1 ✝ Sedan församlade Salomo Israels äldste och stammarnas alla huvudmän och de främsta av Israels barns fäder till kung Salomo i Jerusalem, för att de skulle föra upp HERRENS förbundsark från Davids stad, det vill säga Sion. 2 Och alla Israels män församlade sig till kung Salomo vid högtiden i månaden etanim, som är den sjunde månaden. 3 När alla Israels äldste hade kommit lyfte prästerna upp arken. 4 ✝ Och de bar upp HERRENS ark och uppenbarelsetältet och alla de heliga föremål som fanns i tabernaklet, ja, även dessa förde prästerna och leviterna upp. 5 Och kung Salomo och hela Israels församling som hade samlats med honom framför arken, offrade får och oxar i sådan mängd att de inte kunde räknas eller uppskattas. 6 ✝ Och prästerna förde in HERRENS förbundsark till dess plats i templets kor, i det allra heligaste, till platsen under kerubernas vingar. 7 För keruberna bredde ut sina båda vingar över platsen där arken stod, och keruberna täckte arken och dess stänger upptill. 8 Och stängerna var så långa, att stängernas ändar syntes från det heliga framför koret, men de var inte synliga utifrån, och de finns där ända till denna dag. 9 ✝ I arken fanns inget annat förutom de två stentavlorna som Mose hade lagt dit vid Horeb, när HERREN slöt ett förbund med Israels barn sedan de dragit ut ur Egyptens land. 10 ✝ Och det inträffade, när prästerna hade kommit ut från den heliga platsen, att molnet uppfyllde HERRENS hus, 11 ✝ så att prästerna inte kunde fullgöra sin tjänst på grund av molnet, för HERRENS härlighet uppfyllde HERRENS hus. 12 ✝ Då sa Salomo: HERREN har sagt att han vill bo i töcknet. 13 Jag har sannerligen byggt ett hus till boning åt dig, en plats för dig att bo i för evigt. 14 Sedan vände sig kungen om och välsignade hela Israels församling medan hela Israels församling stod upp. 15 Och han sa: Välsignad vare HERREN, Israels Gud, som med sin mun har talat med min far David och med sin hand har uppfyllt det och sagt: 16 ✝ Från den dag då jag förde mitt folk Israel ut ur Egypten, har jag inte utvalt någon stad bland alla Israels stammar för att bygga ett hus där mitt namn skulle vara. Men David har jag utvalt till att råda över mitt folk Israel. 17 ✝ Och min far David hade i sinnet att bygga ett hus åt HERRENS, Israels Guds, namn, 18 men HERREN sa till min far David: Då du har haft i sinnet att bygga ett hus åt mitt namn, har du gjort rätt i att ha haft det i sinnet, 19 ✝ men likväl ska inte du bygga det huset utan din son som ska utgå från dina höfter. Han ska bygga huset åt mitt namn. 20 Och HERREN har hållit sitt ord som han har talat, för jag har kommit i min far Davids ställe och sitter på Israels tron så som HERREN har lovat, och jag har byggt ett hus åt HERRENS, Israels Guds, namn. 21 Och där har jag gjort i ordning en plats för arken, i vilken HERRENS förbund är, som han slöt med våra fäder när han förde dem ut ur Egyptens land. 22 Och Salomo trädde fram inför HERRENS altare i hela Israels församlings närvaro och sträckte ut sina händer mot himlen 23 och sa: HERRE, Israels Gud, det finns ingen Gud som du, varken uppe i himlen eller nere på jorden, som håller förbund och barmhärtighet med dina tjänare som vandrar inför dig av hela sitt hjärta. 24 Du har hållit vad du lovade din tjänare, min far David. Vad du med din mun lovat har du idag med din hand fullbordat. 25 ✝ Håll nu också, HERRE, Israels Gud, vad du lovade din tjänare min far David, då du sa: Det ska inte fattas en man av dig inför mig som ska sitta på Israels tron, om bara dina barn tar vara på sin väg så att de vandrar inför mig så som du har vandrat inför mig. 26 ✝ Och nu ber jag, o Israels Gud, låt dina ord gå i uppfyllelse som du har talat till din tjänare min far David. 27 ✝ Men kommer Gud verkligen att bo på jorden? Se, himlen och himlarnas himmel kan inte rymma dig. Hur mycket mindre då detta tempel som jag har byggt. 28 Men vänd dig, HERRE min Gud, till din tjänares bön och åkallan, för att lyssna till det rop och den bön som din tjänare ber inför dig i dag, 29 ✝ så att dina ögon må vara öppna mot detta tempel natt och dag, mot den plats om vilken du har sagt: Mitt namn ska vara där, så att du hör den bön som din tjänare ber vänd mot denna plats. 30 Och hör på din tjänares och ditt folk Israels bön, när de ber vända mot denna plats, och lyssna på dem i din himmelska boning, och när du hör, så förlåt. 31 ✝ Om någon syndar mot sin nästa och han åläggs att svära en ed och han kommer och svär eden inför ditt altare i detta tempel, 32 må du då höra det i himlen och gripa in och skipa rätt åt dina tjänare. Fäll den som är skyldig och låt hans gärningar komma över hans huvud, men förklara den rättfärdige rättfärdig och låt honom få efter sin rättfärdighet. 33 Om ditt folk Israel blir slaget av sina fiender därför att de har syndat mot dig, men de vänder om till dig och bekänner ditt namn och ber och vädjar till dig i detta tempel, 34 må du då höra det i himlen och förlåta ditt folk Israels synd och låta dem komma tillbaka till det land som du gav åt deras fäder. 