1 ✝ Och Noomi hade en släkting på sin mans sida, en förmögen och betydande man av Elimeleks släkt som hette Boas. 2 ✝ Och Rut, moabitiskan, sa då till Noomi: Låt mig gå ut på åkern och samla ihop ax efter någon som ser till mig med välvilja. Och hon svarade henne: Gå, min dotter. 3 Då gick hon i väg och samlade ihop på åkern efter skördemännen. Och hon råkade hamna på den åkermark som tillhörde Boas, som var av Elimeleks släkt. 4 Just då kom Boas från Betlehem och sa till skördemännen: HERREN vare med er, och de svarade: HERREN välsigne dig. 5 Då frågade Boas den av sina tjänare som hade uppsikt över skördemännen: Vems unga kvinna är detta? 6 Och tjänaren, som hade uppsikt över skördemännen, svarade och sa: Det är den moabitiska kvinnan, som tillsammans med Noomi har kommit hit från Moabs land. 7 Hon bad: Låt mig få plocka och samla ax bland kärvarna efter skördemännen. Sedan kom hon hit i morse och har hållit på ända till nu, förutom att hon har vilat en stund i huset. 8 Då sa Boas till Rut: Hör på, min dotter. Gå inte och plocka ax på någon annan åker och gå inte heller härifrån, utan stanna här och håll dig till mina tjänarinnor. 9 Se efter var de skördar på åkern och följ efter dem. Jag har förbjudit de unga männen att röra dig. När du är törstig, så gå till krukorna och drick av det som de unga männen öser upp. 10 Då föll hon ner på sitt ansikte och bugade sig mot jorden och sa till honom: Varför har jag funnit nåd för dina ögon, att du bryr dig om mig, fastän jag är en främling? 11 Boas svarade och sa till henne: Man har berättat för mig allt vad du har gjort för din svärmor efter din mans död, och hur du har lämnat din far och din mor och ditt hemland och följt med till ett folk som du inte kände förut. 12 HERREN ska löna dig för vad du har gjort och må full lön tillfalla dig från HERREN, Israels Gud, under vars vingar du har kommit för att söka skydd. 13 Då sa hon: Må jag finna nåd inför dina ögon, min herre, för du har tröstat mig och talat vänligt till din tjänarinna, fastän jag inte är som någon av dina tjänarinnor. 14 När det var dags att äta sa Boas till henne: Kom hit och ät av brödet och doppa ditt brödstycke i vinättikan. Då satte hon sig vid sidan av skördemännen och han gav henne rostade ax. Hon åt och blev mätt och fick över. 15 När hon sedan reste sig för att plocka, befallde Boas sina tjänare och sa: Låt henne också få plocka mellan kärvarna och tillrättavisa henne inte. 16 Ni kan även dra ut strån ur knipporna åt henne och låta dem ligga, så att hon får plocka upp dem och ingen får klandra henne för det. 17 Så samlade hon ax på åkern ända till kvällen. När hon hade klappat ut det hon hade plockat, var det ungefär en efa korn. 18 Hon lyfte upp det och gick till staden och visade sin svärmor vad hon hade samlat ihop och hon tog fram och gav åt henne vad hon hade fått över, sedan hon ätit sig mätt. 19 Hennes svärmor frågade henne: Var har du plockat i dag och var har du arbetat? Välsignad vare han som tagit sig an dig. Då berättade hon för sin svärmor hos vem hon hade arbetat och sa: Mannen som jag har arbetat hos idag heter Boas. 20 Då sa Noomi till sin sonhustru: Välsignad vare han av HERREN, att han inte har undandragit sin barmhärtighet, varken från de levande eller de döda. Och Noomi tillade: Den mannen är nära släkt till oss och är en av våra återlösare*. 21 Rut, moabitiskan, sa: Han sa också till mig: Håll dig till mina tjänare, tills de har bärgat in hela min skörd. 22 Och Noomi sa till Rut, sin sonhustru: Det är bäst, min dotter, att du går med hans tjänarinnor, så att man inte visar bort dig om du går på någon annan åker. 23 Så höll hon sig till Boas tjänarinnor och plockade ax där tills både kornskörden och veteskörden var klara. Och hon bodde hos sin svärmor.