1 ✝ Och Ahab berättade för Isebel allt vad Elia hade gjort och hur han hade dödat alla profeterna med svärd. 2 Då sände Isebel en budbärare till Elia och sa: Låt gudarna göra så mot mig och ännu mer, om jag vid denna tid i morgon inte låter ditt liv bli som en av dem. 3 Och när han fick höra det bröt han upp och gav sig av för att rädda sitt liv och kom till Beer-Seba, som hör till Juda, och lämnade kvar sin tjänare där. 4 ✝ Men själv gick han en dagsresa ut i öknen och kom och satte sig under en ginstbuske och önskade sig döden och sa: Det är nog. Ta nu, o HERRE, mitt liv, för jag är inte bättre än mina fäder. 5 ✝ Och medan han låg och sov under ginstbusken, se, då rörde en ängel vid honom och sa till honom: Stig upp och ät. 6 Och han såg upp och fick se vid hans huvud ett bröd bakat på glödande stenar och ett krus med vatten. Och han åt och drack och lade sig ner igen. 7 Och HERRENS ängel kom tillbaka för andra gången och rörde vid honom och sa: Stig upp och ät, för annars blir resan för lång för dig. 8 ✝ Då steg han upp och åt och drack. Sedan gick han styrkt av den maten i fyrtio dagar och fyrtio nätter ända till Guds berg Horeb. 9 Och där gick han in i en grotta och stannade där över natten. Och se, HERRENS ord kom till honom och han sa till honom: Vad gör du här, Elia? 10 ✝ Och han sa: Jag har verkligen nitälskat för HERREN, härskarornas Gud, för Israels barn har övergett ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd och jag ensam är kvar, och de försöker ta mitt liv. 11 ✝ Och han sa: Gå ut och ställ dig på berget inför HERREN. Och se, HERREN gick förbi, och en stor och stark vind klöv berg och krossade klipporna inför HERREN. Men HERREN var inte i stormen. Och efter stormen kom en jordbävning. Men HERREN var inte i jordbävningen. 12 ✝ Och efter jordbävningen kom en eld. Men HERREN var inte i elden. Och efter elden hördes ljudet av en stilla lågmäld röst. 13 Och när Elia hörde det, dolde han sitt ansikte med sin mantel och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan. Och se, då kom en röst till honom som sa: Vad gör du här, Elia. 14 Och han sa: Jag har verkligen nitälskat för HERREN, härskarornas Gud, för Israels barn har övergett ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd och jag ensam är kvar, och de försöker ta mitt liv. 15 ✝ Då sa HERREN till honom: Gå tillbaka igen och ta vägen till Damaskus öken och när du kommer fram, ska du smörja Hasael till kung över Syrien. 16 ✝ Och Jehu, Nimsis son, ska du smörja till kung över Israel, och Elisa, Safats son, från Abel-Mehola ska du smörja till profet i ditt ställe. 17 ✝ Och det ska ske, att den som kommer undan Hasaels svärd ska Jehu döda, och den som kommer undan Jehus svärd ska Elisa döda. 18 ✝ Men jag har lämnat kvar 7 000 i Israel, alla som inte har böjt knä för Baal, och varje mun som inte har gett honom hyllningskyss. 19 ✝ Sedan gav han sig av därifrån och fann Elisa, Safats son som höll på att plöja. Tolv par oxar gick framför honom, och själv körde han det tolfte paret. Och Elia gick fram till honom och kastade sin mantel över honom. 20 ✝ Och han släppte oxarna och skyndade efter Elia och sa: Jag ber dig, låt mig först kyssa min far och min mor, sedan ska jag följa dig. Och han sa till honom: Gå och kom tillbaka, för vad har jag gjort mot dig? 21 Och han vände tillbaka från honom och tog ett par oxar och slaktade dem och med oxarnas ok kokade han deras kött och gav det åt folket och de åt. Sedan bröt han upp och följde Elia och blev hans tjänare.