35 Om himlen är stängd och inget regn faller, därför att de har syndat mot dig och om de då ber vända mot denna plats, och bekänner ditt namn och vänder om från sin synd, sedan du har tuktat dem, 36 må du då höra det i himlen och förlåta dina tjänares och ditt folk Israels synd, så att du lär dem den goda vägen som de ska vandra på och sänder regn över ditt land som du har gett ditt folk till arvedel. 37 Om det blir hungersnöd i landet, om det blir pest, sot, rost, gräshoppor eller om det blir larver, om fienden belägrar dem i deras städer i landet, eller vilken plåga eller sjukdom det än är, 38 vilken bön och vädjan som än må göras av någon eller av hela ditt folk Israel, när var och en känner plågan i sitt eget hjärta och sträcker ut sina händer mot detta tempel, 39 ✝ må du då höra det i din himmelska boning och förlåta och gripa in och ge var och en efter hans gärningar, vars hjärta du känner, för endast du känner alla människors hjärtan, 40 för att de ska frukta dig så länge de lever i det land, som du gav våra fäder. 41 Också om en främling som inte är av ditt folk Israel utan kommer från ett avlägset land för ditt namns skull, 42 - för de ska höra om ditt stora namn och om din starka hand och om din utsträckta arm - när han kommer och ber vänd mot detta tempel, 43 ✝ må du då höra det i din himmelska boning, och göra allt som främlingen ropar till dig om, så att alla folk på jorden må lära känna ditt namn och frukta dig så som ditt folk Israel gör och förstå att detta tempel som jag har byggt är uppkallat efter ditt namn. 44 Om ditt folk drar ut till strid mot sin fiende vart du än sänder dem och de ber till HERREN vända mot den stad som du har utvalt och vända mot det tempel som jag har byggt åt ditt namn, 45 må du då i himlen höra deras bön och deras vädjan och skaffa dem rätt. 46 ✝ Om de syndar mot dig, för det finns ingen människa som inte syndar, och du blir vred på dem och utlämnar dem åt fienden så att de förs bort i fångenskap till fiendens land, långt borta eller nära, 47 ✝ men de besinnar sig i sitt hjärta i det land dit de har blivit förda i fångenskap och omvänder sig och ber till dig i det land dit de fördes som fångar och säger: Vi har syndat och gjort fel, vi har varit ogudaktiga. 48 ✝ Och de vänder om till dig av hela sitt hjärta och av hela sin själ i sina fienders land dit de förts i fångenskap och ber till dig vända mot sitt land som du har gett deras fäder och mot den stad som du har utvalt och mot det tempel som jag har byggt åt ditt namn, 49 må du då höra deras bön och deras vädjan i din himmelska boning och skaffa dem rätt, 50 och förlåta ditt folk vad de har syndat mot dig och alla deras överträdelser som de har begått mot dig, och låt dem finna barmhärtighet hos dem som håller dem fångna så att de förbarmar sig över dem. 51 ✝ För de är ditt folk och din arvedel som du har fört ut ur Egypten från mitten av smältugnen. 52 ✝ Och låt dina ögon vara öppna för din tjänares bön och för ditt folk Israels bön, så att du hör dem så ofta de ropar till dig. 53 ✝ För du har avskilt dem till din arvedel bland alla folk på jorden, så som du talade genom din tjänare Moses hand då du förde våra fäder ut ur Egypten, o Herre GUD. 54 Och då Salomo hade slutat att be hela denna bön och vädjan till HERREN, reste han sig från platsen framför HERRENS altare där han hade legat på knä med händerna lyfta mot himlen, 55 ✝ och steg fram och välsignade hela Israels församling med hög röst och sa: 56 ✝ Välsignad vare HERREN, som har gett sitt folk Israel ro i enlighet med allt som han har lovat! Inte ett enda ord har uteblivit av allt det goda som han lovade, som han talade genom sin tjänare Mose*. 57 ✝ HERREN, vår Gud, må vara med oss, så som han har varit med våra fäder! Må han inte lämna oss eller överge oss, 58 utan vända våra hjärtan till sig, så att vi vandrar på alla hans vägar och håller hans bud, hans stadgar och hans föreskrifter som han befallde våra fäder. 59 Och må dessa mina ord som jag har bett inför HERREN vara nära HERREN, vår Gud, dag och natt, så att han dag för dag skaffar rätt åt sin tjänare och rätt åt sitt folk Israel. 60 ✝ För att alla folk på jorden ska veta att HERREN är Gud och att det inte finns någon annan. 61 Ge därför hela ert hjärta åt HERREN vår Gud, så att ni vandrar efter hans stadgar och håller hans bud, så som ni gör i dag. 62 ✝ Sedan offrade kungen tillsammans med hela Israel offer inför HERREN. 63 ✝ Och Salomo offrade ett tackoffer, som han offrade åt HERREN, 22 000 oxar och 120 000 får. Så invigde kungen och alla Israels barn HERRENS hus. 64 ✝ Samma dag helgade kungen den mellersta delen av förgården framför HERRENS hus, för där offrade han brännoffer, matoffer och det feta från tackoffren, eftersom kopparaltaret som stod inför HERREN var för litet för att rymma brännoffren, matoffren och det feta från tackoffren. 65 ✝ Och vid detta tillfälle firade Salomo en högtid och med honom hela Israel. Det var en stor församling, ända från stället där vägen går mot Hamat och fram till Egyptens bäck, som var inför HERREN vår Gud i sju dagar och sju dagar till, sammanlagt fjorton dagar. 66 Och på åttonde dagen sände han iväg folket, och de välsignade kungen. Sedan gick de hem, glada och lyckliga i hjärtat över allt det goda som HERREN hade gjort för sin tjänare David och för sitt folk Israel.