1 ✝ Och tisbiten Elia en av invånarna i Gilead, sa till Ahab: Så sant HERREN, Israels Gud, lever, honom som jag tjänar: Under de här åren ska det varken komma dagg eller regn, om inte jag säger det. 2 Och HERRENS ord kom till honom, som sa: 3 Lämna denna plats och vänd österut och göm dig vid bäcken Kerit, som ligger framför Jordan. 4 Och du ska dricka ur bäcken och jag har befallt korparna att förse dig med mat. 5 Och han gav sig av och gjorde enligt HERRENS ord för han gick och slog sig ner vid bäcken Kerit, som ligger framför Jordan. 6 Och korparna kom till honom med bröd och kött på morgonen och med bröd och kött på kvällen, och han drack ur bäcken. 7 Och det hände efter en tid, att bäcken torkade ut, eftersom det inte hade fallit något regn i landet. 8 Då kom HERRENS ord till Elia, som sa: 9 ✝ Bryt upp och gå till Sarefat som hör till Sidon och stanna där. Se, jag har befallt en änka där att förse dig med mat. 10 Och han bröt upp och gick till Sarefat. Och när han kom till stadsporten fick han se en änka där som samlade pinnar. Och han kallade på henne och sa: Jag ber dig, hämta lite vatten åt mig i ett kärl, så att jag får dricka. 11 Och när hon gick för att hämta det, ropade han till henne och sa: Jag ber dig, hämta en bit bröd åt mig. 12 ✝ Och hon sa: Så sant HERREN, din Gud, lever, jag har inte en kaka bröd, utan en handfull mjöl i en kruka och lite olja i ett krus. Och se, jag samlar ihop ett par pinnar, så att jag kan gå in och laga till det för mig och min son, så att vi kan äta det och sedan dö. 13 Då sa Elia till henne: Frukta inte. Gå och gör som du har sagt. Men baka först till en liten kaka åt mig och bär ut den åt mig och baka sedan åt dig och din son. 14 För så säger HERREN, Israels Gud: Mjölet i krukan ska inte ta slut och oljan i kruset ska inte fattas fram till den dag då HERREN låter det regna på jorden. 15 Och hon gick och gjorde som Elia hade sagt. Och både hon och han och hennes familj hade mat under lång tid. 16 Mjölet i krukan tog inte slut och oljan i kruset fattades inte, enligt HERRENS ord som han hade talat genom Elia. 17 ✝ Och det hände efter detta att sonen till kvinnan som ägde huset blev sjuk och han blev så svårt sjuk att han till slut inte längre andades. 18 Och hon sa till Elia: Vad har jag med dig att göra, du gudsman? Har du kommit till mig för att påminna mig om min synd och för att döda min son? 19 Och han sa till henne: Ge mig din son. Och han tog honom ur hennes famn och bar upp honom till rummet ovanpå där han bodde och lade honom på sin säng. 20 Och han ropade till HERREN och sa: O HERRE, min Gud, har du också låtit det onda komma över änkan som jag bor hos genom att döda hennes son? 21 ✝ Och han sträckte sig ut över pojken tre gånger och ropade till HERREN och sa: O HERRE, min Gud, jag ber dig, låt denne pojkes själ komma tillbaka in i honom. 22 ✝ Och HERREN hörde Elias röst, och pojkens själ kom tillbaka in i honom, och han fick liv. 23 ✝ Och Elia tog pojken och bar honom från rummet ner i huset och gav honom åt hans mor, och Elia sa: Se, din son lever. 24 Och kvinnan sa till Elia: Nu förstår jag att du är en gudsman, och att HERRENS ord i din mun är sanning.