1 ✝ Och det hände efter en lång tid, på tredje året, att HERRENS ord kom till Elia som sa: Gå och träd fram inför Ahab och jag ska låta det regna på jorden. 2 Och Elia gick för att träda fram inför Ahab. Och hungersnöden var svår i Samaria. 3 Och Ahab kallade till sig Obadja som hade ansvaret för hans hus. Och Obadja fruktade HERREN mycket. 4 ✝ För det var så att medan Isebel höll på att döda HERRENS profeter, hade Obadja tagit hundra profeter och gömt dem i en grotta, femtio här och femtio där, och försett dem med bröd och vatten. 5 Och Ahab sa till Obadja: Dra genom landet till alla vattenkällor och till alla bäckar. Kanske kan vi finna gräs nog att hålla hästar och mulor vid liv, så att vi inte förlorar alla djuren. 6 Så delade de upp landet mellan sig för att genomkorsa var sin del. Ahab tog en väg och Obadja en annan väg. 7 Och när Obadja var på vägen, se, då mötte Elia honom. Och han kände igen honom och föll ner på sitt ansikte och sa: Är det du min herre Elia? 8 Och han svarade honom: Det är jag. Gå och säg till din herre: Se, Elia är här. 9 ✝ Och han sa: På vilket sätt har jag syndat, eftersom du vill ge din tjänare i Ahabs hand, för att döda mig? 10 Så sant HERREN, din Gud, lever, det finns inget folk eller rike dit min herre inte har sänt någon för att söka efter dig och när de då har svarat att du inte fanns där har han låtit dessa riken och folk gå ed på att de inte har kunnat finna dig. 11 Och nu säger du: Gå och säg till din herre: Se, Elia är här. 12 ✝ Och det ska ske, så snart jag har gått härifrån, att HERRENS Ande ska föra dig dit jag inte vet, och när jag kommer och berättar för Ahab och han inte finner dig så dödar han mig. Men jag, din tjänare, fruktar HERREN ända från min ungdom. 13 Har man inte berättat för min herre vad jag gjorde när Isebel dödade HERRENS profeter, hur jag gömde hundra av HERRENS profeter i en grotta, femtio här och femtio där, och gav dem mat och dryck? 14 Och nu säger du: Gå och säg till din herre: Se, Elia är här, och han kommer att döda mig. 15 Och Elia sa: Så sant HERREN Sebaot lever, honom som jag tjänar, i dag ska jag sannerligen träda fram inför honom. 16 Då gick Obadja för att möta Ahab och berättade detta för honom. Och Ahab gick för att möta Elia. 17 Och när Ahab fick se Elia sa Ahab till honom: Är du den som drar olycka över Israel? 18 ✝ Och han svarade: Det är inte jag som har dragit olycka över Israel, utan du och din fars hus då ni har övergett HERRENS bud och du har följt baalerna. 19 Men sänd nu och samla hela Israel till mig på berget Karmel, tillsammans med Baals 450 profeter och Aseras 400 profeter, som äter vid Isebels bord. 20 Och Ahab sände bud till alla Israels barn och lät samla profeterna på Karmels berg. 21 ✝ Och Elia trädde fram för allt folket och sa: Hur länge ska ni halta på båda sidor? Om HERREN är Gud, så följ honom, men om Baal är det, så följ honom. Men folket svarade honom inte med ett ord. 22 ✝ Då sa Elia till folket: Jag är den ende som är kvar av HERRENS profeter, men Baals profeter är 450 man. 23 Låt oss få två tjurar och låt dem välja ut åt sig en tjur och stycka den och lägga den på veden utan att tända eld. Sedan ska jag göra i ordning den andra tjuren och lägga den på veden utan att tända eld. 24 Sedan kan ni åkalla er guds namn, men jag ska åkalla HERRENS namn. Och den gud som svarar med eld, han är Gud. Och allt folket svarade och sa: Ditt förslag är bra. 25 Och Elia sa till baalsprofeterna: Välj ut åt er den ena tjuren och gör i ordning den. Ni börjar, för ni är många. Åkalla sedan er guds namn, men tänd ingen eld. 26 ✝ Och de tog den tjur som de hade fått och gjorde i ordning den och åkallade Baals namn från morgon ända till middagstid och sa: O Baal, svara oss! Men inte ett ljud hördes, och ingen svarade. Och de dansade* runt altaret som de hade gjort. 