1 ✝ Hur öde ligger staden som var så folkrik! Hon har blivit lik en änka. Hon som var stor bland folken och en furstinna bland länderna har blivit en slavinna. 2 ✝ Hon gråter bittert om natten, och hennes kind är tårad. Bland alla hennes älskare finns ingen som tröstar henne. Alla hennes vänner har bedragit henne, de har blivit hennes fiender. 3 ✝ Juda har drivits i landsflykt* på grund av nöd och svårt slaveri. Hon bor bland hedningarna. Hon finner ingen ro. Alla hennes förföljare har hunnit ifatt henne mitt i hennes nöd. 4 ✝ Sions vägar sörjer eftersom ingen kommer till högtiderna. Alla hennes portar ligger öde, hennes präster suckar, hennes jungfrur är bedrövade, och själv är hon bitter. 5 ✝ Hennes motståndare har fått makten, hennes fiender har framgång, eftersom HERREN har straffat henne för hennes många synder. Hennes barn har drivits bort i fångenskap av fienden. 6 Sions dotter har förlorat all sin prakt. Hennes furstar är som hjortar, som inte finner betesmark, och som kraftlösa flyr undan förföljaren. 7 ✝ I sin tid av nöd och hemlöshet minns Jerusalem allt det välstånd hon hade i forna dagar. När hennes folk föll i fiendens hand kom ingen till hennes hjälp. Motståndarna såg på henne och skrattade åt hennes undergång.* 8 ✝ Svårt har Jerusalem syndat, därför har hon blivit oren*. Alla de som ärat henne föraktar henne, för de har sett hennes nakenhet, och hon själv suckar och vänder sig bort. 9 ✝ Hennes orenhet finns i hennes kläder, hon tänkte inte på hur slutet skulle bli. Därför blev hennes fall så ofattbart djupt, och hon har ingen som tröstar henne. Se, O HERRE, till min nöd, för fienden har upphöjt sig. 10 ✝ Fienden räckte ut sin hand efter alla hennes dyrbarheter, för hon fick själv se att hedningar gick in i hennes helgedom, om vilka du har befallt att de inte skulle få komma in i din församling. 11 ✝ Allt hennes folk suckar och söker efter bröd. De ger sina dyrbarheter för mat för att hålla sig vid liv. Se, HERRE, och ge akt på hur föraktad jag blivit! 12 ✝ Betyder detta ingenting för alla er som passerar förbi? Se och begrunda om det finns någon sorg som är lik den sorg som drabbat mig, den som HERREN tillfogat mig på sin glödande vredes dag. 13 Från höjden sände han en eld i mina ben och kuvade dem. Han bredde ut ett nät för mina fötter och stötte mig tillbaka, han har överlämnat mig åt ensamhet och kraftlöshet dagen lång. 14 ✝ Mina överträdelsers ok är bundet av hans hand, de är flätade och lades på min nacke. Han har brutit ner min kraft. Herren har överlämnat mig i händerna på dem som jag inte kan stå emot. 15 ✝ Herren har trampat ner alla mina tappra män som fanns hos mig. Han samlade ett uppbåd mot mig för att krossa mina unga män. Herren har trampat jungfrun dottern Juda som i en vinpress. 16 ✝ På grund av detta gråter jag. Mina ögon, ja, från mina ögon strömmar tårarna, för tröstaren som skulle vederkvicka min själ är långt borta från mig. Mina barn är övergivna för fienden har segrat. 17 Sion sträcker ut sina händer, men det finns ingen som tröstar henne. HERREN har befallt gällande Jakob att hans fiender ska omringa honom. Jerusalem har blivit som en oren kvinna för dem. 18 ✝ HERREN är rättfärdig, för jag har varit upprorisk mot hans bud. Lyssna, alla folk, jag ber er, och se min sorg! Mina jungfrur och mina unga män har gått i fångenskap. 19 ✝ Jag kallade på mina älskare, men de bedrog mig. Mina präster och mina äldste gick under i staden medan de sökte mat för att hålla sig vid liv. 20 ✝ Se, O HERRE, för jag är i nöd! Det jäser inom mig, mitt hjärta vänder sig i mitt bröst, för jag har varit mycket upprorisk. Utomhus gör svärdet mig barnlös, inomhus är det som döden. 21 ✝ De har hört min suckan, men det finns ingen som tröstar mig. Alla mina fiender har hört om min olycka, de gläds att du har gjort det. Du ska låta den dagen komma som du har förkunnat, och för dem ska det gå som för mig. 22 ✝ Låt all deras ondska komma inför dig, och gör med dem som du har gjort med mig för alla mina överträdelser, för mina suckar är många och mitt hjärta är bedrövat.