gjorde uppror mot dig och kastade din lag bakom sig och dödade dina profeter som uppmanade dem att de skulle vända om till dig och de hädade dig stort. 27 ✝ Därför överlämnade du dem i deras fienders händer som förtryckte dem. Men när de var i nöd ropade de till dig och du hörde dem från himlen. Och i din stora barmhärtighet skickade du dem befriare som räddade dem ut ur deras fienders hand. 28 Men efter att de hade kommit till ro gjorde de på nytt det som var ont inför dig. Då lämnade du dem i deras fienders hand, som fick råda över dem. Men när de vände tillbaka och ropade på nytt till dig hörde du dem från himlen, och du räddade dem många gånger i din barmhärtighet. 29 ✝ Och du förmanade dem för att du skulle kunna föra dem tillbaka till din lag. Men de var stolta och lyssnade inte på dina bud, utan syndade mot dina stadgar, som en man ska leva av när han håller dem. De vände dig ryggen och blev hårdnackade och ville inte lyssna. 30 ✝ Du hade tålamod med dem i många år och förmanade dem med din Ande genom dina profeter, men de lyssnade inte. Då gav du dem i händerna på folken i de andra länderna. 31 ✝ Men för din stora barmhärtighets skull gjorde du inte helt slut på dem och övergav dem inte. För du är en nådig och barmhärtig Gud. 32 Och nu, vår Gud, du store, mäktige och fruktade Gud som håller förbundet och barmhärtigheten, låt den inte vara liten i dina ögon, all den plåga som har drabbat oss, våra kungar, våra furstar, våra präster, våra profeter, våra fäder och över hela ditt folk från de assyriska kungarnas dagar ända till idag. 33 ✝ Och du är rättvis i allt det som har drabbat oss, för du har gjort rätt, men vi har handlat ondskefullt. 34 ✝ Våra kungar, våra furstar, våra präster och våra fäder har inte heller hållit din lag, inte heller brytt sig om dina bud och dina stadgar som du hade uppmanat dem att följa. 35 För de har inte tjänat dig i sitt rike eller i allt det goda som du gav dem eller i det rymliga och bördiga land som du satte framför dem, och de vände inte heller om från sina onda gärningar. 36 Se, vi är tjänare i dag, ja, det land som du gav våra fäder för att äta dess frukt och dess goda, se, vi är tjänare i det. 37 Och dess rika skörd tillfaller de kungar som du har satt över oss på grund av våra synder. De härskar också över våra kroppar och över vår boskap som de finner gott, och vi är i stor nöd. 38 Och på grund av allt detta slöt vi ett fast förbund och skrev ner det och lät våra furstar, leviter och präster försegla det med sigill.