1 Öppna, o Libanon, dina dörrar, så att elden kan förtära dina cedrar. 2 Jämra dig, cypress, för cedern har fallit, de härliga träden har blivit förstörda! Jämra er, o ni Basans ekar, för den täta skogen* är fälld. 3 Rop av jämmer hörs från herdarna, för deras härlighet är förstörd. Hör rytandet från de unga lejonen, för Jordans stolthet är förstörd. 4 Så säger HERREN, min Gud: Bli en herde för slaktfåren, 5 vilkas köpare slaktar dem och inte känner någon skuld*, och deras säljare som säger: Lovad vare HERREN, jag är rik! Och deras egna herdar förbarmar sig inte. 6 För jag ska inte mera skona landets invånare, säger HERREN, och se, jag ska utlämna människorna åt varandra och i händerna på deras kung, och de ska förstöra landet, och jag ska inte rädda dem ur deras hand. 7 Och jag blev en herde för slaktfåren, ja, ni arma i hjorden. Och jag tog mig två stavar, den ena kallade jag Nåd, och den andra kallade jag Enighet*, och jag vallade fåren. 8 Jag gjorde mig av med tre herdar på en månad, för jag blev missnöjd med dem och de avskydde mig också. 9 Då sa jag: Jag vill inte vara er herde längre. Det som dör får dö, och det som förgås får förgås, och de som blir kvar får äta varandras kött. 10 Och jag tog min stav Nåd*, och bröt av den, för att jag skulle upplösa mitt förbund, som jag hade slutit med alla folk, 11 och det blev upplöst på den dagen, och de arma i hjorden, som hade hållit sig till mig, insåg att det var HERRENS ord. 12 ✝ Och jag sa till dem: Om ni finner det för gott, så ge mig min lön, och om inte, så låt det vara. Och de vägde upp min lön, trettio silvermynt. 13 ✝ Och HERREN sa till mig: Kasta det åt krukmakaren, den ansenliga summan, som de hade värderat mig till. Och jag tog de trettio silvermynten och kastade dem i HERRENS hus åt krukmakaren. 14 Och jag bröt av min andra stav Enighet*, för att jag skulle bryta broderskapet mellan Juda och Israel. 15 Och HERREN sa till mig: Skaffa dig redskap som en dåraktig herde. 16 ✝ För se, jag ska låta det uppstå en herde i landet, som inte ser efter det som håller på att förgås, inte söker upp det bortsprungna, inte helar det brutna, inte föder det friska, utan äter de fetas kött och river sönder deras klövar. 17 ✝ Ve den värdelöse herden, som överger hjorden. Svärdet ska vara över hans arm och hans högra öga. Hans arm ska förtvina helt, och hans högra öga helt förmörkas.