1 Se hur matt guldet har blivit! Se hur det ädlaste guldet har förvandlats! Helgedomens stenar ligger utspridda i varje gathörn. 2 ✝ De dyrbara Sions söner, jämförbara med fint guld, se hur de nu räknas som lerkärl, ett verk av krukmakares händer. 3 ✝ Till och med schakalerna* räcker fram sina spenar åt sina ungar så de kan dia. Men dottern mitt folk har blivit grym som strutsarna i öknen. 4 ✝ Spädbarnets tunga klibbar fast vid gommen av törst. De späda barnen ber om bröd, men ingen finns som bryter det åt dem. 5 De som åt läckerheter, de tynar nu bort på gatorna. De som vuxit upp i purpur, de ligger nu i dyn. 6 ✝ För straffet för dottern mitt folks synd är större än straffet för Sodoms synd som omstörtades på ett ögonblick, utan att någon rörde sin hand. 7 Hennes nasirer* var renare än snö, de var vitare än mjölk, deras kroppar rödare än rubiner, deras utseende var som safirens. 8 Svartare än kol är deras utseende, man känner inte igen dem på gatorna.* Deras hud klibbar fast vid deras ben, den har blivit torr som trä. 9 ✝ De som dödades av svärd fick ett bättre öde än dessa som dör av svält, för de tynar bort, drabbade av brist på åkerns gröda. 10 ✝ Med egna händer har ömsinta kvinnor kokat sina egna barn, de blev deras mat när dottern mitt folk gick under. 11 ✝ HERREN har fullbordat sitt raseri. Han har utgjutit sin glödande vrede och tänt en eld i Sion, som har förtärt dess grundvalar. 12 ✝ Ingen av jordens kungar eller någon av världens invånare hade trott att motståndaren och fienden skulle komma in genom Jerusalems portar, 13 ✝ på grund av hennes profeters synder och hennes prästers missgärningar, som därinne utgöt de rättfärdigas blod. 14 ✝ De irrade som blinda omkring på gatorna, fläckade med blod, så att ingen kunde röra vid deras kläder. 15 ✝ De ropade till dem: Gå bort! Oren! Bort härifrån! Bort härifrån! Rör dem inte! När de flydde och irrade omkring, blev det sagt bland hedningarna: De får inte stanna här längre. 16 ✝ HERRENS vrede har skingrat dem. Han vill inte ge akt på dem mer. Man visar ingen respekt mot prästerna, ingen hänsyn mot de äldste. 17 ✝ Våra ögon har svikit oss, när vi förgäves har spanat efter hjälp. Från vårt vakttorn spanade vi efter ett folk som ändå inte kunde rädda oss. 18 ✝ De vaktar på våra steg så att vi inte kan gå på våra gator. Vårt slut är nära, våra dagar är förbi, för vårt slut har kommit. 19 ✝ Våra förföljare var snabbare än himlens örnar. De jagade oss på bergen och låg på lur efter oss i öknen. 20 ✝ Vår livsande, HERRENS smorde*, blev fångad i deras gropar. Om honom sa vi: Under hans skugga ska vi leva bland hednafolken. 21 ✝ Fröjda dig och var glad, du dotter Edom* som bor i landet Us! Bägaren ska komma till dig också. Du ska bli drucken och visa dig naken. 22 ✝ Straffet för din syndaskuld är fullbordat, du dotter Sion. Han ska inte mer föra bort dig i fångenskap. Men din syndaskuld ska han straffa, du Edoms dotter, han ska avslöja dina synder.