1 Sedan vände jag mig och lyfte min blick och tittade och fick se fyra vagnar komma fram mellan två berg, och bergen var av koppar. 2 Och den första vagnen hade röda hästar, och den andra vagnen svarta hästar, 3 och den tredje vagnen vita hästar, och den fjärde vagnen fläckiga, starka hästar. 4 Då svarade jag och sa till ängeln, som talade med mig: Vad betyder dessa, min herre? 5 ✝ Och ängeln svarade mig och sa: Dessa är himlens fyra andar*, som drar ut efter att ha trätt fram inför hela jordens Herre. 6 Den med de svarta hästarna drar till landet i norr, och de vita följer efter dem, och de fläckiga drar till landet i söder. 7 ✝ Och de starka kom fram och begärde att få dra ut över jorden, och han sa: Gå ut, dra ut över jorden! Och de for ut över jorden. 8 Då ropade han på mig, och talade till mig och sa: Se, de som drar till nordlandet har låtit min ande finna ro i nordlandet. 9 Och HERRENS ord kom till mig, som sa: 10 Ta från de landsflyktiga, av Heldai, Tobia och Jedaja, de som har kommit från Babylon, och kom dit samma dag och gå in i Josias, Sefanjas sons, hus. 11 Ta sedan silver och guld och gör kronor av det, och sätt dem på översteprästen Josuas, Josadaks sons, huvud, 12 ✝ och tala till honom och säg: Så säger HERREN Sebaot: Se den man vars namn är Telningen*. Han ska växa från sin plats, och han ska bygga HERRENS tempel. 13 Och han ska bygga HERRENS tempel, och han ska bära härligheten, och han ska sitta och regera på sin tron, och han ska vara en präst på sin tron, och en frid ska råda mellan de båda. 14 Och kronorna ska vara till ett minne i HERRENS tempel för Helem, Tobia, Jedaja och Hen, Sefanjas son, 15 och fjärran ifrån ska man komma och bygga på HERRENS tempel, och ni ska inse att HERREN Sebaot har sänt mig till er. Och detta ska ske om ni noga lyder HERRENS, er Guds, röst.