1 Sedan sa Noomi, hennes svärmor, till henne: Min dotter, ska jag inte försöka skaffa dig trygghet, så att det går bra för dig? 2 Hör nu, är inte Boas, vars tjänarinnor du har varit tillsammans med, vår släkting? Och just i natt rensar han korn på tröskplatsen. 3 Tvätta dig därför och smörj in dig med välluktande olja och ta på dig dina bästa kläder och gå ner till tröskplatsen. Men låt honom inte upptäcka dig förrän han har slutat att äta och dricka. 4 När han då lägger sig, så lägg märke till var han lägger sig och gå och lyft upp manteln vid hans fötter och lägg dig där. Han kommer sedan att säga till dig vad du ska göra. 5 Hon svarade henne: Allt vad du säger ska jag göra. 6 Så gick hon ner till tröskplatsen och gjorde precis som hennes svärmor hade sagt till henne. 7 När Boas hade ätit och druckit och hans hjärta var glatt, gick han och lade sig intill sädeshögen. Då smög hon sig dit och lyfte upp manteln vid hans fötter och lade sig där. 8 Och det hände vid midnattstid att mannen blev skrämd och böjde sig framåt och se, en kvinna låg vid hans fötter. 9 Och han sa: Vem är du? Och hon svarade: Jag är Rut, din tjänarinna. Bred ut din mantel över din tjänarinna, för du är min återlösare. 10 Då svarade han: Välsignad vare du av HERREN, min dotter, för du har visat ännu större trohet än tidigare, då du inte har sprungit efter unga män, vare sig fattiga eller rika. 11 Och nu, min dotter, frukta inte. Allt vad du säger, vill jag göra för dig, för allt folket i staden vet att du är en ärbar kvinna. 12 Och det är ju sant att jag är din återlösare. Men det finns en annan återlösare som är närmare än jag. 13 Stanna kvar här i natt. Om han i morgon vill ta på sig plikten som din återlösare, ja, då ska han lösa dig. Men om han inte vill lösa dig, så ska jag lösa dig, så sant HERREN lever. Ligg kvar här tills det blir morgon. 14 Och hon låg vid hans fötter till morgonen. Då steg hon upp innan någon kunde känna igen den andra. Och han sa: Det får inte bli känt att en kvinna varit här på tröskplatsen. 15 Sedan sa han: Ta sjalen som du har på dig och håll fram den. Då höll hon fram den, och han mätte upp sex mått korn och lyfte upp det på henne. Därefter gick hon in i staden. 16 När hon kom till sin svärmor, frågade hon: Hur har det gått för dig, min dotter? Då berättade hon för henne allt vad mannen hade gjort för henne, 17 och tillade: Dessa sex mått korn gav han mig, för han sa till mig: Du ska inte komma tomhänt till din svärmor. 18 Då svarade hon: Vänta nu, min dotter, tills du får veta hur det går med denna sak. För den mannen kommer inte att ge sig någon ro förrän han får saken avgjord i dag.