27 ✝ Och det hände vid middagstid att Elia retade dem och sa: Ropa högre, för han är en gud, kanske han är försjunken i tankar, eller så är han upptagen eller på resa, eller kanske han sover och måste väckas. 28 ✝ Och de ropade med hög röst och ristade sig som de brukade med knivar och spjut tills blodet rann ut på dem. 29 ✝ Och det hände, när middagstiden var förbi, att de profeterade fram till tiden för offrandet av kvällsoffret. Men inte ett ljud hördes, ingen svarade och inte heller någon som gav akt på dem. 30 Och Elia sa till allt folket: Kom fram hit till mig! Och allt folket gick fram till honom. Då byggde han åter upp HERRENS altare som hade rivits ner. 31 ✝ Och Elia tog tolv stenar, efter antalet av Jakobs söners stammar, till vilken HERRENS ord hade kommit och sagt: Israel ska vara ditt namn. 32 Och med stenarna byggde han ett altare i HERRENS namn och grävde ett dike runt altaret, stort nog för att rymma två seamått. 33 Och han gjorde i ordning veden och styckade tjuren och lade den på veden 34 och sa: Fyll fyra krukor med vatten och häll ut det över brännoffret och över veden. Och han sa: Gör det en gång till. Och de gjorde det för andra gången. Och han sa: Gör det för tredje gången. Och de gjorde det för tredje gången. 35 Och vattnet flöt runt omkring altaret, och även diket fyllde han med vatten. 36 Och det hände, vid tiden för kvällsoffret, att profeten Elia kom fram och sa: HERRE, Abrahams, Isaks och Israels Gud, låt det bli känt i dag att du är Gud i Israel och att jag är din tjänare, och att jag har gjort allt detta på ditt ord. 37 Hör mig, o HERRE, hör mig, så att detta folk inser att du, HERRE, är Gud, och att du har vänt deras hjärtan tillbaka igen. 38 ✝ Då föll HERRENS eld ner och förtärde brännoffret, veden, stenarna och jorden och slickade upp vattnet som fanns i diket. 39 ✝ Och när allt folket såg detta, föll de ner på sina ansikten och sa: Det är HERREN som är Gud. Det är HERREN som är Gud. 40 ✝ Då sa Elia till dem: Grip Baals profeter. Låt inte en enda av dem komma undan! Och de grep dem, och Elia lät föra ner dem till bäcken Kison och dödade dem där. 41 Och Elia sa till Ahab: Bryt upp, ät och drick, för jag hör bruset av kraftigt regn. 42 Och Ahab gick upp för att äta och dricka. Och Elia gick upp på Karmels topp och böjde sig ner mot jorden och lade sitt huvud mellan sina knän 43 och sa till sin tjänare: Gå upp nu och se ut mot havet. Och han gick upp och tittade och sa: Det finns ingenting. Och sju gånger sa han: Gå tillbaka. 44 Och det hände vid sjunde gången, att han sa: Se, ett litet moln som en mans hand stiger upp ur havet. Och han sa: Gå upp och säg till Ahab: Spänn för och far ner, så att regnet inte håller dig kvar. 45 Och det hände under tiden att himlen blev svart av moln och vind, och det blev ett kraftigt regn. Och Ahab red iväg och begav sig till Jisreel. 46 Men HERRENS kraft fyllde Elia och han fäste upp sina kläder och sprang före Ahab ända fram till Jisreel.