1 Därefter hände följande: Jisreeliten Nabot hade en vingård i Jisreel vid sidan om det palats som tillhörde kung Ahab i Samaria. 2 Och Ahab talade med Nabot och sa: Ge mig din vingård, så att jag kan ha den till en köksträdgård, eftersom den ligger så nära mitt palats. Och för den ska jag ge dig en vingård som är bättre än den, e ller ge dig dess värde i pengar om du föredrar det. 3 ✝ Men Nabot sa till Ahab: HERREN förbjuder mig att ge dig mina fäders arvedel. 4 Och Ahab gick hem sur och missnöjd för det ordets skull som Nabot från Jisreel hade sagt till honom, för han hade sagt: Jag vill inte ge dig mina fäders arvedel. Och han lade sig på sin säng och vände bort sitt ansikte och ville inte äta någon mat. 5 Men hans hustru Isebel kom in till honom och sa till honom: Varför är du så bedrövad att du inte äter mat? 6 Och han sa till henne: Eftersom jag talade med jisreeliten Nabot och sa till honom: Ge mig din vingård för pengar, eller om du föredrar det ska jag ge dig en annan vingård i stället. Men han svarade: Jag vill inte ge dig min vingård. 7 Då sa hans hustru Isebel till honom: Är det inte du som nu regerar över Israels rike? Stig upp och ät mat och låt ditt hjärta vara glatt. Jag ska skaffa dig jisreeliten Nabots vingård. 8 Och hon skrev brev i Ahabs namn och förseglade dem med hans sigill och sände breven till de äldste och förnämsta i den stad där Nabot bodde. 9 Och så här skrev hon i breven: Utlys en fasta och låt Nabot sitta främst bland folket. 10 Och sätt två onda män*, mitt emot honom, och de ska vittna mot honom och säga: Du har hädat Gud och kungen. Och för sedan ut honom och stena honom så att han dör. 11 Och de äldste och förnämsta männen, som bodde i hans stad, gjorde som Isebel hade sänt bud till dem om, och så som det var skrivet i de brev som hon hade sänt till dem. 12 Och de utlyste en fasta och lät Nabot sitta främst bland folket. 13 ✝ Och två onda män kom och satte sig mitt emot honom, och de onda männen vittnade mot honom, ja, mot Nabot inför folket och sa: Nabot har hädat Gud och kungen. Sedan förde de ut honom utanför staden och stenade honom med stenar så att han dog. 14 Och de sände bud till Isebel och sa: Nabot har blivit stenad och är död. 15 Så snart Isebel hörde att Nabot hade blivit stenad och var död sa hon till Ahab: Stå upp och ta jisreeliten Nabots vingård i besittning som han vägrade att ge dig för pengar, för Nabot lever inte längre, utan är död. 16 Och när Ahab hörde att Nabot var död, stod Ahab upp och begav sig ner till jisreeliten Nabots vingård för att ta den i besittning. 17 Men HERRENS ord kom till tisbiten Elia som sa: 18 Stå upp och gå ner för att möta Israels kung Ahab, som är i Samaria. Se, han är i Nabots vingård, dit han har gått ner för att ta den i besittning. 19 ✝ Och du ska tala till honom och säga: Så säger HERREN: Har du både mördat och tagit arvet? Och du ska tala till honom och säga: Så säger HERREN: På samma ställe där hundarna har slickat Nabots blod, ska hundarna slicka också ditt blod. 20 Och Ahab sa till Elia: Har du funnit mig, du min fiende? Och han svarade: Ja, jag har funnit dig, eftersom du har sålt dig till att göra det som är ont i HERRENS ögon. 21 ✝ Se, jag ska låta det som är ont drabba dig och utplåna dina efterkommande, och utrota allt mankön av Ahab i Israel, både slavar och fria. 22 ✝ Och jag ska göra med din ätt, såsom jag har gjort med Jerobeams, Nebats sons, ätt, och med Baesas, Ahias sons, ätt, på grund av den förtörnelse, varmed du har väckt mig till vrede och fått Israel att synda. 23 ✝ Och även om Isebel har HERREN talat och sagt: Hundarna ska äta upp Isebel vid Jisreels murar. 24 ✝ Den av Ahabs ätt som dör i staden ska hundarna äta upp och den som dör ute på marken ska himlens fåglar äta upp. 25 För övrigt, så har ingen sålt sig till att göra det som är ont i HERRENS ögon som Ahab, det var hans hustru Isebel som förledde* honom till det. 26 Mycket avskyvärt gjorde han genom att följa avgudarna, alldeles som amoreerna hade gjort, de som HERREN fördrev för Israels barn. 27 ✝ Och när Ahab hade hört dessa ord, rev han sina kläder och satte säcktyg på sin kropp och fastade och låg i säcktyg och gick tyst omkring. 28 Och HERRENS ord kom till tisbiten Elia som sa: 29 ✝ Ser du hur Ahab ödmjukar sig inför mig? Eftersom han ödmjukar sig inför mig, ska jag inte låta det onda komma i hans dagar, utan i hans sons dagar ska jag låta det onda komma över hans ätt.