1 ✝ Men kung Salomo älskade många utländska kvinnor, förutom faraos dotter, moabitiskor, ammonitiskor, edomitiskor, sidoniskor och hetitiskor, 2 ✝ från de folk, om vilka HERREN hade sagt till Israels barn: Ni ska inte gå in till dem, inte heller ska de gå in till er. Ty de kommer sannerligen att förleda era hjärtan att följa deras gudar. Ändå höll Salomo fast vid dem i kärlek. 3 Och han hade 700 hustrur av furstlig rang och 300 bihustrur. Och hans hustrur förledde hans hjärta. 4 Och det skedde när Salomo blev gammal att hans hustrur förledde hans hjärta att följa andra gudar, så att hans hjärta inte höll sig helt till HERREN, sin Gud, så som hans far Davids hjärta. 5 För Salomo vandrade efter Astarte, sidoniernas gudinna, och Milkom, ammoniternas avskyvärda avgud. 6 Och Salomo gjorde det som var ont i HERRENS ögon och följde inte i allt efter HERREN så som hans far David hade gjort. 7 ✝ Salomo byggde då en offerhöjd åt Kemos, moabiternas avskyvärda avgud, på berget som ligger nära Jerusalem och åt Molok, ammoniternas avskyvärda avgud. 8 Och han gjorde likadant för alla sina utländska hustrur, som fick tända rökelse och offra åt sina gudar. 9 ✝ Och HERREN blev vred på Salomo därför att hans hjärta hade vänt sig bort från HERREN, Israels Gud, som hade uppenbarat sig för honom två gånger, 10 och som hade befallt honom om denna sak att han inte skulle följa efter andra gudar. Men han hade inte hållit vad HERREN hade befallt honom. 11 ✝ Därför sa HERREN till Salomo: Eftersom du har gjort detta och inte har hållit mitt förbund och mina stadgar som jag har befallt dig, ska jag sannerligen rycka riket från dig och ge det åt din tjänare. 12 ✝ Men för din far Davids skull ska jag inte göra det så länge du lever, utan ur din sons hand ska jag rycka det. 13 Men jag ska inte rycka bort hela riket, utan en stam ska jag ge åt din son för min tjänare Davids skull och för Jerusalems skull som jag har utvalt. 14 Och HERREN uppväckte en motståndare åt Salomo, edomiten Hadad, som tillhörde den edomitiska kungafamiljen. 15 ✝ När David var i Edom och Joab, befälhavaren, hade dragit upp för att begrava de stupade, efter att han hade dödat alla män i Edom, 16 för Joab och hela Israel stannade där i sex månader tills han hade utrotat allt mankön i Edom, 17 då flydde Hadad tillsammans med några edomiter som hade varit i hans fars tjänst, för att bege sig till Egypten. Hadad var då ett litet barn. 18 Och de bröt upp från Midjan och kom till Paran, och de tog folk med sig från Paran och kom till Egypten, till farao, kungen i Egypten, som gav honom ett hus och sörjde för hans uppehälle och gav honom mark. 19 Och farao uppskattade Hadad så mycket att han gav sin svägerska, drottning Tapenes syster, till hustru. 20 Och Tapenes syster födde honom en son Genubat, och Tapenes avvande honom i faraos palats. Sedan vistades Genubat i faraos palats bland faraos söner. 21 Då nu Hadad i Egypten fick höra att David hade gått till vila hos sina fäder och att befälhavaren Joab var död, sa Hadad till farao: Låt mig få ge mig av, så att jag kan återvända till mitt eget land. 22 Då sa farao till honom: Men vad är det du saknar hos mig, att du vill resa dit till ditt land? Och han svarade: Inget, men låt mig resa ändå. 23 Och Gud uppväckte ännu en motståndare till honom, Reson, Eljadas son som hade flytt från sin herre Hadadeser, kungen i Soba. 24 ✝ Och han samlade män omkring sig och blev ledare för ett rövarband, när David dödade dem från Soba. Och de drog till Damaskus och slog sig ner där och regerade i Damaskus. 25 Och han var en motståndare till Israel under hela Salomos livstid, förutom det onda som Hadad gjorde, och han avskydde Israel och regerade över Syrien. 26 ✝ Och Salomos tjänare Jerobeam, Nebats son, en efraimit från Sereda, vars mor hette Serua, en änka, reste sig mot kungen. 27 Och detta var orsaken till att han reste sig mot kungen: Salomo byggde Millo och reparerade skadorna på sin far Davids stad. 28 Och Jerobeam var en tapper krigare, och när Salomo såg att han var en duktig arbetare satte han honom över hela arbetsstyrkan från Josefs hus. 29 Och vid ett tillfälle när Jerobeam hade begett sig ut ur Jerusalem, hände det att profeten Ahia från Silo fann honom på vägen, och han var klädd i en ny mantel, och de båda var ensamma på fältet. 30 Och Ahia tog den nya manteln som han hade på sig och rev den i tolv stycken 31 och han sa till Jerobeam: Ta tio stycken åt dig själv, för så säger HERREN, Israels Gud: Se, jag ska rycka riket ur Salomos hand och ge dig de tio stammarna. 32 ✝ Men han ska få en stam för min tjänare Davids skull och för Jerusalems skull, den stad som jag har utvalt ur alla Israels stammar. 33 ✝ Därför att de har övergett mig och har tillbett Astarte, sidoniernas gudinna, Kemos, moabiternas gud, och Milkom, ammoniternas gud, och inte vandrat på mina vägar och gjort vad som är rätt i mina ögon, och mina stadgar och mina föreskrifter höll de inte, så som hans far David gjorde. 34 Men jag ska inte ta hela riket ur hans hand, för jag gjorde honom till furste så länge han lever för min tjänare Davids skull, som jag utvalde därför att han höll mina bud och mina stadgar. 35 Men jag ska ta riket ur hans sons hand och ge dig tio stammar. 36 ✝ Och åt hans son ska jag ge en stam, för att min tjänare David alltid ska ha en lampa inför mig i Jerusalem, den stad som jag har utvalt åt mig för att där fästa mitt namn. 37 Och jag ska ta dig och du ska få regera över allt vad ditt hjärta önskar, och du ska vara kung över Israel. 38 ✝ Och det ska ske, om du lyder allt som jag befaller dig och vandrar på mina vägar och gör det som är rätt i mina ögon och håller mina stadgar och mina bud så som min tjänare David gjorde, då ska jag vara med dig och bygga åt dig ett hus som består så som jag byggde åt David och jag ska ge Israel åt dig. 39 Och jag ska tukta Davids ättlingar på grund av detta, men inte för evigt. 40 Salomo sökte därför döda Jerobeam. Men Jerobeam stod upp och flydde till Egypten, till Egyptens kung Sisak. Och han stannade i Egypten ända till Salomos död. 41 ✝ Och vad som mer finns att säga om Salomo och allt vad han gjorde och hans visdom, är det inte nedtecknat i Salomos krönikebok? 42 Och den tid som Salomo var kung i Jerusalem över hela Israel var fyrtio år. 43 Och Salomo gick till vila hos sina fäder och blev begraven i sin far Davids stad. Och hans son Rehabeam blev kung i hans ställe.