1 Och det hände sig i Darejaves fjärde regeringsår, att HERRENS ord kom till Sakarja, på fjärde dagen i nionde månaden, Kislev, 2 då Sareser och Regem-Melek och deras män sändes till Betel* för att be inför HERREN, 3 och att säga till prästerna i HERREN Sebaots hus och till profeterna: Ska jag gråta i femte månaden och fasta*, som jag har gjort i många år? 4 Och HERREN Sebaots ord kom till mig, som sa: 5 Tala till allt folket i landet och till prästerna, och säg: När ni fastade och klagade i femte och i sjunde månaden under dessa sjuttio år, har det verkligen varit för mig ni har fastat? 6 Och när ni åt och när ni drack, har det inte varit för er egen skull ni har ätit och druckit? 7 ✝ Är det inte dessa ord, som HERREN lät predika genom forna tiders profeter, medan Jerusalem och de omgivande städerna ännu var befolkade och hade ro, och då sydlandet och låglandet ännu var bebodda? 8 Och HERRENS ord kom till Sakarja, som sa: 9 ✝ Så säger HERREN Sebaot: Döm rätta domar och visa nåd och barmhärtighet, var och en mot sin broder, 10 ✝ och förtryck inte änkan eller den faderlöse, inte främlingen eller den fattige, och ingen av er ska tänka ut ont mot sin broder i sitt hjärta. 11 ✝ Men de vägrade att lyssna och vände ryggen till och täppte igen sina öron, så att de inte skulle höra. 12 ✝ Ja, de gjorde sina hjärtan hårda som diamant, så att de inte hörde lagen och de ord som HERREN Sebaot genom sin Ande hade sänt genom forna tiders profeter. Därför kom en stor vrede från HERREN Sebaot. 13 ✝ Därför skedde det så, att liksom de inte ville höra när han ropade, ville jag inte höra när de ropade, säger HERREN Sebaot, 14 ✝ och genom en stormvind har jag spritt ut dem bland alla hednafolk, som de inte kände. Och landet blev öde efter dem, så att ingen passerade igenom eller vände tillbaka, för de gjorde det ljuvliga landet till en ödemark.