1 ✝ Se hur Herren i sin vrede har täckt dottern Sion med mörka moln! Han kastade ner Israels härlighet från himlen till jorden och tänkte inte på sin fotpall på sin vredes dag. 2 ✝ Skoningslöst har Herren skövlat alla Jakobs boningar. I sin vrede rev han ner dottern Judas fästen. Han slog dem till marken, han vanärade riket och dess furstar. 3 I sin vredes hetta har han brutit av alla Israels horn*. Han drog undan sin högra hand när fienden kom, och han brann mot Jakob likt en flammande eld som förtär allt runt omkring. 4 ✝ Han spände sin båge som en fiende, han stod redo med sin högra hand som en ovän och dödade allt som var ljuvligt att se på. Över dottern Sions tabernakel utgöt han sin vrede som en eld. 5 ✝ Herren var som en fiende. Han har ödelagt* Israel, han har fördärvat* alla palats, han har förstört dess fästningar och har låtit det bli mycket sorg och klagan hos dottern Juda. 6 ✝ Sitt tabernakel har han rivit ner som om det var en trädgård, han har förstört sin mötesplats. HERREN har låtit Sion glömma högtider och sabbater, och i sin rasande vrede har han förskjutit både kung och präst. 7 ✝ Herren har övergett sitt altare, han har förkastat sin helgedom. Murarna runt hennes palats har han överlämnat i fiendernas hand. De ropade högt i HERRENS hus som på en högtidsdag. 8 ✝ HERREN hade beslutat att förstöra dottern Sions mur. Han spände mätsnöret och drog inte tillbaka sin hand från förstörelsen och fick vallar och murar till att sörja, förfallna ligger de nu alla. 9 ✝ Hennes portar sjönk ner till jorden, han förstörde och bröt sönder hennes bommar. Hennes kung och hennes furstar bor bland hedningarna. Lagen finns inte mer, och hennes profeter får inte några syner från HERREN. 10 ✝ Dottern Sions äldste sitter tysta på marken. De har kastat stoft på sina huvuden, de är klädda i säcktyg. Jerusalems jungfrur sänker sina huvuden mot marken. 11 ✝ Mina ögon förtärs av tårar, det jäser i mitt inre*. Min lever utgjuts på marken för dottern, mitt folk går under, för barn och spädbarn tynar bort på stadens gator. 12 De säger till sina mödrar: Var finns bröd och vin, medan de segnar ner, likt de sårade på gatorna i staden, och ger upp andan i sina mödrars famn. 13 ✝ Vad ska jag säga dig, vad ska jag likna dig med, du dotter Jerusalem? Vad ska jag jämföra dig med för att trösta dig, du jungfru dotter Sion? För din skada är stor som havet. Vem kan hela dig? 14 ✝ Dina profeter har sett syner angående dig som varit falska och dåraktiga. De uppenbarade inte för dig din syndaskuld, för att föra dig tillbaka från din fångenskap, utan bördorna de såg var falska och förledande*. 15 ✝ Alla som går vägen förbi klappar händerna över dig, de visslar och skakar på huvudet över dottern Jerusalem och säger: Är detta den staden som man kallade den fulländande skönheten, hela jordens glädje? 16 ✝ Alla dina fiender spärrar upp sin mun mot dig, de visslar och gnisslar med tänderna och säger: Vi har ödelagt henne! Detta är sannerligen dagen vi har väntat på. Vi har upplevt den och fått se den! 17 ✝ HERREN har gjort vad han hade tänkt, han har fullbordat sitt ord som han långt tidigare hade befallt. Han har förstört skoningslöst och låtit fienden glädjas över dig och upphöjt dina motståndares horn.* 18 ✝ Deras hjärtan ropar till Herren. O du dotter Sions mur, låt tårar rinna som en bäck både dag och natt. Ge dig ingen ro, låt inte din ögonsten vila. 19 ✝ Stå upp, ropa om natten vid den första väkten*. Utgjut ditt hjärta som vatten inför Herrens ansikte, lyft upp till honom dina händer för dina barns liv som tynar bort av hunger i alla gathörn! 20 ✝ Skåda, O HERRE, och se vem du har handlat så emot. Ska kvinnor äta upp sin livsfrukt, de barn som de har i sin famn? Ska både präst och profet dödas i Herrens helgedom? 21 Unga och gamla ligger på marken, på gatorna, mina jungfrur och mina unga män har fallit för svärdet. Du dödade dem på din vredes dag, du slaktade utan att skona. 22 Som till en högtidsdag kallade du samman förskräckelser från alla håll, så att ingen kom undan eller överlevde på HERRENS vredes dag. De som jag har burit på armarna och fostrat har min fiende förgjort.